Chribbes Blogg 2.0

Novell - tror den får heta Tentaklerna (craptitel men det får duga)

2011-12-02T15:40:00.003+01:00

För ett tag sedan anordnade Vertigo Förlag en novelltävling där man skulle skriva en novell som utspelade sig i HP Lovecrafts mystiska värld. Så det gjorde jag. Eftersom att jag inte vann dyker den upp här istället. Enjoy!

Beslutet att svänga in till Santa Carla skulle i efterhand visa sig vara ödesdigert. Men när det började skymma och dimman rullade in från havet såg Mikael ingen annan utväg än att stanna till för natten. Han hade kommit iväg senare från Los Angeles än han planerat och den visserligen väldigt vackra men farligt slingriga Highway 1 upp till San Fransisco tog betydligt mer tid i anspråk än Mikael räknat med.
Vägen vindlade och krokade sig med plötsliga möten bakom krön och backar och Mikael upptäckte snart att han spände sig så till den grad bakom ratten att han totalt glömde bort att insupa det fantastiska sceneriet runt honom. Med Stilla Havet till vänster och ett härligt grönskande landskap till höger om sig var det här precis vad Mikael alltid drömt om när han bestämt sig för att bila igenom Kalifornien.
Inte för att han någonsin trott att han skulle få resa ensam. Bilderna i hans huvud visade alltid honom och Sara tillsammans i bilen. I efterhand kunde det tyckas naivt. Hade han ens frågat henne? Eller som alltid bara kallt räknat med att hon skulle vara lika entusiastisk som han själv? Så många gånger hade han bara tagit henne för given. Tills hon tröttnat.
När hon lämnat honom hade världen fallit isär för att sedan sakta och plågsamt bit för bit byggas tillbaka till något som sånär liknade ett liv igen. Han klev upp på morgonen. Gick till jobbet om dagarna. Umgicks med sina vänner. Visade upp en leende fasad som berättade att han var okej. Mer än okej. Han mådde bra. Ingen såg honom somna gråtandes nästintill varje kväll.
Just som han i princip gett upp på att känna sig lycklig och hel igen hade han öppnat mappen märkt: ”Kalifornien” på sin PC. Den halvt om halvt bortglömda resan blev hans livboj. Dagar som förut känts nattsvarta fick mer och mer ljus för varje vecka resan närmade sig. Mikael blev snudd på besatt att läsa på om Kalifornien och lära sig allt han kunde. Det fanns så mycket att se. Så mycket att göra.
Från storstadslarmet i Los Angeles till lugnet i naturens underverk Redwood Forest. Från vidsträckta ökenlandskap under knallblå himmel och gassande sol till havets mäktiga rullande vågor i piskande regn och hård blåst. Från ytliga låtsasmänniskor i Hollywood till genuina hippies i San Fransisco. Det mesta rymdes, möttes och fanns i Kalifornien.
Resan hade hittills varit allt Mikael kunnat önska sig när han suttit i det vinterbleka Sverige och planerat sin färd. En hel månad fri från jobb, förväntningar och gamla minnen. Istället hade han skapat sig nya minnen. Minnen som inte gjorde ont i hjärtat när de bubblade upp till ytan.
Som så många andra direkt livsavgörande beslut valde Mikael Santa Carla på måfå och i all hast. Dimman hade smugit sig in över land lika tyst och sakta som en tjuv om natten. Sedan när den fått fotfäste hade den brett ut sig och totalt förändrat landskapsbilden. Från att redan ha kört under hastighetsgränsen blev Mikael nu tvungen att krypköra. Varje meter blev en plåga där han ständigt förväntade sig att köra in i en bil.
När han väl bestämde sig för att svänga av den klassiska kustvägen in på avtagsvägen märkt ”Santa Carla” slappnade han av. Bara ett par minuter till i bilen innan han skulle hitta ett litet fik. Stanna till och vila några timmar. Få sig en rejäl amerikansk portion kött och potatis. Lite blaskigt kaffe. Lättade dimman kanske han kunde fortsätta. Annars fanns det säkert ett par motell att välja på.
Krocken chockade honom svårt. Dels för att han mentalt såg sig själv sitta i ett bås av röd vinyl med en sirloin steak på tallriken framför sig, dels för att alla bilder av krockar i hans huvud hade med bilar att göra. Inte unga kvinnor. Det som räddade hennes liv var att han fortfarande krypkörde och att han reagerade blixtsnabbt med foten på bromsen.
Den högra stötfångaren träffade henne i höjd med höften och kraften fick henne att falla handlöst baklänges bortåt mot den lilla dikesgrenen som följde avtagsvägen. Mikael bromsade så kraftigt att han själv slungades framåt och bilbältet hårt skar in i hans nyckelben. Med händerna på ratten och blicken stirrandes rakt framför sig satt Mikael kvar i bilen i tiotalet sekunder innan hans hjärna lyckades smälta vad som hänt. Först då rusade han ut ur bilen och bad en snabb bön till en Gud han inte trodde på att kvinnan fortfarande var vid liv.
I den täta dimman såg han henne inte och det var först när han tagit ytterligare några stapplande kliv på darriga ben mot högra sidan vägen som han såg konturen av hennes kropp till hälften på vägen och till hälften nerhasad i diket. Hon var barfota och spartanskt klädd i bara ett par jeans och en t-shirt vilket inte var helt ovanligt i det varma klimatet. Dock hade dimman gjort luften fuktig och kylig och Mikael kunde inte annat än att tro att hon hade bilen i närheten. Kanske hade den gått sönder eller så hade hon inte vågat köra längre i dimman och gått ut till fots för att försöka hitta hjälp.
När han knäböjde vid henne såg han blodet. Det täckte nästan hela hennes ansikte och gav hennes finlemmade drag ett kusligt utseende likt en blodtäckt dödskalle. Under flera livslånga sekunder var han övertygad om att han dödat henne trots allt tills han insåg att blodet mestadels kom från ytliga skärsår och ett lite djupare sår vid kindbenet. Troligtvis hade hon snurrat runt i fallet och skrapat upp ansiktet rejält innan hon slutligen kommit till ro på rygg i det fuktiga gräset i diket.
Ett par mindre stenar stack upp här och där runt henne vilket bara stärkte hans misstankar. Utan att tänka på vad han gjorde tog han upp hennes handled och kände efter en puls vilken han hittade nästan direkt. Åratal av information från filmer, teveserier, böcker, serietidningar och några få anslagstavlor om hur man hanterade skadade vid olyckor han sett i någon läkarmottagning virvlade förbi i hans huvud. Ingenting fastnade och istället lutade han sig fram över henne och skakade henne försiktigt i ena axeln.
-Excuse me, miss? You okay?
Ingen reaktion. Hon måste tuppat av från smällen. Mikael tittade sig desperat om men såg ingenting i den täta dimman. Fumligt fick han fram sin mobiltelefon och med stela, kalla fingrar slog han ”911”. Först nu märkte han att han andades i korta stötvisa andetag och tvingade sig att börja andas lugnare. Trots den kyliga luften svettades han och magen var i uppror.
-Welcome to 911.
-Yes hello! My name is…
-All operators are busy right now. Please hold.
-Vad fan!
Argt stängde han av mobilen och slängde den nästan i marken i ren frustration. Ännu en gång försökte han ruska henne i axeln i hopp om att väcka henne med samma misslyckade utgång. Det fanns inga andra val. Mikael tog spjärn med fötterna stadig placerade på marken och lyckades få in sina armar under henne. Vänster arm under nacken och höger arm i knävecken. Med en grymtning reste han på sig. Tack och lov vägde hon inte så mycket som han befarat och han lyckades utan större problem få med sig henne till bilen.
Efter lite trixande fick han upp bakdörren och la henne så försiktigt han kunde i baksätet innan han skyndade runt bilen och hoppade in på förarplats. Lusten att trampa gasen i botten höll på att driva honom till att göra just det, men det lilla förnuft som fortfarande styrde trots chocken fick honom att ta det lugnt med gaspedalen. Oändligt sakta rullade bilen neråt mot den lilla kuststaden.
Att läsa skyltar var omöjligt. Dimman kändes lika tät som bomull och det gick inte att se mer än någon meter framför sig. Santa Carlas invånare verkade hade dragit sig inomhus när dimman rullat in och Mikael var till synes ensam ute på gatorna. De flesta amerikanska städerna var uppbyggda på samma sätt och Mikael följde sin instinkt mot vad han hoppades var centrum. Hittade han dit kunde ett sjukhus eller läkarmottagning inte vara långt borta. Åtminstone i teorin.
Med jämna mellanrum stannade han bilen helt och vände sig om för att titta till den unga kvinnan. Hennes andhämtning var jämn men utöver det uppvisade hon inga livstecken. Utan att ha en aning om hennes situation var akut eller inte och utan medel att göra något åt det fortsatte han sitt fruktlösa sökande efter ett sjukhus. Just som han funderade på att kliva ur bilen och knacka på första bästa hus för att få hjälp gled en polisbil upp bakom honom och drog på sina blåljus.
Under hela amerikaresan hade han bara varit rädd för en enda sak och det var att bli stannad av polisen. Förmodligen baserade han alla sina farhågor på för många actionfilmer men amerikansk polis verkade vara bister och hård. Att bli stoppad för en trafikförseelse var det sista han ville och därför hade han kört lagligt och sansat under hela sin resa.
Samtidigt som konstapeln klev ut ur sin bil lät Mikael elhissarna dra ner rutan. Doften av tång, salt och fisk svepte in genom det öppna fönstret och det verkade nästan som om dimman tog sig in i bilen.
-License and registration please.
Konstapelns röst var mekanisk och torr. Hur många gånger hade han inte behövt säga samma sak till de människor han stoppat? Dag ut och dag in, år efter år. Fulla och skräniga ungdomar, kokainstinna IT-gurus och marijuanapåverkade hippies. Som kanske hade en dold pistol i bilen. Mikael förstod plötsligt varför konstapeln lät som han lät.
-Hello officer. Could you please help me get to a hospital?
-License and registration please.
Mikael började stressat leta efter de papper som visade att det var en hyrbil samtidigt som han grävde efter sitt körkort med andra handen. Polismannen stod raklång och stadig utanför förarfönstret och väntade tålmodigt. Mikael kände en våg av lättnad när han såg att konstapeln inte höll ena handen på sitt tjänstevapen. Istället höll han ett block och en penna i ena handen och den andra hängde slappt utmed sidan på kroppen.
-Here you go sir. I have an injured lady in the back seat. I really need to get to a hospital.
Tystnad i flera sekunder. Sedan med samma monotona och halvt uttråkade röst.
-A lady?
-Yeah well, a woman. A young woman. I accidentally hit her with my car. An honest mistake sir. The fog and all.
Direkt när hans nervösa pladder tog slut kunde han ha slagit sig för pannan. Vad var det första polisen alltid sa till alla brottsmisstänkta? Att man har rätt att hålla tyst. Och här babblade han ur sig allt som kunde användas som bevisning mot honom. Fast bevisning för vad? Han hade inte gjort något fel. Det var en ren olycka. Ingen kunde klandra honom för det. Inte i den här täta dimman. Och inte med tanke på den låga hastighet han hållit.
Polisen tog ett kliv åt sidan och öppnade bakdörren. Återigen tystnad medan han tycktes granska den blodiga tjejen som låg avsvimmad i baksätet. Mikael tänkte föreslå ett sjukhus igen när han kom på att poliser i USA säkert kunde bli förbannade för ingenting. En omgång med batongen var det sista han ville råka ut för.
Ännu en gång förbryllades han över sina tankar. Vilken anledning hade konstapeln att slå honom med batongen? Det var orimligt. Mikael lovade sig själv att sluta titta på actionfilmer i framtiden.
-Follow me.
Konstapeln stängde bakdörren med en hård smäll som fick Mikael att hoppa till framme vid ratten. I ett förvirrat ögonblick trodde han att konstapeln menat att han skulle kliva ur bilen och följa efter honom tills Mikael insåg att han skulle följa efter polisbilen i sin egen bil. Mycket riktigt svängde polisbilen ut bredvid och förbi honom fortfarande med blåljusen påslagna.
Konstapeln verkade känna till gatorna väl och höll betydligt högre hastighet än Mikael vågat sig på. Även nu med blåljusen framför sig som en sorts fyr dunkade hjärtat hårt i bröstkorgen och händerna på ratten var klibbiga av svett. Det gick fort undan och Mikael kunde knappt se någonting framför sig. Han var livrädd att ännu en person skulle dyka upp ur tomma intet och bli påkörd men vågade inte sakta ner av rädsla att hamna på efterkälken och tappa bort polisbilen helt.
Ju längre de åkte desto mer klarnade dimman upp. Efter ett par minuters nervös körning med nerver och sinnen på helspänn började Mikael se mer än bara någon meter framför sig. De var uppenbarligen på väg ner mot havet. I backspegeln såg Mikael inget annat än en tjock vägg av dimma. Framför honom löstes dimman upp nästan helt och han kunde se polisbilen sakta in vid en pir som stack ut rakt ut i det mörkt skummande vattnet.
