Idag hade jag egentligen tänkt skriva klart mina 10 Budord. Istället läste jag debattartikeln i DN av Madeleine Leijonhufvud som är professor i straffrätt och styrelseledamot i World Childhood Foundation. Hon tycker att vi ska kriminalisera fulla vuxna som umgås med sina barn (andras barn verkar hon inte ta upp, skulle kanske bli lite svårt att befinna sig utanför lägenheten om man tar med sig barnen på till exempel restaurang och de tvingades sitta bordet bredvid en grupp fulla killar och tjejer, bäst att ringa polisen direkt!).
Sverige är världsmästare på att lagstifta och föreslå lagstiftning om saker som anses farliga för dess medborgare. Farbror Staten vet bäst, du som medborgare är som ett litet barn som måste få saker och ting förklarat för dig för att du helt enkelt inte vet bättre.
Ett lysande exempel på det är ljushuvudet som tyckte att vi skulle beskatta godis, chips, läsk och annat onyttigt med skyhöga skatter så att folk inte å så mycket snask. Ju mer snask folk äter desto fetare blir de och ju fetare de blir desto sämre mår de. Men är man så jävla dum i huvet att man sätter i sig en påse chips och 3 liter läsk om dagen får man liksom skylla sig själv. Ingen över tre år i nådens år 2010 i Sverige kan på allvar hävda att de inte vet att chips, läsk, godis, glass etc är farligt om man äter det för ofta.
En gång för alla. Man kan inte lagstifta bort dumhet. Även om jag mer än nån annan önskar att man kunde.
Madeleine vill nu slå ett slag för alla barn därute. Hon skriver: ”Att uppleva en vårdnadshavares berusning är en fruktansvärd upplevelse för ett barn. Hela dess tillvaro gungar, all trygghet är borta, den vuxnes beteende skrämmer, barnet upplever en total hjälplöshet.” Jag älskar generaliseringar som denna. ALLA barn i HELA världen går runt med supertrauman för att de såg pappa och mamma fulla, glada och dansandes på bordet. Jag måste med andra ord vara den mest traumatiserade människan i Sverige just nu då mer eller mindre varje helg under min uppväxt var fylld av fester och festande vuxna. Ja, mamma och pappa också.
Jag kommer ihåg fester med alla bekanta och deras barn antingen hemma hos oss eller hos dem i en ständigt ambulerande cirkel så att alla fick bjuda och bli bjudna med stor värme. Några av mina lyckligaste barndomsminnen handlar om att somna i soffan med massa glada vuxna som skrattade och skrålade runtomkring mig.
Med andra ord var mina föräldrars berusning eller deras vänners inget som var ”en fruktansvärd upplevelse”. Snarare tvärtom. Ju mer klockan blev desto gladare blev alla och mer benägna att leka knäppa lekar som fick mitt lilla barnansikte skina upp som aldrig förr. Fester och alkohol har bara varit positivt från att jag var liten knodd till nu.
Fast det är klart. Inte hade jag de föräldrar Madeleine skriver vidare om. ”Att sätta sig bakom en bilratt när man supit sig full är en erkänt oacceptabel och enligt svensk lag straffbar handling. Att ha ansvar för ett litet barn och ändå supa sig full är däremot tillåtet. Fastän det är fullständigt oacceptabelt. Fastän det utsätter ett till den vuxne helt utlämnat barn för en så uppenbar risk. I många fall endast risken att inte få mat och omvårdnad, bli totalt negligerad eller utsatt för skrik och okvädingsord från en för barnet fullständigt obegriplig och skrämmande vuxenperson. Men ofta risken att bli slagen, kanske sexuellt antastad, i värsta fall att dödas.”
Här handlar det ju inte om att festa loss en fredag och ha med barnen i det mysiga och trevliga som alkohol kan ge oss. Här handlar det om en alkis alternativt narkoman som inte klarar av sin sprit, dunkar i sig två flaskor sjuttis på morgonkvisten och förmodligen inte har jobb men däremot mängder med aggressioner som tas ut på barnet. Med andra ord ska man inte kriminalisera folk att umgås berusade med sina barn. Man ska gå direkt till kärnan och lagstifta om att folk inte ska få skaffa barn hursomhelst.
Men en sådan lagstiftning skulle förstås bara ”drabba” en liten procent av befolkningen. Den procenten som super och slår sina barn. Den procenten som sveper en kvarting får en blackout och skiter i att ungen är hungrig tre dagar. Den procenten som hellre köper ett par bira för sina sista pengar än att köpa nya kläder till barnet. Och vi vet ju alla att man inte kan straffa bara en liten procent av befolkningen. Bättre då straffa majoriteten av folket som kan ta sig en fredagsbärs och en lördagsgrogg, umgås och ha kul och lära sina barn att vara sociala och utåtriktade människor, egenskaper som de har nytta av senare i livet.
Nej, bättre att legalisera marijuana istället. Hur många höga på gräs har du sett slå nån, starta ett bråk eller ens argumentera lite högljutt? Precis. På gräs blir man mjuk och fin och kärvänlig med världen. Och hungrig på chips förstås. Och då var vi ju där igen…
Hårdrock!
/Surskägget
0 kommentarer:
Skicka en kommentar