Kokboken ni väntat på

Nu finns den att köpa hos Vulkan, Chribbes Käk. Den enda kokboken du behöver. Allt i den är gott, enkelt och smaskigt. Köp idag, minst tre exemplar var, det är ju årets julklapp!
Hårdrock!
/Surskägget

One Step Closer...

Så var det igår dags för ännu en sittning hos grymme Ian på Stockholm Classic Tattoo igår. Och det rör på sig med raketfart. Hann färglägga andra tjejen igår och även skugga dödskallen. Att jag överlevde en sådan sittning utan att krevera, förblöda och svimma (ja det gör så ont på ryggen, jag tänker inte sitta här och leka macho och låtsas som om det är en promenad i parken) beror på mirakelmedlet Emla som jag blev tipsad om av Ian efter förra sittningen när han såg mina extrema våndor. För er som inte vet (och som tydligen är för lata för att TRYCKA PÅ LÄNKEN ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!!!) är Emla ett bedövningsmedel för huden inför nålstick = funkar finfint när man ska tatuera sig för man känner ingenting. Jag upprepar, kände ingenting. Jag är numera lyckligare än ett barn på Julafton eftersom all framtida smärta jag skulle ha upplevt nu inte är en faktor längre. Hej då smärta! Fuck off and good riddance! Allt vore frid och fröjd om det inte vore för det faktum att det verkar som att jag åkt på en lättare infektion den här gången. Det har varat litegrann på ett par ställen både på dödskallen och tjejen, men förhoppningsvis försvinner det inom ett par dagar utan att bli allvarligare än så.

Hårdrock!
/Surskägget

Halloween

Det blir ju stor Halloweenfest (anordnad av The Core Agency som förr hette Nocturnal Models Agency) (enligt mig ett bättre namn förr) nästa lördag. Jag älskar ju som ni vet mina maskerader och ser fram emot att se vad polarna har hittat på för kostymer. Jag vet vad en del ska klä ut sig till redan nu (men avslöjar naturligtvis inget här) men det ska förstås bli skitkul att se hur kostym och make-up ser ut när det väl sitter på allting. Själv har jag kommit på den bästa idén nånsin sen jag var Jultomten förra året (underskatta aldrig sitta-i-knät-på-jultomten-faktorn bland tjejer när du är utklädd till jultomte!) och går i år som.................hahahahahaha som om jag skulle säga det redan nu. Icke!

Hårdrock!
/Surskägget

Söndagsnöje

Hej hopp på er! Tänkte bara bjussa på ett skönt litet tips en regnig och blåsig söndag när man mest vill sitta inne och softa. Laga ett par soppor! Hur enkelt som helst, hur gott som helst och hur praktiskt som helst att frysa in och ha som luncher under veckan eller nästa lördag när man är bakis och behöver lite vätska i sig. Har lagat tre soppor idag, en åt vi nu och två är sparade inför framtida bakisbehov hehehehe.
Hade en matblogg en gång i tiden (se Chribbes Käk) men insåg snabbt att med den här bloggen och med Filmbloggen finns det helt enkelt inte tid med en matblogg också. Däremot kommer boken Chribbes Käk snart att finnas på vulkan.se för inköp. Bland annat med ett gäng sköna sopprecept. Pst. Det riktiga tricket med soppa heter persilja.
Hårdrock!
/Surskägget

Dagens Fråga

Ska man gå ut och gratiskröka med jobbet idag och må pytonbakis imorgon eller åka hem tidigt som en snäll skolpojke och sova med händerna på täcket men vara pigg som en mört imorgon?
Hårdrock!
/Surskägget

Street Dogs igen

Street Dogs var riktigt bra live, höll måttet och höll förväntningarna så det var ju skönt. Av nån anledning tänkte jag på Dog Eat Dog (kommer nån överhuvudtaget ihåg dem?) inte för att musiken på nåt sätt påminner om varandra, men däremot var det samma glädje och ös live (eller så var det bara att basisten påminde om nån i Dog Eat Dog, vete fan...).
Förband var Civet vilket jag inte visste om vilket resulterade i att jag bara hann se de sista tre låtarna, men fan de rockade riktigt bra. Älskar sångerskans röst, som rakblad på ett rivjärn med en flaska whisky till. Sjukt coolt.
Och snart - Rise Against! Hurra hurra hurra! Jag som diggat dem i fyra år eller nåt åt det hållet och ännu inte sett dem live. Det ser vi fram emot. Och på tal om konserter, snart är det dags för dinosaurierna att ta över Globen vilket är ett perfekt tillfälle att låtsas att man går dit enbart för grabbens skull och inte alls för att man på riktigt är sugen att se jättelika maskindinosaurier traska runt och äta upp folk (ok, de lär knappast äta upp folk, men man kan alltid drömma).
Hårdrock!
/Surskägget

Street Dogs

Imorgon är det Street Dogs på Göta Källare.

