Prag. Denna pärla bland städer i Europa. Perfekt läge mitt i smeten och nära till allt. Relativt orörd under andra världskriget kan staden ståta med härlig arkitektur och gamla byggnader och broar som överträffar det mesta. Turister strömmar till från hela världen och på somrarna är det nästan omöjligt att röra sig i stadskärnan utan att höra engelska, italienska, spanska, tyska, ryska och en hel del svenska för varje steg man tar.
Härliga, underbara, vackra Prag. Välkommen!
Annat var det precis i början av 90-talet. Muren hade fallit nåt år tidigare. Läget var fortfarande något osäkert och de få turister som tog sig dit fick mest se en mörk, grå och trist stad som låtit all sin fantastiska arkitektur falla samman utan att restaurera eller vårda överhuvudtaget. Människorna var fortfarande plågade och stämplade av den tidigare kommunistiska förtryckarregimen som styrt och ställt med järnhand utan minsta tanke på sina medborgare.
Det var fattigt och ganska eländigt. Man fick strax över fem tjeckiska kronor för en svensk. Och priserna var helt galet låga. En trerättersmiddag på de lyxigaste lyxrestaurangerna gick på ett par svenska hundralappar – om ens det. En trerätters på en vanlig kvarterskrog fick man för nån tjuga. En halvliter öl kostade fyra, fem spänn.
Till detta scenario åkte jag och min bästa kompis Matte, båda sexton år gamla. Farsan hade lyckats ordna en lägenhet centralt i Prag som låg två t-banehållplatser från den absoluta citykärnan. Vi hade den helt för oss själva under två veckor. Två härliga sommarveckor där solen stekte, ölet flödade och vi köpte upp så mycket sprit till lägenheten som våra armar orkade bära. Sen sprang vi ner till butiken och köpte lika mycket till.
Det är nånting magiskt med att vara sexton och på riktigt ha så mycket pengar att man känner sig som Donald Trump. Att säga att det stiger en åt huvudet är en underdrift. I AM A GOLDEN GOD!!! hade vi säkert stått och skrikit från vardagsrumsfönstret varje morgon om vi bara hade sett Almost Famous (vilket vi inte hade för DEN VAR INTE INSPELAD ÄN VAD ÄR DET HÄR VAD ÄR DET HÄR!!!). Hemma i Sverige var vi som vilka fattiga, studerande tonåringar som helst. I Prag var vi Kung Massa Stålars och Kung Fett Med Deg.
Varje morgon (och jag använder termen löst då vi oftast vaknade nånstans efter lunch) började vi med att åka till Prags då enda och supernyöppnade McDonald’s där vi för en femma beställde in en meny med extra allt (för de flesta tjecker var McD dock dyrare än de flesta vanliga restauranger så stället som säkert hade plats för 300 pers var mestadels tomt sånär som på oss) (lustigt också hur man som sextonåring tycker att McD till frukost varje dag är idén av himmelriket istället för att gå på en riktig krog och få riktigt schysst käk för typ samma pengar).
Efter detta blev det en återställaröl på närmaste ölhak. Och en till. Och en till. Sen en till på annat ölhak. Kanske en uteservering kring Prags stora samlingsplats Vaclavplatsen mitt i stadens hjärta där vi kunde sitta och spana in de många skönheter i korta kjolar, urringade toppar och dassigt överblekt öststatshår som gled runt i sommarsolen och njöt av sommarlovet.
Inte nog med att vi som sextonåringar stack ut för att vi hade råd att sitta på de dyra restaurangerna kring Vaclavplatsen. Vi stack ut för att vi överhuvudtaget blev serverade. I Tjeckien, liksom de flesta länder i väst, är det arton som gäller. Men våra kläder avslöjade oss naturligtvis som de turister vi var. Modet i kommunisttjeckien var allt annat än snyggt, funktionellt eller klädsamt. Så även om vi bara hade våra t-shirts och shorts syntes det låååååång väg att vi var från väst. Och var man från väst hade man stålars. Välkommen!
Varje kväll snofsade vi upp oss (jeans istället för shorts, en ny t-shirt och ett par stänk after shave) och letade upp en ny krog för middag innan det var diskodunkardags. Under vår andra vecka när vi var som mest vana vid att pengarna vi hade öppnade alla dörrar bestämde vi oss för middag på ett ställe precis runt hörnet från där vi bodde. Det såg rätt schysst ut från utsidan och när vi kollade menyn som satt bredvid dörren verkade de ha den typen av mat vi var ute efter – stora köttbitar med pommes.
Dörren ledde in till en korridor som var ca fem meter lång och som vette ut till en matsal. Redan i korridoren började vi undra vad det egentligen var för krog. Små neonlampor överallt och affischer på halvnakna tjejer. Märkligt. När vi kom ut i matsalen möttes vi av ett gäng bord uppställda kring en scen. På scen stod en tjej och dansade. Hon var naken. Ungefär då insåg vi att vi hamnat på en strippklubb. En knappt halvtom sådan dessutom, men så var kvällen fortfarande ung.
Tusen tankar rusade givetvis genom skallen. Som sextonåring visste man ju att strippklubbar var maffianästen befolkade av skurkar och neandertalare som utan att tveka skulle hugga en i ryggen med stilett om man tittade fel på dem. Eller tittade alls. En öl skulle kosta en månadslön och inträdet låg förmodligen på en årslön. Det var med andra ord inte säkert för vare sig liv eller plånbok att befinna sig där vi befann oss.
Samtidigt var det en tjej på scen. Naken.
Vi satte oss till bords. Resonerade som så att priserna på menyn utanför inte hade varit överdrivna på nåt sätt. Kanske lite dyrare än den vanliga kvarterskrogen. Å andra sidan. Tuttar. Nakna. Tre meter bort. Dessutom hade vi mer pengar än vi kunde göra av med. Och skulle vi ändå göra av med dem kunde vi lika gärna se tutte medan vi gjorde det. Det var väl värt att chansa.
En kypare/maffialigist dök väldigt snabbt upp vid bordet och började säga nåt på tjeckiska om att vi kanske hade kommit fel när han kom av sig. Det gick ganska snabbt upp för honom att vi inte var två sextonåriga kåta grabbar som försökt smyga sig in mot bättre vetande. Det gick upp för honom mitt i hans det-är-dags-att-gå-nu-harang att vi var två VÄSTERLÄNDSKA sextonåriga kåta grabbar som försökt smyga sig in mot bättre vetande.
Välkommen!
/Surskägget
0 kommentarer:
Skicka en kommentar