Varför stannade de till här? Hur han än ansträngde ögonen kunde han inte se något som liknade ett sjukhus bland de byggnader som stod resta kring piren och kajen. Polisbilen stannade och Mikael kunde inget annat än att parkera precis bakom den. Han tryckte ner rutan igen och stanken av fisk och tång var nästan övermäktig. Under den i vanliga fall ganska behagliga doften kunde han känna en annan lukt. Mer som en odör. Rutten fisk kanske som någon fiskhandlare inte stuvat undan i tid.
Konstapeln satt orörlig kvar i bilen. Mikael kvävde en impuls att tuta på honom. Istället vände han sig om och tittade till den skadade kvinnan igen. Chocken att se hennes stora ögon stirra rakt på honom fick honom att rycka till. Armbågen kom åt biltutan och en kort ljudstöt trasade sönder tystnaden och stillheten där bara enstaka fiskmåsars skri och vågornas rullande kunde höras.
Kvinnan satte sig upp med ett ryck och tittade oförstående på honom. Hon verkade förvirrad och såg först på Mikael och sedan ut genom fönstret.
-Hey, how you doing? You okay?
Mikael sträckte försiktigt fram handen till hälften som hälsning och till hälften som ett sätt att visa att han var ofarlig. Kvinnan blinkade sakta ett par gånger och fortsatte titta ut genom fönstret. Hon såg nästan drogad ut. Mikael skulle precis fråga henne igen hur hon mådde när hennes blick fastnade på piren. Som om någon skickat en elektrisk stöt genom hennes kropp flög hon upp ur sätet och försökte desperat slänga upp dörren.
-No no no. Take it easy. It’s okay. You were in an accident. But it’s okay now. The police are here and everything will be fine.
När han nämnde polisen gav kvinnan upp ett tjut som fick det att isas i ådrorna. Ljudet fick den tidigare biltutan att låta som en mjuk viskning i jämförelse. Mikaels puls hade ökat betydligt och samtidigt som kvinnan äntligen fick upp dörren och mer ramlade ut än klev ut passade även Mikael på att ta sig ur bilen. Och krockade nästan med konstapeln som Mikael totalt glömt bort när kvinnan börjat skrika och slå omkring sig.
-Jesus Christ you scared me!
Konstapeln tittade på honom med tomma ögon och sa inget. Kalla kårar strök över ryggraden på Mikael och han backade instinktivt bakåt ett steg och slog med ryggen i bilen. På andra sidan bilen hade kvinnan lyckats ta sig på fötter. Hon vred sig ett halvt varv mot Mikael och konstapeln och började skrika och gråta när hon såg polismannen stirra på henne.
-Cthulhu, sa polismannen. Cthulhu. Cthulhu.
Utan att bry sig om Mikael tog konstapeln ett par raska och snabba kliv runt motorhuven mot kvinnan. Hon stod fastfrusen av fasa ända tills det nästan var för sent. Precis som konstapeln sträckte sig efter henne vände hon på klacken och började springa. Istället för att jaga efter henne stannade polismannen och upprepade det konstiga ordet.
-Cthulhu.
-Sir? What the hell is going on here?
Konstapeln vände sig om mot Mikael och öppnade sin mun. Ur den kröp en tentakel fram. Det såg ut som en bläckfisktentakel med små sugkoppar på ena sidan och en slemmig slät yta på andra. Äckel blandat med avsky och rädsla vällde över Mikael och han kräktes rakt på förarsätet.
Tentakeln landade på biltaket med ett blött ljud och slingrade sig som en orm över metallen med små sugande klickljud. Med magen fortfarande i uppror stirrade Mikael oförstående på hur tentakeln nådde hans sida bilen. Stanken av rutten fisk var starkare än någonsin och Mikael förstod att det kom från tentakeln. Först när tentakeln fortsatte ut i luften där taket slutade mot hans ansikte och nästan nuddade vid honom fick Mikaels ben liv.
Högerhanden slog instinktivt bort tentakeln från hans ansikte samtidigt som han backade flera steg. Beröringen var kall och slemmig. Äcklat torkade han snabbt av baksidan av handen på sina jeans. Tentakeln stannade till i luften som om den tvekade innan den lika snabbt ålade sig tillbaka in i munnen på polisen.
-Cthulhu.
-Fuck you!
Mikael var knappt medveten om att han yttrat orden. Hjärnan arbetade i högfart för att försöka bearbeta det omöjliga den nyss registrerat. Vad som än hände ville Mikael inte vara kvar här. Inte i närheten av konstapeln eller bläckfisken eller vad fan det nu än var. Han såg sig om efter kvinnan som försvunnit in i dimman. Även om dimman inte var så tät längre kunde han inte se mer än tiotalet meter framför sig innan det blev svårt att urskilja vad som var vad bland den böljande röklika dimman.
Med siktet inställt åt det håll hon sprungit iväg började Mikael småjogga. Han bromsade paniken från att skena och tvingade sig att inte bara blint rusa iväg. Det kunde finnas fler som konstapeln ute i dimman och han ville inte råka springa in i en väntande tentakel. Tanken på den vidriga beröringen fick honom att rysa och han torkade återigen tankspritt av handen mot jeansen.
Gång på gång vände sig Mikael om men polisen följde inte efter. Han stod still vid bilarna och tittade åt Mikaels håll tills dimman förvandlade honom först till en mörk silhuett och sedan slukade honom helt. Lätt joggande kom Mikael till en vägkorsning där vägen svängde högerut och upp mot staden eller fortsatte rakt längst med vattnet.
Mikael stannade och tvekade. Inne i staden hade det varit folktomt och helt dött på gatorna. Även om det fanns fler monster som polisen kunde Mikael säkert hitta mängder med ställen att gömma sig på. Å andra sidan kanske varje hus var fullt av tentakelmonster. Då skulle han springa rakt in i deras boning. Vägen längst vattnet ledde bort från staden. Förhoppningsvis ut ur staden. Å andra sidan påminde tentakeln om bläckfiskar och de levde i havet. Det fanns i så fall en risk att han sprang rakt på deras boning där istället.
Med en sista blick över axeln för att försäkra sig om att polisen verkligen inte följde efter honom valde Mikael att fortsätta vägen längst med vattnet. Efter femtiotalet meter ångrade han sig. Stanken av död och förruttnelse blev starkare och starkare ju längre han kom. Efter ytterligare tiotalet meter stannade han. Satte huvudet på sned och lyssnade.
-Cthulhu. Cthulhu. Cthulhu.
Flera röster som mässade. Först svagt och långt bort men närmare och närmare för varje sekund. Det lät som en hel folksamling galningar var på väg rakt mot honom. Utan att tveka ännu mer och förlora dyrbara sekunder vände Mikael på klacken och började springa tillbaka mot korsningen. Fötterna rörde sig betydligt snabbare nu på asfalten än tidigare. Hjärtat dundrade i bröstkorgen på honom och paniken bubblade upp mot ytan. Han kämpade för att behålla kontrollen. Om paniken urartade skulle han inte kunna ta ett enda rationellt beslut och då var det slut på honom. Så mycket var han säker på.
Framme vid korsningen svängde han vänster för att snabbt stanna. En figur rörde sig i dimman framför honom. Hans blick irrade runt honom på jakt efter vad som helst som kunde användas som vapen men såg inget användbart. Med knutna nävar gick han sakta gestalten till mötes. När kvinnan han kört på lösgjorde sig ur dimman släppte en del av spänningen och han andades ljudligt ut.
-Miss? Remember me? From the car? I’m not gonna harm you. I’m not like that…that thing over there.
Medan han pratade gick han i raskt takt mot henne. Hon stannade och väntade in honom. Tack och lov verkade hon inte vara i chock- och paniktillstånd längre. Kanske kunde hon visa honom vägen ut från den här hålan. Hade hon klarat sig nästan hela vägen en gång kunde hon säkert göra det igen med Mikael som sällskap.
-You know the way outta here?
Hon öppnade sin väntande famn mot honom i en kram. Hans första reaktion var att rusa rakt in i den och krama om henne hårt innan de skulle hitta en väg ut. Mänsklig närhet hade aldrig känts viktigare än nu. Så såg han hennes ögon. Samma glansiga tomma blick som konstapelns. Strupen snörptes ihop och han fick svårt att andas.
-Cthulhu, sa hon prövande.
-Nej.
-Cthulhu.
Säkrare den här gången.
-Neeeej, gnydde Mikael.
-Cthulhu.
Efter tredje gången slingrade sig en liten tentakel ut från hennes mun och verkade nästan vinka honom till sig. I samma ögonblick lättade dimman och Mikael kunde se hundratals människor stå tysta några meter bakom kvinnan.
-Cthulhu.
Som på en given signal hade alla sagt det mystiska ordet samtidigt. Ordet ekade ut över havet och Mikael kände något gå sönder inom honom. Plötsligt stod han på vansinnets rand och han visste inte om han skulle klara av att ta sig tillbaka till den människa han en gång tidigare varit. När hundratals tentakler slingrade sig ut ur hundratals munnar började han skrika. Och springa i blind panik.
Nere i korsningen stod ytterligare några hundra människor och stirrade tomt på honom. En del hade tentaklerna ute och en del mässade om och om igen:-Cthulhu. Cthulhu. Cthulhu.
Utan att tänka på vart han var på väg rusade han vidare tillbaka mot bilen. Kanske han kunde hoppa in i den och köra. Stod det fler människor i vägen skulle han plöja igenom dem som ett bowlingklot genom käglor. Han skulle fortsätta köra hela vägen till San Francisco. Hela vägen till flygplatsen. Han skulle kliva på ett flygplan hem till Sverige och aldrig någonsin komma tillbaka till USA igen.
Bara han klarade sig ur den här mardrömmen först.
Nere vid bilen stod konstapeln fortfarande kvar. Inget i hans ansiktsuttryck förrådde om han kände igen Mikael eller inte. Tentakeln slingrade sig in och ut i munnen på honom. Möjligtvis hade Mikaels plan att hoppa in i bilen fungerat. Om inte ett par hundra människor redan stått runt bilen och väntat på honom.
-Cthulhu. Cthulhu. Cthulhu.
Mässandet ökade i styrka hela tiden. Det penetrerade genom ben och märg och fick hela Mikaels kropp att vibrera av olust. Panikslaget vände och vred han sig åt alla håll och kanter för att försöka hitta en utväg. Vart han än såg kom klungor av folk med tentakler ur munnarna mot honom. Från alla håll utom havet.
Vattnet var varmt vid Los Angeles. Det visste han för han hade badat i det för bara ett par dagar sedan. Vattnet var iskallt vid San Francisco. Det visste han för det hade han sett i flertalet dokumentärfilmer om rymningar från det beryktade fängelset Alcatraz. Frågan han ställde sig nu när han sprang allt han orkade mot piren var var brytpunkten fanns. Hade han hunnit så långt norrut nu att han skulle dyka rakt ner i iskallt vatten och därmed en förmodad säker död? Eller befann han sig fortfarande tillräckligt söderut för vattnet att vara varmt nog för honom att överleva ett par timmar i det?
Inte för att det spelade någon roll. Stannade han där han var skulle hans öde vara värre än döden. Kvinnan hade lämnat hans baksäte skrikandes men mänsklig. Bara minuter senare hade hon tentakler krypande ur munnen på henne. Vad som än hände ville han inte bli en av dem.
Längst ut på piren stannade han andfådd och vände sig om. En stor massa av de avskyvärda tentakelvarelserna hade sakta börjat röra sig ut på piren mot honom. Det fanns ingenstans att ta vägen förutom ner i vattnet nu. Mikael övervägde att ta av sig skor och jeans men bestämde sig för att det inte spelade roll.
-Cthulhu. Cthulhu. Cthulhu.
Det var nästan som att ordet gick rakt in i hjärnan på honom. Varelserna verkade bara bli fler och fler på land och ju närmare de kom honom ute på piren ju högre blev det fanatiska mässandet. Han kvävde en impuls att be dem dra åt helvete och bestämde sig för att spara på krafterna istället.
Med nervösa och fumliga ben klättrade han upp på staketet som omgav piren och stod vilt fäktande med armarna för att behålla balansen på det översta räcket. Ner till vattnet var det kanske fem, sex meter och Mikael hoppades verkligen att det mörka havet var tillräckligt djupt när han väl landade. En svag bris förde med sig den nu nästan välbekanta doften av död fisk, rutten frukt och avföring.
Han gjorde sig redo att hoppa när vattnet började sjuda och bubbla under honom. Upp från djupet kom en enorm varelse som enbart tycktes bestå av tänder och tentakler. En gigantisk gapande mun med sylvassa rader av rakbladsvassa knivar välkomnade honom att hoppa. Tentakel efter tentakel rörde sig skickligt in och ut mellan tänderna och verkade göra en ansats att gripa tag i Mikael och dra ner honom till hans väntande död.
När en röst lika gammal som universum kom vrålande ur den avgrund som var tänder, tentakler och död förlorade Mikael kampen om sitt förstånd och sprang skrattandes in i vansinnets värld. Det sista ord han hörde innan han föll ner i mörkret var lika olycksbådande som ondskefullt.
-Cthulhu.