Som du kan se vill du inte missa det. Jag kommer vara där som extra bonus. Leta efter killen med stans snyggaste hatt.
Hårdrock!
/Surskägget

Sjukt nöjd

Hittade den här underbara planschen på Marilyn (ett av de allra sista foton som togs strax innan hon dog) för ett par veckor sedan och har varit på jakt efter en ram sedan dess. Hittade en schysst idag och nu ska mästerverket upp på väggen.
Så jävla cool bild, kommer sitta som en smäck i Liquid Lounge...

Hårdrock!
/Surskägget

Tatuering

Som sagt, man satt under nålen i lördags igen. Sittning tre i ordningen och nu börjar det äntligen ta lite fart, nu kan man faktiskt få ett hum om hur det kan tänkas se ut när allt är klappat och klart. Märkligt dock att bara ha en av pinupporna i färg, men efter två timmars galen smärta gav jag upp och gick hem. Fick tips på ett muskelavslappnande medel som ska dämpa smärtan av tatueraren och ska helt klart köpa ett par såna tuber.

Hårdrock!
/Surskägget

Tatuering

På lördag är det dags igen. Då ska det äntligen fyllas i lite färg. Dessutom har jag kommit på den strålande idén att pinupporna själva ska få tatueringar. Det kommer bli grymt. Då kan nämligen de få lite tatueringar som jag i smyg vill ha men som jag inte skulle skaffa själv, typ Marilyn Monroes och Elvis Presleys ansikten. Och skulle det nu vara för smått för min käre tatuerare att fixa till dessa på bra sätt så kan man köra vidare på lite sköna klassiker som körsbär, tärningar, stjärnor etc. Kanske en jävla örn eller nåt! Vem vet, kan bli helt krejsy. Stort plus som sagt för att det trots allt är tjejerna som är tatuerade då och inte jag.
Hårdrock!
/Surskägget

Angående novellen...

För de av er som tyckte att de kände igen vissa bitar av novellen. Läs det här. Verkligheten överträffar alltid dikten.
Hårdrock!
/Surskägget

