Finlandsfärja. Utöver en rejäl musikfestival är detta dekadensens högborg i Sverige. Vett, etikett, sans och moral lämnas på land så fort man kliver ombord denna jättelika plåtburk som inte borde kunna flyta överhuvudtaget och än mindre ta en till Åbo tur och retur. De flesta får en magiskt skräckblandad känsla av förtjusning och illamående när de hör orden ”Finlandsfärja” eller ”Kryssning”. Med all rätta.
Själv älskar jag naturligtvis denna makalöst smaklösa inrättning. För var nånstans i Sverige (med undantag för Söderhamn) kan man få ta del av den svenska versionen av white trash bättre och mer fulländat än på en kryssning? Inte ens på den grisigaste musikfestival når man samma höjder (en del vill säkert hävda att det är lågvattenmärken, men de kan ta sin jävla Armanikostym och köra upp i röven!) i white trash, onykterhet, hålligång, redlöshet, partaj och lite gammalt hederligt hell raisin’ som man gör på valfri Finlandsfärja.
Fine. Jag har varit på kryssningar där större delen av grannarna är pensionerade finlandssvenskar som inte vill annat än att sova och ta sig från punkt A till punkt B och som svär och drar kniv (i ärlighetens namn har ingen dragit kniv mot mig på en kryssning och de som dragit kniv mot mig i mitt liv har aldrig varit finskar, men fördomen är för inrotad för att inte dra nytta av här) när man knäcker öl nummer 23, sveper sin elfte Fishermans Friendshot och skriker: ”PAAAAATTAAAAAAR!!!” klockan 04.37 i hytten med öppen dörr mot korridoren. Dessa kryssningar är dock få och även då har man lyckats hitta den lilla klicken dårar som ränner runt som ADHD-barn på väggar och tak.
Det viktigaste när man väl kliver på båten och lokaliserat sin hytt är:
1) klämma en bärs fortast möjligt
2) ta sig till buffén där man drar i sig överdrivet många gratisöl
3) ta sig till taxfreen och inhandla bärs och sprit
4) öppna upp dörren till hytten, dra igång den påsmugglade stereon och hinka öl som om det inte fanns nån morgondag
Framförallt nummer fyra är hela nyckeln till en riktigt lyckad kryssning. Rent statistiskt finns det alltid minst ett tjejgäng som har hytten bredvid eller mittemot eller tillräckligt nära i korridoren för att de förr eller senare kommer lockas in till den egna hytten. Ett par bjudöl senare och festen är i full gång. Och ju fler som sitter i hytten, desto fler lockas dit. De bästa kryssningarna är alltid de där man aldrig lämnat hytten och/eller korridoren överhuvudtaget med undantag för buffén och taxfreen.
På en av mina många härliga kryssningar visade det sig att tjejerna i hytten bredvid bestod av 2 st 40+ singelmammor ute på grönbete utan ungar för första gången på ca 20 år och 2 st nästan 30-ish tjejer där åtminstone den ena var riktigt söt. Varför dessa fyra totalt olika individer var kompisar och delade hytt kommer historien aldrig att förtälja, så ni som undrar kan fyllosofera vidare på egen hand.
En av 40-plussarna raggade snabbt som attan upp en snubbe nånstans ifrån och försvann in i hytten knappt innan båten lättat ankar. Där stannade de resten av resan. Det kallas inte knullfärjor för intet. Givetvis fick en av polarna hugg på den söta tjejen (varför ”givetvis”? därför dammit!). En annan polare fick hugg på den andra av 40-plussarna. Den tredje polaren försvann nånstans med nåt annat gäng vilket även jag ville göra när polaren med 40-plussaren krävde att jag skulle stanna som wingman.
En wingman, för de av er som undrar, behövs när en polare har ragg på en tjej, men hennes polare inte har det. För att den tjejen som inte har ragg inte ska dra iväg med den tjejen polaren har ragg på måste man kliva in och låtsas vara intresserad av den ensamma tjejen. Hänger ni med?
Jag tog en titt på tjejen ifråga och såg att hon var ungefär lika ointresserad av mig som jag av henne. Härligt! Vilken kanonkväll. Jag lyckades dra till mig polare och viskade i hans öra att jag skulle dra.
-Lycka till med din tant, vi ses.
Innan jag så mycket som ens hunnit ta ett steg högg han mig i armen.
-Take one for the team.
Hans bedjande hundögon sket jag helt i, men en kille som åberopar lagen om att ta en för laget måste man helt enkelt hörsamma. Så jag tog en för laget. Spexade, skojade och hyllade min polare för att få honom att se bra ut inför sitt ragg.
Att den frodiga 40-plussaren fem vodka Redbull senare flåsade och frustade följande konversation i örat på mig medan saliven hängde som långa trådar från den lite för ivriga munnen kanske tydde på att min polare inte gjort det allra bästa intrycket trots allt:
-Kom så går vi ner till hytten nu och knullar.
-Men du har ju raggat på min polare hela kvällen.
-Men jag vill knulla med dig. Kom igen nu.
-Nej. Jag kan inte svika min polare så.
-Skit i honom. Jag lovar göra vadsomhelst för dig.
(Här slickade hon sig om munnen i vad som skulle vara en sexig gest men som fick mig att kräkas lite inombords.)
-Du. Jag. Nu. Knulla.
-Nej nej nej. Glöm det.
Hon gav mig en trött blick, vände om och högg tag i polaren. De hamnade i samma hytt som den andra 40-plussaren redan ockuperade med en kille. Min polare ägnade natten åt att ömsom knulla sin tant, ömsom lyssna på när den andra tanten blev knullad i hyttmörkret. Bra kväll för all helt enkelt.
Jag och den kvarvarande hyttgrannstjejen tittade varandra djupt i ögonen. Och sprang sen snabbt åt varsitt håll för att aldrig ses igen. Ack du kärlek, ditt namn är Finlandsfärja.
Hårdrock!
/Surskägget
0 kommentarer:
Skicka en kommentar