Vad hände med ett intressant inlägg varje fredag? (Fyllosofi 14)

2011-03-08T13:16:00.003+01:00

Det bidde inte så. Mest för att jag fokuserar all tid och kraft på nästa roman som måste bli klar nångång. Så uppdateringar här kommer inte hända på bra jävla länge.
Hårdrock!
/Surskägget

God Jul (Fyllosofi 13)

2010-12-24T11:26:00.002+01:00

God jul sa jag!
Hårdrock!
/Surskägget

Hey ho let's go (Fyllosofi 12)

2010-12-17T16:38:00.002+01:00

Vardagen är ganska tråkig. Let’s face it. De flesta av oss vaknar upp på måndag och går till jobbet/plugget/arbetsförmedlingen, äter lunch, fortsätter jobba/plugga/glo på teve, äter middag, umgås lite med barn/respektive/fyra väggar och somnar. Upprepa måndag till fredag.
På fredag tar man ett glas extra rött till maten/ett par AW-bira/super skallen i bitar för att glömma allt. Vaknar till på lördag morgon pigg som en mört/enbart för att barnen hoppar i sängen/så bakfull att man vill glömma att man lever och ser fram emot kvällens middag/fest/suporgie. Söndagar förflyter i all sin ångestframbringande stillhet med hotet om måndag runt hörnet.
Visst springer många på konsert/teater/bio/krogen med jämna mellanrum och tror att just deras liv därmed är lite mer intressant än alla andras men nej det är det inte. Det följer i stort sett samma rutt ändå.
De som åtminstone på papper faktiskt sticker ut från detta ekorrhjul, säg rockstjärnor, lever egentligen ännu mer inrutade liv än alla andra. Jag menar sug på den här: vakna bakis på sönderslaget hotellrum, in i turnébuss bakis som fan, göra några intervjuer med andra ansikten men samma frågor som igår, kröka lite inför gig, gig, kröka mycket efter gig, knulla groupie, slå sönder hotellrum, åka vidare i turnébuss bakis som fan. När turnén är slut ska det skrivas ny skiva, spelas in och sen ut på turné igen.
Och hur unik man än är som artist är chansen 99,99% att nån annan redan gjort allt tidigare. Inte undra på att artister mer än andra tar till kröken och knarket. Det dövar åtminstone det monotona litegrann och en sann artist lever ju mest för att slippa det monotona 9 till 5-jobbet vi andra sliter ut oss med men fastnar nästan värre i det än vi andra fast på ett annat sätt.
Vilket för mig till poängen med denna långa harang av ord. Alkohol. Sprit. Fylla. Mmmm maltwhisky. Visst kan man ha kul utan sprit. Frågan är varför man skulle vilja? Visst, jag har förståelse att det finns en liten procent som inte klarar sig i livet utan sprit till frukost, en kvarting till lunch och en sjuttis till middag. Jag, liksom alla andra, har alkoholister i familjen (rentav en kusin som var en riktig parkbänksalkis, var säger jag för att han är död nu, den inte så glamorösa kvävdes-på-sina-egna-spyor-döden en del rockstjärnor känner så väl igen). Det innebär inte att jag och alla andra som kan ta oss en stänkare eller tio utan att fastna i ett beroende ska ha dåligt samvete för det.
Nästan alla de roligaste stunderna i mitt liv har haft alkohol med i bilden. Så många sköna fester, så många roliga människor, så många härliga nya vänner, så många otroligt galet bra minnen där dekadensen flödade lika fritt och härligt som vinet i Pans trädgård.
Tänk alla härligt spontana ogenomtänkta beslut man tar med ett par glas innanför västen. Den där efterfesten i nån sketen förort med den där mysiga tjejen du helt plötsligt hånglar med och med lite tur ligger med. Eller den där sköna snubben du hänger med hem som har alla bootlegs från senaste Springsteenturnén som man lyssnar igenom tillsammans och pratar storheten med Bossen. Eller den där gången du köpte flygbiljett till Skottland en vecka trots att du egentligen inte hade råd men på fyllan kändes det som absolut rätt och så hade du en grymt kul vecka i Skottland med mängder av upplevelser du inte skulle haft annars.
Homer Simpson säger det bäst: ”To alcohol! The cause of, and solution to, all of life’s problems.” Amen broder, amen.
Hårdrock!
/Surskägget

I fart in your general direction (Fyllosofi 11)

2010-12-10T13:04:00.001+01:00

Jag vet inte om det är sant eller inte men Madonna ska en gång ha sagt: ”Jag gillar att bo i en storstad för då kan man fisa utan att nån vet vem det var”. Av nån anledning har det citatet fastnat och jag brukar tänka på det med jämna mellanrum när jag är ute och promenerar och känner skumma dofter som når mina näsborrar (tänker även på de många stackars hundarna som lär känna en miljard äckliga dofter mer än mig).
Det härliga med Madonnas påstådda citat är att det är fullkomligt sant. Om du sitter i ett rum med tre personer och drar av en riktig rökare är det direkt uppenbart vem det var. Men står du i publiken på ett fullsatt Globen och tar i så det stänker i kallingarna är det ingen som har en susning. Glider du runt på Kungsgatan i julrusningen och släpper en smygare kommer ingen veta vem det var. Inte ens om du har oturen att åka på en fis som hänger med dig ett par meter där du går. Det kan fortfarande vara nån av alla andra runtomkring dig.
Det riktigt härliga med detta är att alla är livrädda för att få skulden. Därför är det heller ingen som påpekar att det luktar fis. Den som sa det var det eller hur? Tänk dig själv om en tant skulle studsa upp och börja skrika om att det luktar äckligt och att den som släppte sig är ett svin. Vem skulle du då tro hade skulden?
Min favorithistoria är hur en bekant (vi kan kalla honom Emil för enkelhetens skull) till min pappa fick reda på av doktorn att han inte fick hålla inne sina gaser längre. Det är nämligen inte bra för tarmarna och eftersom att Emil hade magproblem fick han under inga omständigheter hålla inne sina pruttar för det skulle försämra magsjukdomen.
Emil hamnade på en ganska tom t-banevagn när en redig stänkare kom över honom. Med doktorns varnande ord ringande i skallen kände Emil inte att han hade något val. Han sköt salut och det ekade i hela tunnelbanesystemet. Folk tystnade och tittade över mot den del av vagnen där Emil stod. Den enda andra personen där var en annan medelålders man. Snabbt som tanken spände Emil ögonen i den stackars oskyldiga mannen och röt:-Fy fan vad äckligt! Skäms du inte!
Den som sa det han var det som sagt. Men mannen säckade ihop som om han verkligen var den skyldige och Emil kunde lämna tunnelbanan med fanan hissad.
Häromdagen satt jag själv på en fullsatt t-bana när en otrolig odör av högsta stankrang spred sig som en kväljande hinna av svavel och kompost över hela vagnen (okej, jag har ingen aning om spridningen av stanken, förmodligen bara de närmaste sätena, men det luktade som om det skulle ha kunnat spridits i hela vagnen). Hade jag varit mer kräsmagad hade jag säkert spytt av bara lukten, så illa var det.
Som de flesta fisar försvann lukten efter några sekunder. Men förövaren var inte nöjd. Gång på gång på gång spred sig stanken av rutten fisk, gamla ägg och massgravar över oss stackars oskyldiga passagerare. Till slut var jag äntligen framme vid min hållplats. Och då slår det mig. Tänk om den skyldige också kliver av nu. Då kommer det inte lukta mer och då kommer säkert en del misstänka mig! Jag som är oskyldig! Det är ju för jävligt.
Stressad och nervös försöker jag förmedla med mitt kroppsspråk att det inte alls var jag samtidigt som jag hoppas på att förövaren sitter kvar och sprider sitt kroppsliga kaos. Så oavsett om Madonnas ord är sanna eller inte är det alltid risk att man åker dit även om man är oskyldig. Tänk på det nästa gång fislukten når dig. Och kom inte och säg att jag inte varnade dig när du får arga blickar.
Den som sa det han var det? Jo pyttsan!
Hårdrock!
/Surskägget

Sweet Sixteen (Fyllosofi 10)