Novellen i sin helhet

Flickan från Djursholm
Av någon anledning hade jag fått för mig att vi skulle ses klockan åtta på kvällen. Svampen. Stureplan. Åtta prick. När klockan var halv nio och Erik inte dykt upp gjorde jag vad alla goda vänner skulle ha gjort. Jag började leta.
Han var inte på Berns. Tack och lov träffade jag mina vänner Heineken, Staropramen och Carlsberg där. Vi hade så trevligt att klockan hann bli halv elva innan det var dags att leta på Caféet. Ingen hade sett skymten av Erik där heller. Däremot satt en ytlig fransk bekant till mig i ett bås och spanade in flickorna. Jag kom knappt ihåg hans namn tills någon ropade över musiklarmet.
-Pol Roger! Nu kör vi!
Jag satte mig ner med honom och pratade gamla minnen. Han kan vara lite halvsur från början, den gamle fransosen, men när klockan närmade sig två var vi goda vänner. Jag studsade som hastigast in på Solidaritet och träffade José Cuervo och hans kusin Sauza innan jag avslutade mitt sökande på White Room.
Ingen Erik så långt ögat kunde nå. Dock var de irländska bröderna Jameson, Tullamore och Kilbeggan där. Det är ett jäkla drag på de grabbarna, men de ska alltid hamna i luven på varandra och alla andra. Så när klockan närmade sig fem flög jag uppför trappan och ut på gatan tillsammans med mina vänner irländarna.
Det finns inget som stärker självförtroendet lika mycket som att bli utslängd i rännstenen med ansiktet före av en testosteronstinn vakt. När jag såg henne stå vackrast i Sverige, nonchalant lutad mot ett elskåp, borstade jag av mig och ställde mig bredvid henne direkt.
Hon grät visserligen inte längre men ögonen var fortfarande röda och svullna. Precis som hennes läppar. Det röda såg mer attraktivt ut på läpparna än på ögonen. Jag undrade hur det skulle kännas att spela med tungan över de läpparna. Suga in dem i min mun.
Jag harklade mig. Det brukar vara ett trevligare sätt att introducera sig på än ett enkelt ”hej”. När hon inte vände sig mot mig harklade jag mig igen. Lite högre och längre. Sedan var jag tvungen att spotta. När man harklar kan man verkligen få upp både det ena och andra från strupen.
Jag tittade upp från min spottloska rakt in i hennes ögon. Poeter har i århundraden babblat rappakalja om hur man kan falla ner i en annan persons ögon. Plötsligt förstod jag exakt vad de menade. Men jag föll inte handlöst i hennes ögon. Jag föll mer på mina egna knän. Och högg tag i hennes midja för att inte ramla med ansiktet i gatstenarna.
-Har du sett vad många rockers det är här i kväll? frågade hon samtidigt som hon hjälpte mig upp på fötter.
Jag tittade runt. Såg ett par kotlettfrillor, några stekare, ett par överförfriskade tonåringar och ett gäng silikonstinna Slitzbrudar. Inte en Metallicat-shirt på mils omkrets. Inte ens ett Tomas Ledinpannband.
-Verkligen, sa jag.
När hon tittade menande på mig lade jag för säkerhets skull till:
-För djävligt.
Hon synade mig uppifrån och ner.
-Tack och lov verkar du vara normal. Jag hatar rockers.
Jag nickade samtidigt som jag spanade runt med ögonen. Om halva Backyard Babies stod och lurade någonstans ville jag veta om det. En autograf hade inte suttit fel. Allt jag såg var mer rosa skjortor och tandblekningar.
-Jag är från Djursholm.
Hon sa det som att det betydde något.
-Jag är från min mammas fitta.
Jag sa det aldrig högt. Det är inte ofta mexikanerna och irländarna går ihop men just då var de rörande eniga i frågan. De tryckte upp orden ur magen på mig. Jag svalde ner hela meningen hårt och djupt ett par gånger. Festen i magsäcken tystnade litegrann.
-Karin.
Hennes hand var mjuk och len. Lätt sommarbrun som tjejer på reklampelare alltid tycks vara. Leendet var underbart. Som en radda kärlekshits på Lugna Favoriter.
-Uuuuh, sa jag vältaligt och väluppfostrat.
Det blev tyst. Ingen pinsam tryckande tystnad. En bekväm tystnad som det kan vara när man känt varandra ett helt liv. Däremot var det lite irriterande att hon glodde uppfordrande på mig. Ungefär som att hon förväntade sig att jag skulle säga något.
-Du har inte sett Erik?
Jag hade frågat alla andra så varför inte Karin också? Hon skakade på huvudet.
-Vi skulle ses klockan åtta. Han dök aldrig upp. Antar att det är åtta på morgonen han menade.
Jag fokuserade på min klocka. De två visarna dansade tango. Jag stirrade mer elakt och de slutade. Halv sex. Två och en halv timme kvar tills Erik skulle dyka upp. Ingen idé att åka hem.
-Min pojkvän är en skitstövel.
Jag nickade som om detta vore den mest naturliga sak i världen. När man var så vacker som hon dejtade man förmodligen bara muskelbyggare med taggtrådstatueringar runt enorma biceps. Inte för att muskelbyggare måste vara skitstövlar. Men det hjälper.
-Kom.
Hon tog mig i handen och ledde mig ner mot en taxi. Jag slogs återigen av hur mjuk och len hon kändes. När hon log mot mig över axeln var det nära att jag halkade till på gatstenarna. Mest för att jag alltid är cool.
