Det finns få saker som både är så roliga och så äckliga på samma gång som bajs. Bara ordet är ju roligt. Bajs. Känn hur det rullar på tungan. Hur det smakar i munnen. Baaaaajs. Bajsbajsbajsbajs. BAJS! Hehehehe. Jag börjar skratta direkt. Till och med på engelska är det kul. Poop. HAHAHAHA! Poop poop poop. Säg ”bajs” till vilken unge som helst och de börjar skratta direkt. De fattar vad det handlar om.
Jag är helt övertygad om att bajs är bland den mest primala humorn vi har. Fatta när vi bodde i grottor, käkade kottar och bajsade hukandes i djungeln ständigt spanande om en T-Rex skulle komma runt hörnet (hörnet på kokosnötspalmen!) och käka upp oss. Man behöver inte vara Einstein för att klura ut att en och annan lär ha tappat balansen och ramlat ner i bajset till de andra grottmänniskornas stora glädje.
Från hukbajsning i djungeln till Hollywoodkomedier. Steget är kortare än man kan tro, och då menar jag inte att Hollywoodfilmer är bajs (hey, helt ärligt, om du föredrar en mörkt, lugubert drama om ensamma människor som lever i stenöknar och som ägnar större delen av filmen att stirra på intet utan dialog i fyra och en halv timme filmat med kornig svartvitt 8MM-film framför att se Bruce Willis rädda världen igen med fem explosioner per sekund är det du som är konstig, inte jag).
När Stifler käkade bajs i American Pie: The Wedding skrattade jag så jag grät. När Shit Break i första American Piefilmen sprang in på tjejernas av misstag med laxeringsmedel i magen och sen satte sig och sket så hela toaletten skakade så skakade även jag – fast av skratt. Får jag se Jeff Daniels sitta och trycka ur sig diarré på en toalett där spolknappen inte funkar i Dum & Dummare en gång till tror jag på riktigt att jag inte överlever skrattanfallet.
För att inte tala om South Parkskaparna Trey Parker och Matt Stone som verkligen insett det roliga med bajs och därför skapat flera avsnitt dedikerade helt och hållet till bajs med Mr Hanky the Christmas Poo som fanbärare. Hiiii-deee-hoooo!
Som med det mesta finns det dock en baksida på myntet. De allra, allra flesta vägrar ens erkänna att de faktiskt skiter precis som alla andra. Det här förnekandet verkar främst gälla tjejer, speciellt tjejer man jobbar med, men även tjejer man umgås med. Att bajsa ingår liksom inte i det dagliga talet. Man kan snacka om det mest, skoja om ännu mer, men aldrig prata om att man bajsar. Trots att det är bland det mest naturliga man kan göra.
När man föds är andetaget det allra första som händer i ens liv. Sen får man lite käk och sen kan jag lova händer det grejer. För er som inte har barn, jo, människor kan visst bajsa grönt och gult och femhundra variationer på detta tema. Bajs kommer inte bara i fyra nyanser av brunt om vi säger så. Däremot kommer det mycket och mest hela tiden.
Andas, äta, dricka, kissa, bajsa. Det här måste vi göra annars dör vi för eller senare. Ändå är det fan mer tabu att bajsa än att runka. De liknar varandra rätt så mycket annars. Båda två kan vara sköna att pyssla med på egen hand (som Woody Allen sa: att runka är att ha sex men nån man älskar, i mitt fall sex med nån man idoliserar så till den grad att man önskar att man kunde vara honom, tills det slår mig att jag faktiskt är mig själv) och kan ge upphov till härlig njutning och välbehag. Ändå är det väldigt få som faktiskt vill prata om att de bajsar eller runkar.
Let’s face it. Att bajsa är nåt man ska göra bakom stängda dörrar. Fånigt. Säg det till romarna som hade gigantiska offentliga toaletter med små kanaler med rinnande vatten som man satt och sket ner i tillsammans med både sina vänner och främlingar. Personligen har jag inga problem med att bajsa anytime, anyplace. Från båset på diskot klockan 00.30 i LA som var 150 cm högt och som man såg ner i när man stod bredvid vid pissoaren till min egen tron här hemma. If you gotta go, you gotta go. Det är bara att hala ner brallorna och köra.
Ber du mig däremot att pissa när folk ser på kryper kisset upp till halsen och stannar där. Att trängas med fulla snubbar vid en pissoar där pisset stänker åt alla håll och kanter är helt enkelt inte kosher i min bok.
Hårdrock!
/Surskägget
0 kommentarer:
Skicka en kommentar