2010-12-03T12:50:00.001+01:00

Prag. Denna pärla bland städer i Europa. Perfekt läge mitt i smeten och nära till allt. Relativt orörd under andra världskriget kan staden ståta med härlig arkitektur och gamla byggnader och broar som överträffar det mesta. Turister strömmar till från hela världen och på somrarna är det nästan omöjligt att röra sig i stadskärnan utan att höra engelska, italienska, spanska, tyska, ryska och en hel del svenska för varje steg man tar.
Härliga, underbara, vackra Prag. Välkommen!
Annat var det precis i början av 90-talet. Muren hade fallit nåt år tidigare. Läget var fortfarande något osäkert och de få turister som tog sig dit fick mest se en mörk, grå och trist stad som låtit all sin fantastiska arkitektur falla samman utan att restaurera eller vårda överhuvudtaget. Människorna var fortfarande plågade och stämplade av den tidigare kommunistiska förtryckarregimen som styrt och ställt med järnhand utan minsta tanke på sina medborgare.
Det var fattigt och ganska eländigt. Man fick strax över fem tjeckiska kronor för en svensk. Och priserna var helt galet låga. En trerättersmiddag på de lyxigaste lyxrestaurangerna gick på ett par svenska hundralappar – om ens det. En trerätters på en vanlig kvarterskrog fick man för nån tjuga. En halvliter öl kostade fyra, fem spänn.
Till detta scenario åkte jag och min bästa kompis Matte, båda sexton år gamla. Farsan hade lyckats ordna en lägenhet centralt i Prag som låg två t-banehållplatser från den absoluta citykärnan. Vi hade den helt för oss själva under två veckor. Två härliga sommarveckor där solen stekte, ölet flödade och vi köpte upp så mycket sprit till lägenheten som våra armar orkade bära. Sen sprang vi ner till butiken och köpte lika mycket till.
Det är nånting magiskt med att vara sexton och på riktigt ha så mycket pengar att man känner sig som Donald Trump. Att säga att det stiger en åt huvudet är en underdrift. I AM A GOLDEN GOD!!! hade vi säkert stått och skrikit från vardagsrumsfönstret varje morgon om vi bara hade sett Almost Famous (vilket vi inte hade för DEN VAR INTE INSPELAD ÄN VAD ÄR DET HÄR VAD ÄR DET HÄR!!!). Hemma i Sverige var vi som vilka fattiga, studerande tonåringar som helst. I Prag var vi Kung Massa Stålars och Kung Fett Med Deg.
Varje morgon (och jag använder termen löst då vi oftast vaknade nånstans efter lunch) började vi med att åka till Prags då enda och supernyöppnade McDonald’s där vi för en femma beställde in en meny med extra allt (för de flesta tjecker var McD dock dyrare än de flesta vanliga restauranger så stället som säkert hade plats för 300 pers var mestadels tomt sånär som på oss) (lustigt också hur man som sextonåring tycker att McD till frukost varje dag är idén av himmelriket istället för att gå på en riktig krog och få riktigt schysst käk för typ samma pengar).
Efter detta blev det en återställaröl på närmaste ölhak. Och en till. Och en till. Sen en till på annat ölhak. Kanske en uteservering kring Prags stora samlingsplats Vaclavplatsen mitt i stadens hjärta där vi kunde sitta och spana in de många skönheter i korta kjolar, urringade toppar och dassigt överblekt öststatshår som gled runt i sommarsolen och njöt av sommarlovet.
Inte nog med att vi som sextonåringar stack ut för att vi hade råd att sitta på de dyra restaurangerna kring Vaclavplatsen. Vi stack ut för att vi överhuvudtaget blev serverade. I Tjeckien, liksom de flesta länder i väst, är det arton som gäller. Men våra kläder avslöjade oss naturligtvis som de turister vi var. Modet i kommunisttjeckien var allt annat än snyggt, funktionellt eller klädsamt. Så även om vi bara hade våra t-shirts och shorts syntes det låååååång väg att vi var från väst. Och var man från väst hade man stålars. Välkommen!
Varje kväll snofsade vi upp oss (jeans istället för shorts, en ny t-shirt och ett par stänk after shave) och letade upp en ny krog för middag innan det var diskodunkardags. Under vår andra vecka när vi var som mest vana vid att pengarna vi hade öppnade alla dörrar bestämde vi oss för middag på ett ställe precis runt hörnet från där vi bodde. Det såg rätt schysst ut från utsidan och när vi kollade menyn som satt bredvid dörren verkade de ha den typen av mat vi var ute efter – stora köttbitar med pommes.
Dörren ledde in till en korridor som var ca fem meter lång och som vette ut till en matsal. Redan i korridoren började vi undra vad det egentligen var för krog. Små neonlampor överallt och affischer på halvnakna tjejer. Märkligt. När vi kom ut i matsalen möttes vi av ett gäng bord uppställda kring en scen. På scen stod en tjej och dansade. Hon var naken. Ungefär då insåg vi att vi hamnat på en strippklubb. En knappt halvtom sådan dessutom, men så var kvällen fortfarande ung.
Tusen tankar rusade givetvis genom skallen. Som sextonåring visste man ju att strippklubbar var maffianästen befolkade av skurkar och neandertalare som utan att tveka skulle hugga en i ryggen med stilett om man tittade fel på dem. Eller tittade alls. En öl skulle kosta en månadslön och inträdet låg förmodligen på en årslön. Det var med andra ord inte säkert för vare sig liv eller plånbok att befinna sig där vi befann oss.
Samtidigt var det en tjej på scen. Naken.
Vi satte oss till bords. Resonerade som så att priserna på menyn utanför inte hade varit överdrivna på nåt sätt. Kanske lite dyrare än den vanliga kvarterskrogen. Å andra sidan. Tuttar. Nakna. Tre meter bort. Dessutom hade vi mer pengar än vi kunde göra av med. Och skulle vi ändå göra av med dem kunde vi lika gärna se tutte medan vi gjorde det. Det var väl värt att chansa.
En kypare/maffialigist dök väldigt snabbt upp vid bordet och började säga nåt på tjeckiska om att vi kanske hade kommit fel när han kom av sig. Det gick ganska snabbt upp för honom att vi inte var två sextonåriga kåta grabbar som försökt smyga sig in mot bättre vetande. Det gick upp för honom mitt i hans det-är-dags-att-gå-nu-harang att vi var två VÄSTERLÄNDSKA sextonåriga kåta grabbar som försökt smyga sig in mot bättre vetande.
Välkommen!
/Surskägget

Surskäggets 10 Budord del 2: Budord 6-10 (den sjukt spännande upplösningen till Budord 1-5) (Fyllosofi 9)

2010-11-26T11:22:00.001+01:00

6. Tryck på paus och softa
Du har minst 5 olika mailkonton. Sen finns Facebook. MySpace. Helgon. Snyggast. Kanske en blogg eller två eller tre. Som du skriver. Och 20 till du läser. Och Twittrar om och med. Och ungefär en miljard fler communities tuffare mer hippa människor än du eller jag ens har koll på. Med en iPhone eller liknande kan du ständigt vara uppkopplad mot omvärlden. Det finns ingenting du inte kan ha koll på. Det finns ingen information du missar. Förutom det som händer i den riktiga världen där några få av oss fortfarande lever. Missförstå mig rätt. Ny teknik är kul. Men när man träffas på krogen och alla drar fram sin iPhone och taggar varandra på Facebook att man är på krogen tillsammans istället för att faktiskt UMGÅS när man ändå sitter vid samma bord är det Bröderna Marxroligt. Så koppla av och koppla ner. Bara för att nån ringer behöver man inte svara. Bara för att det dimper in ett sms behöver man inte titta. Bara för att det plingar till att nån uppdaterat sin Twitter behöver man inte kolla senaste statusen. Lev här och nu. Om några futtiga år i det stora hela är du död och begraven och vem fan kommer då bry sig om att du läste det där mailet istället för att umgås med dina vänner? Ingen, that’s who.

7. Främlingar är vänner du inte träffat än
När man är liten knodd upp till gymnasiet åtminstone tror man att man är set for life med sina vänner. Man har växt upp tillsammans. Skrattat, härjat, gråtit, älskat, slagits och kämpat tillsammans. Mot föräldrar, mot lärare, mot ”the man”. Ingen kommer förstå en lika bra nånsin som de där klasspolarna man ser som så självklara. Sen går man ut gymnasiet. Sprids åt olika håll i världen. En del pluggar, en del gör lumpen, en del sticker på en jorden runt resa, en del jobbar och plötsligt upptäcker man att den där självklara tiden man alltid hade för varandra förr inte finns längre. Däremot dyker det upp en bunt nya fantastiskt intressanta människor i de kretsar man börjat röra sig i. Och när man byter kretsar, typ jobb eller utbildning eller vad det kan vara, försvinner de flesta lika fort som det dyker upp nya. Polare man trodde man alltid skulle hänga med träffar man nån gång per år. Inte för att man inte gillar dem längre. Men för att tiden inte räcker till. Det är okej. Våga cirkulera på en fest och snacka med folk du inte känner. Vem vet? Din nya bästis kanske sitter där i soffan med ett glas rödtjut och lätt uttråkad min. Den där bruden du tror är kysk och okysst kanske är värsta vildkattan i sängen. Den där snubben som verkar helt galen och högljutt ser sig själv som naturlig mittpunkt i universum kanske är rätt soft i vanliga fall. Var inte rädd för främlingar. När du snackat med dem en halvtimme kan de vara nästa kompis du börjar hänga med. Eller inte. De flesta är faktiskt heeeeelt slut i huvet. Men hey, kysser man inga grodor möter man inga prinsar. Eller nåt åt det hållet. Äh, ni fattar.

8. Folk är idioter
Budord sju leder osökt in på Budord åtta. Folk är idioter. 99% av alla i hela världen är dumma i huvet. Hitta den enda procent som är normala och undvik resten så gott du kan. Tyvärr stöter du på idioterna överallt. Om man åker tunnelbana i Stockholm till exempel. En del (alldeles för många) tycks tro att det är enklare om alla kliver ombord först innan de som ska av får kliva av. Här är en liten ledtråd om nån av alla er som tror det skulle råka läsa det här: DET ÄR DET INTE! Det är heller ingen bra idé att ställa sig och prata med nån polare mitt i en dörröppning, framförallt inte en offentlig där många människor passerar (och om vi uppehåller oss vid t-banan en stund så är det lika idiotiskt att stå precis vid rulltrappan och snacka skit och blockera hela världen). Om du vill förbi när det är smockfullt med folk på pendeltåget hjälper det inte att putta mig massa i ryggen. Öppna glappkäften naturen gav dig och säg: ”Ursäkta, skulle jag kunna komma förbi?”. Men helst inte när tåget fortfarande rullar och det är en minut kvar till perrongen för fler än du kommer vilja kliva av och oddsen är att de står framför dig. Det finns fler exempel men jag tror ni fattar.

9. Sluta vara så jävla PK
Att vara PK, Politiskt Korrekt, är förmodligen det tråkigaste en människa kan vara. Passar naturligtvis perfekt i Landet Lagom men får mig att vilja kräkas ut en revolver jag kan skjuta mig med. PK är att fånga de tankar och idéer som är ”rätt” på papper men som man själv inte ägnat en sekunds tanke åt mer än att alla andra verkar tycka så och då måste man själv också göra det. Exempel: Jesus var en historisk person (PK). Det finns inga bevis utöver fyra evangelier i Bibeln skrivna nåt hundratal år efter Jesus död varav tre är baserade på den fjärde (och när jag säger baserade menar jag kopierade) att Jesus fanns på riktigt (Icke-PK). Exempel: Äta snittar, dricka två glas vin och gå hem tidigt efter att ha spelat lite TP (PK). Svina i sig ett flak bärs, ramla sönder ett bord eller två och somna i en garderob. Hos en person du inte känner (Icke-PK). Exempel: Att ligga med varandra betyder missionären och kanske bakifrån på fredag när man är lite busig (PK). Att bli fullständigt dominerad och förnedrad verbalt och fysiskt samtidigt som man pressar alla sina gränser för hur mycket fysisk och mental smärta man tål alternativt vara den som dominerar och förnedrar verbalt och fysiskt samtidigt som man pressar den andras gränser för hur mycket fysisk och mental smärta som tåls. Och bli kåt så in i helvete av det. (Icke-PK). Exempel: Att tatuera in en delfin/ros/liten tribal på axeln/skuldran/svanken (PK). Att tatuera in en stor penis i pannan (Icke-PK). Rent generellt blir livet roligare om man inte är PK.

10. Ställ inte frågor du inte vill ha svar på
”Ser jag tjock ut i den här?” Ja. Allt annat är lögn och du vet det.
Hårdrock!
/Surskägget

Walking on water, running on alcohol (Fyllosofi 8)