Hon slet upp dörren till en Taxi Stockholm. En medelålders man tittade trött på oss i backspegeln när vi ramlade in i baksätet. Hon gav honom en adress.
-Det ligger på Djursholm.
Orden rullade ut som chokladbiskvier ur hennes mun. Söta och sliskiga men förförande goda. Chaffisen muttrade något samtidigt som han svängde ut i trafiken. När han inte fick ett svar från oss tittade han i backspegeln igen. Våra tungor var låsta i en kamp om utrymmet i den andres mun. Hon vann. Jag klagade inte.
Jag kunde ha svurit på att chaffisen suckade. Jag sneglade på honom medan min tunga fribrottades med Karins. Han stirrade ut genom rutan på den framrusande vägen. Verkade inte bry sig om oss alls. Verkade nästan ha glömt att vi satt i hans bil för plötsligt slängde Karin mig åt sidan och gastade:
-Vi skulle svängt av där.
Hon gestikulerade vilt. Pekade snett bakåt. Chaffisen bromsade kraftigt in på den tomma vägen.
-Är du säker?
Han var en född skeptiker den där. Tittade på Karin i backspegeln och såg ytterst tveksam ut.
-Jaaa. Jag har åkt här tusen gånger.
Det slog mig att vi stod blickstilla på en väg i mörkret där bilar annars kör snabbt, snabbt, snabbt. Jag tittade ut genom bakrutan och såg ingenting. Mörker överallt. Det verkade inte störa chaffisen nämnvärt. Han höll en lång utläggning om varför nästa avfart var bättre när jag såg ett par billyktor börja närma sig.
-Skitsamma, sa jag barskt. Fram eller bak men rör på biljäveln.
Han mumlade något om min mamma och en smutsig get men trampade i alla fall på gaspedalen. Konstigt nog rörde sig bilen baklänges. Jag tittade ut genom rutan igen. Billyktorna var i princip i bagageluckan på taxin innan de svängde undan i sista sekund samtidigt som en lång och ilsken tutning rev sönder natten när en häftig sportbil vrålade förbi i alldeles för hög fart.
Taxichaffisen vevade hastigt ner rutan och stack ut huvudet. En lång harang av utländska svordomar osade ur munnen på honom. Han passade till och med på att hytta med näven i nattluften. Jag började nästan gilla den här snubben. Men dricks fick han inte. Ingen har nästan ihjäl mig i en krock och får bonusutbetalningar.
Karins hus var enormt. Egentligen var det hennes föräldrars, men det är petitesser i sammanhanget.
-Vänta här så öppnar jag inifrån, viskade hon i mitt öra. Jag vill bara kolla att mamma och pappa inte är hemma först.
Hon smet runt huset. Det gick en minut. Det förflöt en till. Jag började somna där jag stod när dörren sakta öppnades. Hon stack knappt ut näsan och vinkade åt mig att skynda mig. Jag lufsade in smidigare än en blåsorkester. Och på dubbelt så kort tid.
-Sch, bannade hon mig med ett finger över sina bedårande läppar.
Vi smög oss genom ett nedsläckt hus där bara enstaka små nattlampor spred ett varmt men inte effektivt sken. Inte helt otippat ledde hon mig mot trappan. Sovrummen låg på övervåningen. Det som däremot var väldigt otippat var att hon ledde upp mig två våningar istället för en. Kåken var verkligen gigantisk.
Hon öppnade en dörr och kikade in. Stängde och gick vidare. Öppnade nästa. Nickade för sig själv och drog med mig in. En stor dubbelsäng dominerade rummet. Hon satte sig på sängkanten och blinkade menande åt mig.
Jag sparkade av mig skorna. Slet av mig skjortan och byxorna på samma gång. Kavajen verkade jag ha dumpat redan ute i hallen. När jag böjde mig ner för att få av mig strumporna sa hon kärleksfullt:
-Hej älskling. Varför dröjde du?
-Det är strumpjävlarna, sa jag.
-Ville inte att taxichaffisen skulle se mig.
Karin hade från ena sekunden till den andra utvecklat en stadig basröst. Och dessutom lyckats ta sig runt mig utan att jag märkt något. Jag tittade förvirrat upp från min ena strumpa som var halvvägs av. Karin satt fortfarande på sängen.
-Åh fan.
Jag vände mig om. Jag hatar att ha rätt. Den jäveln hade taggtrådstatuering och alldeles för stora armar. Han log elakt. Jag slösade inte bort tid på leenden. Det blev en kort men intensiv kamp. I efterhand kan man säga att min taktik att slå sönder hans knogar med mitt ansikte inte var den bästa. Men det är förstås lätt att vara efterklok.
När jag väl lyckades slå upp mina trasiga ögon igen hade jag en pistolmynning rakt i ansiktet. Det finns bättre sätt att vakna på. I en vacker kvinnas famn till exempel. Men den vackra kvinnan fanns ingenstans att se. Bara fyra poliser. Och en pistol.
Klockan var fem över åtta när de fick in mig i bilen. Tydligen var jag anklagad för att ha gjort inbrott. Stället var länsat och mina medbrottslingar försvunna. Det enda jag oroade mig över var Erik. Stackaren stod ju och väntade på mig vid Svampen.
Senare fick jag höra att han väntat till halv nio innan han hoppat in i en taxi och åkt ut till Arlanda. Första bästa plan tog honom till Thailand där han snart hamnade i ett buddistiskt sexkollektivt bestående av rika, men själsligt trasiga, jänkarbrudar. Jag har tre månader kvar på mitt straff. Sedan går väl nya flyg.