Hey ho let's go (Fyllosofi 12)

Vardagen är ganska tråkig. Let’s face it. De flesta av oss vaknar upp på måndag och går till jobbet/plugget/arbetsförmedlingen, äter lunch, fortsätter jobba/plugga/glo på teve, äter middag, umgås lite med barn/respektive/fyra väggar och somnar. Upprepa måndag till fredag.
På fredag tar man ett glas extra rött till maten/ett par AW-bira/super skallen i bitar för att glömma allt. Vaknar till på lördag morgon pigg som en mört/enbart för att barnen hoppar i sängen/så bakfull att man vill glömma att man lever och ser fram emot kvällens middag/fest/suporgie. Söndagar förflyter i all sin ångestframbringande stillhet med hotet om måndag runt hörnet.
Visst springer många på konsert/teater/bio/krogen med jämna mellanrum och tror att just deras liv därmed är lite mer intressant än alla andras men nej det är det inte. Det följer i stort sett samma rutt ändå.
De som åtminstone på papper faktiskt sticker ut från detta ekorrhjul, säg rockstjärnor, lever egentligen ännu mer inrutade liv än alla andra. Jag menar sug på den här: vakna bakis på sönderslaget hotellrum, in i turnébuss bakis som fan, göra några intervjuer med andra ansikten men samma frågor som igår, kröka lite inför gig, gig, kröka mycket efter gig, knulla groupie, slå sönder hotellrum, åka vidare i turnébuss bakis som fan. När turnén är slut ska det skrivas ny skiva, spelas in och sen ut på turné igen.
Och hur unik man än är som artist är chansen 99,99% att nån annan redan gjort allt tidigare. Inte undra på att artister mer än andra tar till kröken och knarket. Det dövar åtminstone det monotona litegrann och en sann artist lever ju mest för att slippa det monotona 9 till 5-jobbet vi andra sliter ut oss med men fastnar nästan värre i det än vi andra fast på ett annat sätt.
Vilket för mig till poängen med denna långa harang av ord. Alkohol. Sprit. Fylla. Mmmm maltwhisky. Visst kan man ha kul utan sprit. Frågan är varför man skulle vilja? Visst, jag har förståelse att det finns en liten procent som inte klarar sig i livet utan sprit till frukost, en kvarting till lunch och en sjuttis till middag. Jag, liksom alla andra, har alkoholister i familjen (rentav en kusin som var en riktig parkbänksalkis, var säger jag för att han är död nu, den inte så glamorösa kvävdes-på-sina-egna-spyor-döden en del rockstjärnor känner så väl igen). Det innebär inte att jag och alla andra som kan ta oss en stänkare eller tio utan att fastna i ett beroende ska ha dåligt samvete för det.
Nästan alla de roligaste stunderna i mitt liv har haft alkohol med i bilden. Så många sköna fester, så många roliga människor, så många härliga nya vänner, så många otroligt galet bra minnen där dekadensen flödade lika fritt och härligt som vinet i Pans trädgård.
Tänk alla härligt spontana ogenomtänkta beslut man tar med ett par glas innanför västen. Den där efterfesten i nån sketen förort med den där mysiga tjejen du helt plötsligt hånglar med och med lite tur ligger med. Eller den där sköna snubben du hänger med hem som har alla bootlegs från senaste Springsteenturnén som man lyssnar igenom tillsammans och pratar storheten med Bossen. Eller den där gången du köpte flygbiljett till Skottland en vecka trots att du egentligen inte hade råd men på fyllan kändes det som absolut rätt och så hade du en grymt kul vecka i Skottland med mängder av upplevelser du inte skulle haft annars.
Homer Simpson säger det bäst: ”To alcohol! The cause of, and solution to, all of life’s problems.” Amen broder, amen.
Hårdrock!
/Surskägget