2010-11-19T17:07:00.001+01:00

Idag hade jag egentligen tänkt skriva klart mina 10 Budord. Istället läste jag debattartikeln i DN av Madeleine Leijonhufvud som är professor i straffrätt och styrelseledamot i World Childhood Foundation. Hon tycker att vi ska kriminalisera fulla vuxna som umgås med sina barn (andras barn verkar hon inte ta upp, skulle kanske bli lite svårt att befinna sig utanför lägenheten om man tar med sig barnen på till exempel restaurang och de tvingades sitta bordet bredvid en grupp fulla killar och tjejer, bäst att ringa polisen direkt!).
Sverige är världsmästare på att lagstifta och föreslå lagstiftning om saker som anses farliga för dess medborgare. Farbror Staten vet bäst, du som medborgare är som ett litet barn som måste få saker och ting förklarat för dig för att du helt enkelt inte vet bättre.
Ett lysande exempel på det är ljushuvudet som tyckte att vi skulle beskatta godis, chips, läsk och annat onyttigt med skyhöga skatter så att folk inte å så mycket snask. Ju mer snask folk äter desto fetare blir de och ju fetare de blir desto sämre mår de. Men är man så jävla dum i huvet att man sätter i sig en påse chips och 3 liter läsk om dagen får man liksom skylla sig själv. Ingen över tre år i nådens år 2010 i Sverige kan på allvar hävda att de inte vet att chips, läsk, godis, glass etc är farligt om man äter det för ofta.
En gång för alla. Man kan inte lagstifta bort dumhet. Även om jag mer än nån annan önskar att man kunde.
Madeleine vill nu slå ett slag för alla barn därute. Hon skriver: ”Att uppleva en vårdnadshavares berusning är en fruktansvärd upplevelse för ett barn. Hela dess tillvaro gungar, all trygghet är borta, den vuxnes beteende skrämmer, barnet upplever en total hjälplöshet.” Jag älskar generaliseringar som denna. ALLA barn i HELA världen går runt med supertrauman för att de såg pappa och mamma fulla, glada och dansandes på bordet. Jag måste med andra ord vara den mest traumatiserade människan i Sverige just nu då mer eller mindre varje helg under min uppväxt var fylld av fester och festande vuxna. Ja, mamma och pappa också.
Jag kommer ihåg fester med alla bekanta och deras barn antingen hemma hos oss eller hos dem i en ständigt ambulerande cirkel så att alla fick bjuda och bli bjudna med stor värme. Några av mina lyckligaste barndomsminnen handlar om att somna i soffan med massa glada vuxna som skrattade och skrålade runtomkring mig.
Med andra ord var mina föräldrars berusning eller deras vänners inget som var ”en fruktansvärd upplevelse”. Snarare tvärtom. Ju mer klockan blev desto gladare blev alla och mer benägna att leka knäppa lekar som fick mitt lilla barnansikte skina upp som aldrig förr. Fester och alkohol har bara varit positivt från att jag var liten knodd till nu.
Fast det är klart. Inte hade jag de föräldrar Madeleine skriver vidare om. ”Att sätta sig bakom en bilratt när man supit sig full är en erkänt oacceptabel och enligt svensk lag straffbar handling. Att ha ansvar för ett litet barn och ändå supa sig full är däremot tillåtet. Fastän det är fullständigt oacceptabelt. Fastän det utsätter ett till den vuxne helt utlämnat barn för en så uppenbar risk. I många fall endast risken att inte få mat och omvårdnad, bli totalt negligerad eller utsatt för skrik och okvädingsord från en för barnet fullständigt obegriplig och skrämmande vuxenperson. Men ofta risken att bli slagen, kanske sexuellt antastad, i värsta fall att dödas.”
Här handlar det ju inte om att festa loss en fredag och ha med barnen i det mysiga och trevliga som alkohol kan ge oss. Här handlar det om en alkis alternativt narkoman som inte klarar av sin sprit, dunkar i sig två flaskor sjuttis på morgonkvisten och förmodligen inte har jobb men däremot mängder med aggressioner som tas ut på barnet. Med andra ord ska man inte kriminalisera folk att umgås berusade med sina barn. Man ska gå direkt till kärnan och lagstifta om att folk inte ska få skaffa barn hursomhelst.
Men en sådan lagstiftning skulle förstås bara ”drabba” en liten procent av befolkningen. Den procenten som super och slår sina barn. Den procenten som sveper en kvarting får en blackout och skiter i att ungen är hungrig tre dagar. Den procenten som hellre köper ett par bira för sina sista pengar än att köpa nya kläder till barnet. Och vi vet ju alla att man inte kan straffa bara en liten procent av befolkningen. Bättre då straffa majoriteten av folket som kan ta sig en fredagsbärs och en lördagsgrogg, umgås och ha kul och lära sina barn att vara sociala och utåtriktade människor, egenskaper som de har nytta av senare i livet.
Nej, bättre att legalisera marijuana istället. Hur många höga på gräs har du sett slå nån, starta ett bråk eller ens argumentera lite högljutt? Precis. På gräs blir man mjuk och fin och kärvänlig med världen. Och hungrig på chips förstås. Och då var vi ju där igen…
Hårdrock!
/Surskägget

Surskäggets 10 Budord del 1: Budord 1-5 (Varför bara 5? För det var allt jag hade råd med!) (Fyllosofi 7)

2010-11-12T11:35:00.001+01:00

1. Rock out with your cock out
Har du chansen att festa så festa rejält. Skruva upp högtalarna, korka upp den där vinaren, ligg med den där tjejen. Vi lever bara en gång. Och skulle vi mot förmodan leva flera liv och återfödas om och om igen så är det ingen som minns det ändå. Och skulle det finnas en himmel och ett helvete och man inte fick sina änglavingar för att man krökade, härjade och sexade sig igenom livet så fuck it – det innebär att alla likasinnade finns nere i helvetet och jävlar vilken fest det lär arta sig att bli. Och kom ihåg Uppenbarelseboken 12:9 som säger följande: ”Och han, den store draken, ormen från urtiden, han som kallas Djävul och Satan, han som förför hela världen, han störtades ner på jorden och hans änglar störtades ner med honom.”. Om Satan störtades ner på jorden så lever vi redan i helvetet just nu. Det skulle förklara alla idiotiska dokusåpor.

2. Ta det inte på allvar
Du är inte ditt jobb. Du är inte dina märkeskläder. Du är inte din tuffa bil. Du är inte dina pengar. Du är inte en unik och vacker snöflinga. Du är samma döende materia som allt annat. Från det första andetag du tar till det sista är du ständigt döende. Från att du ploppar ut ur din mamma till att man rullar in kistan i förbränningskammaren och samlar ihop askan i en urna är du döende. Vi lever i väntan på att dö och ska man tänka på att allt det här tar slut blir man smått galen och börjar dyrka gudar som inte existerar bara för att få leva vidare i ”nästa värld”. Ha därför så kul du kan medan du är här.

3. Upplevelser är det nya svart
När du ligger på din dödsbädd och går igenom det liv du levt kommer du oundvikligen börja ångra alla de saker du aldrig gjorde. Den där resan till Paris du aldrig stack iväg på, skorna du struntade i att köpa, den sista ölen du aldrig beställde, den där tjejen du aldrig stötte på, den där killen som stötte på dig som du struntade i att ha sex med för att du var lite för trött trots att han var söt, den där tatueringen du aldrig skaffade, tomatkriget i Spanien du aldrig var med på, Oktoberfest i München du aldrig besökte, den där gången du kunde åkt upp i Kaknästornet med tog bussen hem istället, när du kunde varit på krogen med polarna men satt och stirrade på dumburken, när du valde en partner du kanske egentligen inte tyckte om för att det var enklare än att jaga den där partnern som fick det att kittlas av fjärilar i magen, det där bandet du aldrig startade, den där boken du aldrig skrev, den där filmen du aldrig såg, månen du aldrig besökte, fotografiet du aldrig tog på Grand Canyon för att du aldrig var där. Du kommer undra hur det kunde ha varit tills du gjort det. Så go go go!

4. Ångra aldrig något du gjort
Ibland gör man saker som inte är hundraprocentigt genomtänkta. Ibland gör man saker man verkligen inte borde gjort. Ibland vaknar man upp efter att ha supit skallen av sig på en fest med ljuvlig ångest och mår pest. Någonstans i Hökarängen med ett fullblodsras i sängen och inte minns minsta spår av vad som hände igår. Ibland är personen som du vaknar bredvid så hiskeligt ful att du natten innan efter den fjärde flaskan tequila fortfarande tyckte att personen var ful men bestämde dig för att ligga ändå bara för att visa dom där jävlarna att du minsann kunde. För ingen ska tala om för dig! Hey, se det såhär. Du fick ligga. Det kunde varit långt värre än att personen var fysiskt oattraktiv i dina ögon. Du kunde varit hemma och sett ännu en repris av Baren, kanske en Best of Meral. Dessutom spelar det ingen roll hur dåligt du mår och hur mycket du än ältar det i skallen för dig själv och spyr ut galla över det för dina kompisar. Skiten har redan hänt. Tidsmaskiner existerar inte så du kan inte åka tillbaka i tiden och få det ogjort. Sluta lägg ner onödig energi på att oroa dig över nåt du aldrig kommer kunna ändra på. Var istället glad att du ännu en gång kunnat bocka av Budord 3.

5. Bete dig inte som din ålder
Vi har en sjuk åldersnoja i det här landet. Släng in ett gäng personer som inte känner varandra i ett rum. Servera en öl eller två och inom en snar framtid kommer frågan: ”Hur gammal är du då?” cirkulera. Väldigt viktigt tydligen. Nästan aldrig fått frågan utomlands, men här i Sverige är det högt upp på listan enbart toppat av: ”Vad jobbar du med då?” (men aldrig vad röstar du på hur mycket tjänar du hur många har du legat med nej nej det pratar vi aldrig högt om remember?). Ålder är en siffra på ett papper. Och innan nån börjar skrika: ”Det är klart du säger att ålder är en siffra på ett papper, du som är gammal som gatan…SOM GAAAAAATAAAAAAAN!!!!” så vill jag bara säga att jag tänkt så hela mitt medvetna liv (vilket började nånstans kring 17 år, innan dess gled man bara runt i världen utan att ha en susning om nånting). Du är bara så gammal som du känner dig. Låt aldrig nån lura i dig nåt annat. Om det innebär baggy jeans och skateboard när du är 52 så är det så. Det finns dom som är 70 bast i samma ögonblick de föds, och det finns de som för alltid kommer vara 18. Fråga dig själv vad som är roligast. För att citera Blackie Lawless, sångare i WASP och långt över 50-strecket när han för ett par år sedan på en presskonferens fick frågan: ”So Blackie, do you still fuck like a beast?”. Blackie lutade sig fram mot mikrofonen, spände ögonen i den som frågade och sa: ”Yes.” Bra så.
Hårdrock!
/Surskägget

Come on and whip it! (Fyllosofi 6)

2010-11-05T11:53:00.001+01:00

Det finns förmodligen lika många fetischer som det finns människor. Det finns förmodligen ännu fler sexuella fetischer än gamla gubbar. Folk går igång på allt möjligt. Från att se kvinnor i gigantiska högklackade skor kliva på diverse insekter, skalbaggar, kackerlackor och maskar till att se kvinnor kliva barfota på diverse insekter, skalbaggar, kackerlackor och maskar.
Från att vilja trä en lite för lufttät plastpåse runt huvudet och sätta fast en snara runt halsen som man hänger upp i en takfläkt på ett hotellrum till att bli hittad hängandes i nämnda snara med plastpåsen halvt inandad/svald ner i svalget.
Från att titta på när lite för nerknarkade trasiga kvinnospillror försöker ta en gigantisk jävla hästkuk i munnen till att få den där hästkuken uppkörda i röven för att seriöst vad är det här VAD ÄR DET HÄÄÄÄR!!!! Ska det vara så jävla svårt att vara normal?!?!?! Nej nej nej, det är okej, jag dömer ingen förutom dig dig och DIG! Ja dig! Vadårå?!?!
Jag är faktiskt av den ganska konservativa och uråldrigt liberala åsikten att om två vuxna människor vill kleta in sig själva i jordnötssmör, rulla runt bland småspik och sen hoppa upp och ner i sängen medan Ulf Lundells ”När Jag Kysser Havet” spelas på repeat i bakgrunden ska de få göra det. Vem är jag att säga nej? Om nån kan få orgasm genom att tugga glassplitter och bajsa blod en vecka efteråt är jag all for that. Bra för dig liksom. Trots att du är sjuk i skallen.
Vi har alla våra egna referensramar för vad som är bra och dåligt. Vad som är kosher och vad som är du-är-så-sjuk-att-dig-skulle-man-skjuta-så-fort-man-såg-dä-gosse! En del tycker att tjejer med urringat och kortkort är sex personifierat och Satans påfund och därför tvingar en halv värld att springa runt i Spökplumpenlakan. Andra tycker att tre kukar inkörda i samma fitta i extrem närbild är nåt man plockar fram på nätet när det ska runkas (vilket det ska göras minst fem gånger innan lunch) för en naken tjej rakt upp och ner liksom inte är upphetsande.
Men nu ska vi inte prata om mina sexuella preferenser. Hey! Bada-bing-a-bada-bong!
Skämt åsido.
Vi ska prata fetischer. Som en polare som har en dvärgfetisch. Han gillar dvärgar helt enkelt. Både manliga och kvinnliga om jag förstått saken rätt. Bara de är småväxta. Jag glömde fråga men ”Willow” måste vara som en porrfilm för honom.
Eller en annan polare som satt och skruvade, ojade och oroade sig i fyra timmar över x antal öl för att berätta om sin fetisch för mig tills jag på riktigt trodde att han a) tände på att knulla barn b) tände på att knulla döda eller c) tände på att knulla döda barn. Tack och lov visade det sig handla om en helt normal strypfetisch med tydliga rollspelsinslag. Sånt som Gösta och Greta gör varannan tisdag nere på Bingohallens toa.
Och vad jag lärt mig alldeles nyligen är att det finns fetischer och så finns det fetischer. Det jag alltid tänkte på när jag hörde ordet var folk som tände på specifika saker som tjejer i lackunderkläder eller strumpbyxor men den medicinska betydelsen är tydligen att man tänder på lackunderkläderna eller strumpbyxorna per se.
”I talspråket har ordet fetischism en mycket vidare innebörd, och kan avse till exempel att en person blir sexuellt upphetsad av att se kvinnor i underkläder. För att vara en fetischism i medicinsk bemärkelse krävs att det är underkläderna i sig som personen blir upphetsad av.” Så står det på Wikipedia och eftersom att det finns på Internet är det sant. Jo det är det.
Innebär det att min fotfetischism aldrig egentligen varit en fetischism då jag inte tänder på fötter i sig utan på nakna kvinnor som är barfota mer än på nakna kvinnor som har skor på sig? Helvete också! Inget får man ha ifred längre. Just som man trodde att man var normal och hade en liten fetischism som alla andra så visar det sig att man varit en jävla turist på temporärt besök i fetischlandet. Visumet gick ut, inga nya stämplar i passet. Gå direkt till ”Gå” utan att passera ”Gå”.
Vad tomt och ensamt det blev nu. Den enda i hela världen som inte har en fetisch. Jag får helt enkelt se till att utveckla en rejäl fotfetischism. Börja jobba på Nike, Scholl eller Skopunkten. Se om alla Våra Värsta År-avsnitt och titta på ordentligt när Al Bundy kränger skor. Och hugga av fötter där jag kommer åt och bygga mig en liten samling kvinnofötter i garderoben. Vad gör man inte för att passa in och vara normal?
Hårdrock!
/Surskägget

Rubber Poop Monster (Fyllosofi 5)

2010-10-29T11:32:00.001+02:00

Det finns få saker som både är så roliga och så äckliga på samma gång som bajs. Bara ordet är ju roligt. Bajs. Känn hur det rullar på tungan. Hur det smakar i munnen. Baaaaajs. Bajsbajsbajsbajs. BAJS! Hehehehe. Jag börjar skratta direkt. Till och med på engelska är det kul. Poop. HAHAHAHA! Poop poop poop. Säg ”bajs” till vilken unge som helst och de börjar skratta direkt. De fattar vad det handlar om.
Jag är helt övertygad om att bajs är bland den mest primala humorn vi har. Fatta när vi bodde i grottor, käkade kottar och bajsade hukandes i djungeln ständigt spanande om en T-Rex skulle komma runt hörnet (hörnet på kokosnötspalmen!) och käka upp oss. Man behöver inte vara Einstein för att klura ut att en och annan lär ha tappat balansen och ramlat ner i bajset till de andra grottmänniskornas stora glädje.
Från hukbajsning i djungeln till Hollywoodkomedier. Steget är kortare än man kan tro, och då menar jag inte att Hollywoodfilmer är bajs (hey, helt ärligt, om du föredrar en mörkt, lugubert drama om ensamma människor som lever i stenöknar och som ägnar större delen av filmen att stirra på intet utan dialog i fyra och en halv timme filmat med kornig svartvitt 8MM-film framför att se Bruce Willis rädda världen igen med fem explosioner per sekund är det du som är konstig, inte jag).
När Stifler käkade bajs i American Pie: The Wedding skrattade jag så jag grät. När Shit Break i första American Piefilmen sprang in på tjejernas av misstag med laxeringsmedel i magen och sen satte sig och sket så hela toaletten skakade så skakade även jag – fast av skratt. Får jag se Jeff Daniels sitta och trycka ur sig diarré på en toalett där spolknappen inte funkar i Dum & Dummare en gång till tror jag på riktigt att jag inte överlever skrattanfallet.
För att inte tala om South Parkskaparna Trey Parker och Matt Stone som verkligen insett det roliga med bajs och därför skapat flera avsnitt dedikerade helt och hållet till bajs med Mr Hanky the Christmas Poo som fanbärare. Hiiii-deee-hoooo!
Som med det mesta finns det dock en baksida på myntet. De allra, allra flesta vägrar ens erkänna att de faktiskt skiter precis som alla andra. Det här förnekandet verkar främst gälla tjejer, speciellt tjejer man jobbar med, men även tjejer man umgås med. Att bajsa ingår liksom inte i det dagliga talet. Man kan snacka om det mest, skoja om ännu mer, men aldrig prata om att man bajsar. Trots att det är bland det mest naturliga man kan göra.
När man föds är andetaget det allra första som händer i ens liv. Sen får man lite käk och sen kan jag lova händer det grejer. För er som inte har barn, jo, människor kan visst bajsa grönt och gult och femhundra variationer på detta tema. Bajs kommer inte bara i fyra nyanser av brunt om vi säger så. Däremot kommer det mycket och mest hela tiden.
Andas, äta, dricka, kissa, bajsa. Det här måste vi göra annars dör vi för eller senare. Ändå är det fan mer tabu att bajsa än att runka. De liknar varandra rätt så mycket annars. Båda två kan vara sköna att pyssla med på egen hand (som Woody Allen sa: att runka är att ha sex men nån man älskar, i mitt fall sex med nån man idoliserar så till den grad att man önskar att man kunde vara honom, tills det slår mig att jag faktiskt är mig själv) och kan ge upphov till härlig njutning och välbehag. Ändå är det väldigt få som faktiskt vill prata om att de bajsar eller runkar.
Let’s face it. Att bajsa är nåt man ska göra bakom stängda dörrar. Fånigt. Säg det till romarna som hade gigantiska offentliga toaletter med små kanaler med rinnande vatten som man satt och sket ner i tillsammans med både sina vänner och främlingar. Personligen har jag inga problem med att bajsa anytime, anyplace. Från båset på diskot klockan 00.30 i LA som var 150 cm högt och som man såg ner i när man stod bredvid vid pissoaren till min egen tron här hemma. If you gotta go, you gotta go. Det är bara att hala ner brallorna och köra.
Ber du mig däremot att pissa när folk ser på kryper kisset upp till halsen och stannar där. Att trängas med fulla snubbar vid en pissoar där pisset stänker åt alla håll och kanter är helt enkelt inte kosher i min bok.
Hårdrock!
/Surskägget

Three is a magic number (Fyllosofi 4)

2010-10-22T10:04:00.001+02:00

Ända sedan begynnelsen har siffran tre varit magisk och betydelsefull för oss människor. Det står för en början, en mitt och ett slut. Gud skapade himmel, vatten och jord. Fadern, Sonen och den Heliga Ande. Födsel, liv, död. Forntid, nutid, framtid. Nykter, full, bakis. Ni fattar. Tre är en viktig siffra även för alla som inte fattar varför.
Tänk på alla sagor där hjälten ska utföra tre uppgifter innan han får kungariket och prinsessan. För att inte tala om att alla de bästa filmserierna kommer i trilogier (första Stjärnornas Krigtrilogin, Gudfaderntrilogin, Sagan Om Ringentrilogin, The Matrixtrilogin). Jag menar ingen blir glad av bara två filmer (Blues Brothers 2000 var sådär) och definitivt inte fyra filmer (Indy 4 var inte kul nånstans, däremot är de tre första, Indiana Jonestrilogin som man sa förr innan fyran, grymt jävla bra). Två är för lite och fyra för mycket. Men tre, tre är precis lagom.
De som är duktiga på att skriva och hålla tal vet också att man gärna upprepar vissa saker tre gånger. Se på Martin Luther King Jr när han sa: ”I have a dream…”. Tre gånger sa han det med olika meningar efter de första klassiska orden. Vem skulle vilja ställa sig upp efter Kingen och hålla tal? Nej precis, det är vad jag snackar om.
Och inslängda som vi är i den nya moderna tiden har vi fått ett mobilabonnemang kallat ”3”. Utvecklingen!
För att göra saker och ting lite intressanta är det så att jag genom åren upptäckt att det finns tre saker vi i Sverige är väldigt måna om att hålla hemliga.
1) Vad vi röstar på.
2) Hur mycket vi tjänar.
3) Hur många vi har haft sex med.
Ärligt, handen på hjärtat, cross my heart and swear to die eller som kidsen säger nuförtiden: ”Hedersord?”: Hur många polare har du som du med säkerhet vet svaret på samtliga tre frågor ovan (okej meningarna är inte ställda som frågor men du fattar vad jag menar) (och om du inte fattar vad jag menar är du på fel blogg om du fattar vad JAG menar)? Hur många?
Jag kan ärligt säga att jag vet svaret på en eller möjligtvis två av frågorna ovan om de allra, allra flesta jag känner. Men alla tre? Inte en suck. Kanske en promille av mina vänner. Och då snackar vi ändå människor man sett och hört göra de mest konstiga och märkliga saker inför en utan att blinka eller reflektera överhuvudtaget. Det är nånstans okej att se sin polare dricka alldeles för mycket alkohol, bete sig som en jävla Energizer Bunny och sen somna och spy på min matta i sömnen, men det är inte okej att ställa frågorna ovan.
Jag har förstått att den nya generationen kids är mer öppna med vad de röstar på. Möjligtvis är de mer öppna kring sex också, även om jag har svårt att se att man talar om för varandra hur många man legat med på vare sig första eller tjugofemte dejten. Pengarna har jag ingen aning om hur det funkar med med dagens ungdom (som är ena riktiga klena rackare, somnar långt innan den här gammelfarbrorn och klarar inte av 25 bärs och ett par shots innan de ser i syne).
Det är skönt att se att det här luckras upp lite. Varför ska man hålla det hemligt vad man röstar på? Om man är gammal nog att bestämma vilka man tycker ska styra landet kan man väl i samma veva vara gammal nog att stå för beslutet oavsett vem som frågar.
Och vad spelar det för roll vad jag tjänar? Egentligen? Om jag tjänar mindre än dig so fucking what? Huvudsaken är att man har kul medan man är här på denna jord. För att inte tala om sexet. Det här verkar vara den smutsigaste och äckligaste man kan hålla på med eftersom att ingen nånsin vill avslöja den riktiga siffran. För få är inte bra, och för många är det inte heller. Men vilken siffra är då den magiska som är perfekt för antal sexuella partners?
Trots det är ju sex som allt annat. Ju mer träning desto mer erfarenhet. Ju mer erfarenhet desto roligare. För det är det som sex handlar om. Att ha kul. Kanske inte dra vitsar samtidigt som man ligger ovanpå och frustar men definitivt att ta det hela med en klackspark. Ingen ser vettig ut så länge de är nakna.
Därför bör vi en gång för alla släppa dessa onödiga kedjor som fjättrar oss vid ett instängt och tråkigt liv. Släpp på tyglarna. Lev fria! Våga prata med varandra och våga erkänna de här tre sakerna för era vänner. Förmodligen kommer ni inse att vi alla är rätt så lika egentligen. Vilket kommer leda till att tabut kring dessa frågor försvinner.
Vaförnåt? Hur många jag legat med? Ska väl du skita i, din jävla nyfiken-i-en-strut-jävel!
Hårdrock!
/Surskägget

Trädgårdsmästare Surskägg anmäler sig! (Fyllosofi 3)

2010-10-15T12:29:00.001+02:00

Jag tittar ut genom fönstret och ser det vildvuxna gräset attackera verandan från alla håll och kanter. Mossa och diverse ogräs har lagt beslag på en tredjedel av trädgården och jag har inga som helst planer på att kliva ut med gräsklippare, räfsa och spade för att kriga tillbaka det som är mitt. Låt myrorna, spindlarna, humlorna, baggarna och tvestjärtarna slåss om skiten. Jag är upptagen med att vara bakfull och röra ihop en omelett på lök, mängder med bacon och ännu mera ägg.
När jag var en liten späd grabb och hängde med polare som bodde i radhus var jag avundsjuk. Själv bodde jag i en trerumslya med morsan och farsan och önskade alltid att vi också kunde bo i radhus med två våningar. Det var liksom lite exotiskt med att kunna gå upp en trappa till sitt rum. Det spelade ingen roll att radhusen ofta var ganska små och trånga, det viktiga var att de kändes som stora hus just för att de hade en under- och övervåning.
Sen växte jag upp och började sky radhus som pesten. Det verkade inte alls bra att grannarna sprang mellan varandra stup i kvarten, körde grillfester ihop och rent allmänt betedde sig som om de vore gamla vänner och inte bara grannar som egentligen inte hade mer gemensamt än att man råkade bosätta sig i samma område. Jag gillar anonymiteten i storstaden. Även om man bor i hyreshus sköter man sitt och har ingen koll på sina grannar. Skönt. Radhus verkade så…flowerpowerflummigt. Inte min grej alls.
Sen började vi snacka om att flytta. Till hus.
-Radhus är väl schysst, sa frugan.
-Aldrig, väste jag.
Tanken på ett litet trångt radhus med nosande grannar och nyfikenhet och skvaller…nej nej nej! Så vi började titta på hus. Och jag insåg snabbt en sak. Med hus kommer ofta en ganska stor tomt. En ganska stor tomt måste nån ta hand om. Och eftersom att en ocean skiljer Sverige från Mexiko var tillgången på illegala mexikanska trädgårdsmästare begränsad för att inte säga obefintlig. Med andra ord skulle det vara jag som var tvungen att ta hand om trädgården.
-Du älskling, det här med radhus. Det är väl rätt schysst, sa jag.
Frugan gav mig en av de där blickarna som antingen betyder ”vad var det jag sa” eller ”du är dum i huvet”. Förmodligen både och. Inte nog med att det faktiskt existerade radhus som var stora, rymliga och välplanerade. De hade dessutom ganska liten tomt. Perfekt! Jag såg framför mig hur jag på 5 minuter klippte den lilla gräsmattan, på tio minuter skördade rabarberna och sen låg och latade mig på en solstol på verandan med en öl i näven, Springsteen på stereon och en köttbit på grillen.
Illusionen höll tills vi flyttade in och jag insåg att en trädgård, hur liten den än må vara, aldrig låter en vara ifred. Det växer och frodas som om naturen ville kliva upp i en boxningsring och ge mig en omgång sällan skådad sen Ali och Frasier rumblade i djungeln. Mina helger, tyckte gräsmattan, äppleträdet, den stora häcken och alla löv som seglat ner på marken, skulle gå åt till att ta hand om dem. Klippa, ansa, rensa, plocka rent. Och börja om.
Vad naturen inte räknat med var att Surskägget dricker pilsner på helgerna. Och Bacardi cola. Surskägget rensar inte i rabatten. Surskägget springer inte runt med gräsklipparen med ett leende på läpparna. Surskägget skiter i att äpplen trillar ner överallt i tid och otid. Surskägget vaknar bakis med ett surt skägg, tar en titt ut genom fönstret och ser det vildvuxna gräset attackera verandan från alla håll och kanter.
Låt det växa. Vem är jag att säga ”stopp” till moder jord? Vem är jag att försöka tämja vildmarken? Nä, låt nån annan sköta det. Att vår tomt är skamfläcken i radhusområdet skiter jag i. Jag är upptagen med att sitta på verandan med en pilsner i näven.
Nåt år efter att vi flyttade in plingade en av de ansvariga i området på dörren.
-Hej. Tänkte höra om du kanske har lust att vara ansvarig för er länga.
-Jaha, vad innebär det?
-Inte mycket. Klippa gräsmattan kring lekplatsen. Rensa lite i rabatterna runt garagen. Se till att hålla buskaget i skick.
Jag såg honom djupt i ögonen. Undrade om han inte såg de halvmeter höga gräset som svajade i vinden på min och enbart min tomt medan alla andra hade tre millimeter som max i gräset. Tänkte förklara för honom att det inte skulle hända men kände samtidigt att man inte ville göra sig obekväm redan efter nåt år i föreningen.
-Visst, inga problem.
Det gick en sommar. Det gick en till. Gräset kring lekplatsen växte sig högt. Rabatterna runt garagen överskuggade snart gångvägarna. Och buskagen bredde ut sig där de ville. Han knackade aldrig på igen. Jag undrar varför.
Hårdrock!
/Surskägget

What kinda team is this anyway? (Fyllosofi 2)

2010-10-08T08:41:00.001+02:00

Finlandsfärja. Utöver en rejäl musikfestival är detta dekadensens högborg i Sverige. Vett, etikett, sans och moral lämnas på land så fort man kliver ombord denna jättelika plåtburk som inte borde kunna flyta överhuvudtaget och än mindre ta en till Åbo tur och retur. De flesta får en magiskt skräckblandad känsla av förtjusning och illamående när de hör orden ”Finlandsfärja” eller ”Kryssning”. Med all rätta.
Själv älskar jag naturligtvis denna makalöst smaklösa inrättning. För var nånstans i Sverige (med undantag för Söderhamn) kan man få ta del av den svenska versionen av white trash bättre och mer fulländat än på en kryssning? Inte ens på den grisigaste musikfestival når man samma höjder (en del vill säkert hävda att det är lågvattenmärken, men de kan ta sin jävla Armanikostym och köra upp i röven!) i white trash, onykterhet, hålligång, redlöshet, partaj och lite gammalt hederligt hell raisin’ som man gör på valfri Finlandsfärja.
Fine. Jag har varit på kryssningar där större delen av grannarna är pensionerade finlandssvenskar som inte vill annat än att sova och ta sig från punkt A till punkt B och som svär och drar kniv (i ärlighetens namn har ingen dragit kniv mot mig på en kryssning och de som dragit kniv mot mig i mitt liv har aldrig varit finskar, men fördomen är för inrotad för att inte dra nytta av här) när man knäcker öl nummer 23, sveper sin elfte Fishermans Friendshot och skriker: ”PAAAAATTAAAAAAR!!!” klockan 04.37 i hytten med öppen dörr mot korridoren. Dessa kryssningar är dock få och även då har man lyckats hitta den lilla klicken dårar som ränner runt som ADHD-barn på väggar och tak.
Det viktigaste när man väl kliver på båten och lokaliserat sin hytt är:
1) klämma en bärs fortast möjligt
2) ta sig till buffén där man drar i sig överdrivet många gratisöl
3) ta sig till taxfreen och inhandla bärs och sprit
4) öppna upp dörren till hytten, dra igång den påsmugglade stereon och hinka öl som om det inte fanns nån morgondag
Framförallt nummer fyra är hela nyckeln till en riktigt lyckad kryssning. Rent statistiskt finns det alltid minst ett tjejgäng som har hytten bredvid eller mittemot eller tillräckligt nära i korridoren för att de förr eller senare kommer lockas in till den egna hytten. Ett par bjudöl senare och festen är i full gång. Och ju fler som sitter i hytten, desto fler lockas dit. De bästa kryssningarna är alltid de där man aldrig lämnat hytten och/eller korridoren överhuvudtaget med undantag för buffén och taxfreen.
På en av mina många härliga kryssningar visade det sig att tjejerna i hytten bredvid bestod av 2 st 40+ singelmammor ute på grönbete utan ungar för första gången på ca 20 år och 2 st nästan 30-ish tjejer där åtminstone den ena var riktigt söt. Varför dessa fyra totalt olika individer var kompisar och delade hytt kommer historien aldrig att förtälja, så ni som undrar kan fyllosofera vidare på egen hand.
En av 40-plussarna raggade snabbt som attan upp en snubbe nånstans ifrån och försvann in i hytten knappt innan båten lättat ankar. Där stannade de resten av resan. Det kallas inte knullfärjor för intet. Givetvis fick en av polarna hugg på den söta tjejen (varför ”givetvis”? därför dammit!). En annan polare fick hugg på den andra av 40-plussarna. Den tredje polaren försvann nånstans med nåt annat gäng vilket även jag ville göra när polaren med 40-plussaren krävde att jag skulle stanna som wingman.
En wingman, för de av er som undrar, behövs när en polare har ragg på en tjej, men hennes polare inte har det. För att den tjejen som inte har ragg inte ska dra iväg med den tjejen polaren har ragg på måste man kliva in och låtsas vara intresserad av den ensamma tjejen. Hänger ni med?
Jag tog en titt på tjejen ifråga och såg att hon var ungefär lika ointresserad av mig som jag av henne. Härligt! Vilken kanonkväll. Jag lyckades dra till mig polare och viskade i hans öra att jag skulle dra.
-Lycka till med din tant, vi ses.
Innan jag så mycket som ens hunnit ta ett steg högg han mig i armen.
-Take one for the team.
Hans bedjande hundögon sket jag helt i, men en kille som åberopar lagen om att ta en för laget måste man helt enkelt hörsamma. Så jag tog en för laget. Spexade, skojade och hyllade min polare för att få honom att se bra ut inför sitt ragg.
Att den frodiga 40-plussaren fem vodka Redbull senare flåsade och frustade följande konversation i örat på mig medan saliven hängde som långa trådar från den lite för ivriga munnen kanske tydde på att min polare inte gjort det allra bästa intrycket trots allt:
-Kom så går vi ner till hytten nu och knullar.
-Men du har ju raggat på min polare hela kvällen.
-Men jag vill knulla med dig. Kom igen nu.
-Nej. Jag kan inte svika min polare så.
-Skit i honom. Jag lovar göra vadsomhelst för dig.
(Här slickade hon sig om munnen i vad som skulle vara en sexig gest men som fick mig att kräkas lite inombords.)
-Du. Jag. Nu. Knulla.
-Nej nej nej. Glöm det.
Hon gav mig en trött blick, vände om och högg tag i polaren. De hamnade i samma hytt som den andra 40-plussaren redan ockuperade med en kille. Min polare ägnade natten åt att ömsom knulla sin tant, ömsom lyssna på när den andra tanten blev knullad i hyttmörkret. Bra kväll för all helt enkelt.
Jag och den kvarvarande hyttgrannstjejen tittade varandra djupt i ögonen. Och sprang sen snabbt åt varsitt håll för att aldrig ses igen. Ack du kärlek, ditt namn är Finlandsfärja.
Hårdrock!
/Surskägget

White Träsh (Fyllosofi 1)

2010-10-01T12:54:00.005+02:00

Jag vet inte varför men jag har alltid varit svag för fenomenet White Trash. Ni vet, USA, husvagnsområden eller trailer parks som det så fint heter, bonnläppar, bonnigare bonnläppar, IQ fiskmås, gräs (ja självklart menar jag marijuana), billig sprit, billigare kvinnor och allmän dekadens. Varför har jag ingen aning om. Skulle inte vilja bo i en trailer park. Skulle definitivt inte vilja umgås med white trashbonnläpparna. Skulle absolut vilja sexa med en white trashbrud.
...
...
...
Aha. Där har vi det. White trashbrudar är för jäkla sexiga så länge de tillhör kategorin "sexiga white trashbrudar" och inte kategorin "överdrivet amerikafeta och totalt idiotiska white trashbrudar". De i den sistnämnda kategorin går fet(hehehe)bort. Och samtidigt kan jag nånstans se mig själv sitta i en gungstol utanför en husvagn med hagelbraket i knät, ett sexpack Budweiser i en kylväska bredvid och en joint i mungipan. Nånstans på grannens stereo (för inte i helvete har man råd med en egen, tror du jag har jobb eller, är du helt slut i huvudet) spelas Shooter Jennings, Johnny Cash, Hank Williams, Hank Williams II och Hank III. En ökenvarg ylar, träskpaddorna kväker och cikadorna gör det cikador gör.
Ut från husvagnen kliver den typiska blonda, långbenta amerikanskan med alldeles för korta jeansshorts som går att knäppa oroväckande högt upp på mellangärdet (tänk mellan naveln och tuttarna) ett par svarta comboyboots, avklippt röd lumberjackrutig skjorta hon knutit fast under brösten då knappar är onödigt att använda när man ska visa så mycket hud som möjligt och en stor vit cowboyhatt på skallen. En cigg hänger slött i mungipan och en flaska JD dinglar från hennes ena näve. Skiftet på strippklubben alternativt kasinot börjar inom ett par timmar och allt hon vill är att åka till Hollywood och bli skådis/sångerska/Playboymodell. Till och med groupie åt Nikki Sixx skulle duga så länge hon kunde lämna trailerparken bakom sig.
-Loser.
-Whore.
Med godmorgonhälsningen ur världen kan vi ägna följande tre timmar åt hämningslös, dekadent och svettig sex i, på, under och utanför husvagnen med skallerormarna, vråkarna och de enstaka gekkoödlorna som åskådare. Den brännheta solen börjar gå ner när hon slänger sig i den gamla skruttiga Mustangen och åker in mot ännu en lång natts jobb. Jag öppnar ännu en Bud och konstaterar att livet är rätt smutt. Snart kommer Jorge och Mouse och köper lite gräs och så har jag löst försörjningen för ett par dagar framåt också.
När jag blundar kan jag se det här framför mig lika tydligt som om jag var där. Det finns en sjuk, pervers romantik i hela scenen som jag diggar stenhårt. White fucking trash. Så jävla fel, illaluktande, fattigt, uselt, inavlat och alldeles, alldeles underbart.
Hårdrock!
/Surskägget
PS. Härlig white trashdekadens hittar man även i storstan, bland rockstjärnor, skådisar, fotomodeller och allehanda stenar (bara man vågar vända på dem). Se min nya favoritblogg för massa sköna foton och citat - Decadent Lifestyle.

Fredag

2010-10-01T09:03:00.003+02:00

Chribbes Blogg är död, länge leve Chribbes Blogg 2.0. Istället för diverse tråkiga dagboksliknande anteckningar ur mitt rätt så ointressanta liv tänkte jag framöver bjussa på en krönika/fyllosofi/berättelse en gång i veckan. Först tänkte jag att det ska publiceras varje fredag, men så insåg jag att fredagar spenderar man på jobbet och sen är det AW-öl och sen är man dyngrak och sen snarkar man till 16.00 på lördag och då är det så jävla dags att publicera veckans fredagskrönika liksom. Sen tänkte jag söndag för då har man hela dagen på sig att skriva nåt vettigt tills jag insåg att söndagar står man i Ikeakön och köper Billybokhyllor (ni anar inte hur många Billybokhyllor vi har vid det här laget, det är löjligt, hälften står oöppnade i förrådet och minst lika många ligger på vinden utöver alla vi har uppställda överallt i huset där en Billybokhylla kan tänkas få plats). Måndag då? Näe, vem fan orkar skriva nåt kul varje måndag? Tisdag är en rätt tråkig och menlös dag. Onsdag är mitt i veckan och då måste man vila lite. Torsdag hoppar man helst över och lördag ska ingen tvinga mig att sitta framför en blogg. Så det får bli fredag, det är en perfekt dag, det har jag alltid tyckt.
Hårdrock!
/Surskägget

Over there...

2010-08-08T17:35:00.005+02:00

Det har varit knäpptyst här under hela sommaren. Det beror på 1) solen skiner sluta sitta vid bloggen hela tiden vad är det här vad är det här?!!?!?!? och 2) jag har varit i USA på roadtrip 27 dagar i juli och därmed inte a) orkat bloggat då jag haft alldeles för kul i riktiga livet och b) uppdaterat en annan specialöppnad blogg enbart för resan som ni kan hitta här.
En kort summering av resan är som följer:
Flyg till London. Öl. Flyg till New York. Buss. Hotell. Öl. Greyhoundbuss 27 timmar. Dårar. Massor av dårar. Springfield, Missouri. Öl. Nya vänner. Öl. Hyrbil. Nashville. Country. Bourbon. Öl. Varmt. Dricksglas med Tequila-"shots". Hyrbil. Memphis. Sun Studios. Heartbreak Hotel. Öl. Usla revbensspjäll. Beale street. Massa öl. Graceland. Elvis. Shop 'til you drop. Hyrbil. Texasöknen. Blixt, åska, dunder och skyfall. Sunkigt motell. Öl. Hyrbil. Roswell. UFO-museum. Hyrbil. Las Vegas. Öl. Öl. Öl. 50-gradig värme. Pool. Öl. Pool. Drinkar. Öl. Öl. Drinkar. Hummerlimo. Strippklubb. Öl. Pool. Hyrbil. LA. Hollywood Blvd. Dekadens. Öl. Rockklubb. Drinkar. Universal Studios. King Kong i 3D. Simpsons. Hajen. T2 i 3D. Öl. Hyrbil. San Francisco. Fisherman's Wharf. Drinkar. Chinatown. Käk. Backe upp. Backe ner. Öl. Tatuering. Black Heart Tattoo. The Mission. Haight-Asbury. Öl. Golden Gate. Gamla barndomshuset. Hyrbil. Flyg till New York. Öl. Träffa upp Ebis+Johan. Nya vänner. Svettigt och varmt. Drinkar. Shopping. Stand-up. Garva. Öl. Tikibar. Drinkar. 30 Rockefeller Plaza. Top of the World. Shopping. Bowling. Rock n roll. Flyg till London. Lunch. Flyg hem.
Hårdrock!
/Surskägget

Ticks

2010-06-30T16:48:00.002+02:00

Onödiga saker man måste göra:

1. Säga "tvi, tvi, tvi" när man gått på en A-brunn. För annars betyder det otur och olycka.
2. Spotta när jag står vid diskhon och det rinner vatten från kranen. För att det är så bara.

Så nu vet ni. Gå vidare i livet lyckligare och mer vetande.
Hårdrock!
/Surskägget

Radiosport

2010-06-17T09:06:00.003+02:00

Jag har nog aldrig lyssnat på en fotbollsmatch refererad i radio förrän igår när jag på pendeln hem slängde på matchen mellan Spanien och Schweiz. Och höll på att skratta ihjäl mig! Det var fan bland det roligaste jag hört på år och dar. Vet inte vad kommentatoren hette, men eftersom att det inte ska bli dödtid i radio babblar han ju på om allt och inget och det bara flög så sköna meningar ur hans mun. Kommer inte ihåg allt men tre små pärlor la jag på minnet.

1. Schweizarnas tränare verkar skrika åt sina spelare att vårda bollen ömt som ett nyfött barn och inte bara sparka iväg den som en tunna kärnvapenavfall.

2. Schweizarna är arga nu, de är ilska som alptoppar!

3. Det är vackert spel just nu att njuta av som en liten chokladbit vid en solnedgång på sommaren.

Det är så knäppa grejer och större delen av tiden ägnade han åt att komma med liknande jämförelser istället för att snacka om spelet. Mer radiosport åt folket.
Hårdrock!
/Surskägget

PS. Det heter "Schweiz" (Schvejts) inte "Sweichz" (Svejtsch) eller "Schweichz" (Schvejtsch)! Stör mig oerhört med folk som säger fel. Så fick jag det sagt också.

Hetaste jobbet nånsin

2010-06-16T09:12:00.003+02:00

Jag är så jävla het och eftertraktad på arbetsmarknaden nu så det är helt sjukt. Min inbox strömmar över av mail från stora multinationella företag som erbjuder bra lön och minimalt med arbetstid. Se här t ex:

"Speech of welcome

I introduce a large multinational enterprise the co-worker of the HR department of which I am. Our enterprise is connected with a great number of various activities, like:
- consulting services
- bank accounts opening and maintenance
- private undertaking services
- etc.

We are making a regional managers' team in Europe now:
- salary 2.300 euro + bonus
- 2 - 3 working hours per day
- free timetable"

Varför ett stort multinationellt bolag inte har personal på HR-avdelningen som kan engelska framgår inte av mailet men det är ju så spännande så det spelar liksom mindre roll! Nästan 23.000 plus bonus för bara 2-3 timmars jobb varje dag! Det är ju fantastiskt. Vet Vänsterpartiet om det här? Det handlar inte ens om 6-timmarsdagar längre. 2-timmarsdagar! Otroligt! Och de vill ha mig, bara mig! Mohahahahahahaaaaaw!
Hårdrock!
/Surskägget

Whitney Houstons setlist

2010-06-09T11:25:00.003+02:00

Såg inte konserten igår, är inte speciellt intresserad av Whitney Houston (mer än två, kanske tre av de tidigaste 80-talsdängorna har hon mest gjort musik som är zzzzzzzzzzzzz...) och tycker väl mest synd om hennes liv de senaste 10 åren eller så. Men läser recensionen på Aftonbladet där de har hela sånglistan hon drog av i Globen igår och då blir det lite kul ändå. 9 av 19 låtar innehåller ordet "love". Inte undra på att man inte har koll på vad låtarna heter, allt är ju samma sak hahahahahaha!
Hårdrock!
/Surskägget

You can't see California without Marlon Brando's eyes

2010-05-25T20:56:00.002+02:00

Nu har tre hårdrocksmusiker fallit av pinn på väldigt kort tid.

Först strök Peter Steele, den väldige, karismatiske giganten som var kapten på skutan kallad Type O Negative med. Han hävdade många gånger i intervjuer att han ville dö ung och stark istället för att ligga som ett kolli i en sjukhussäng när han var gammal och grå så jag antar att han fick som han ville. Det innebär inte att det suger ändå. Lyssnade mycket, mycket, mycket på Type O tidigt 90-tal och deras special edition av Bloody Kisses är fortfarande så mäktigt jävla lysande med smarta, underfyndiga texter och hejdundrande refrängramsor som blåser hål på öronen rejält. Tack och lov hann man se grabbarna live ett gäng gånger och njuta lite av genialiteten medan han levde.

Sen sprang legendaren Ronnie James Dio och åkte på cancer och dog. Det suger rätt hårt. Snubben gav oss Holy Diver, Last in Line, We Rock, Sacred Heart och en mängd andra megahits, samt naturligtvis djävulshornet (som egentligen är ett skydd mot ondskan) utan vilket hårdrockarna inte skulle haft en av de mest ikoniska signaturerna vi har (den andra stora ikoniska signaturen är förstås bögläderdräkten courtesy of Rob Halford). Omslaget till Holy Diver är fortfarande det tuffaste du sett och hänger som jätteaffisch i mitt arbetsrum. Tack och lov hann jag faktiskt se Dio live en endaste gång och fick höra hitsen på riktigt. Vilken röst.

Och nu dukade basisten i Slipknot under på nåt hotellrum för sig själv. Paul Gray (som han hette, eller Pig som han ibland kallades på grund av sin mask) kändes väl hyfsat anonym i det stora kollektivet som han var en av de tre originalgrundarna till men bara att han var med och grundade ett band som skapade ett stort avtryck i hårdrockshistorien är för alltid värt all respekt. Jag kommer aldrig, och jag menar aldrig, glömma deras första spelning på svensk mark. Jag har aldrig varit så rädd, uppspelt, överraskad, adrenalinstinn, hetsig och kick-ass på en spelning som då. På ett positivt sätt. Fuck vad de rockade.

Sitter nu och lyssnar på Spotify på dessa tre herrar och kan bara konstatera att de skapade sjuhelvetes jävla massa bra musik och för det är det bara att buga, bocka och tacka.
Hårdrock!
/Surskägget

Pistonhead 2

2010-05-17T21:10:00.003+02:00

Okej, första smakprovet var inte direkt representativt för resten av flaket bärs. En varm sommardag/kväll/natt så slinker de där rackarna ner alldeles för lätt för att det ska vara bra för dem (att det är bra för mig är givet, det är ju de som blir uppdruckna och utpissade). Att det sen är 33 cl är bara bra då halvlitersburkar tenderar att bli lite avslagna mot slutet. Jag kan inte säga att den är i närheten av Urquell, Staropramen, Starobrno, Kozel eller Budvar men den har helt klart sin charm och sin plats i tillvaron. Som rocknrollbärs under kommande sommarmånader kommer detta surskägg lägga sina slantar på Pistonhead, och då är jag inte ens sponsrad än. Kom igen nu Spendrups, vad är det här? VAD ÄR DET HÄR!?!?!
Slutbetyg: CCC friska av fem möjliga.
Hårdrock!
/Surskägget

Film 4 F**k Sake 2010

2010-05-13T16:39:00.003+02:00

Nu finns den senaste boken från herr Surskägg ute i handeln. Det är en uppföljare till Film 4 F**k Sake 2009 som kom förra året och heter inte helt otippat Film 4 F**k Sake 2010. Det bjuds på recensioner och längre artiklar i ämnet film. Eller som det står på baksidan av boken.

"Större! Bättre! Kaxigare! Äntligen kommer den efterlängtade uppföljaren till succén Film 4 F**k Sake 2009. Filmens underbara värld sedd genom ögonen på Vrångmannen och Surskägget. Är Renny Harlin fortfarande Hollywoods tuffaste finne? Är Sergio Leone westernfilmernas fader? Var Milos Forman bättre i forna Tjeckoslovakien än idag i USA? Svaren på dessa frågor och mycket mer hittas i denna uppföljare - den enda filmbok som vågar ge en ärlig bild av film idag (och igår!).

VRÅNGMANNEN a k a Mats Nilsson är gammal manusförfattare och kortfilmsregissör som nu jobbar med TV.

SURSKÄGGET a k a Christoffer Sorner jobbade under åtta års tid som filmjournalist och recensent för tidningar som svenska Playboy, ungdomstidningen Chili och tjejtidningen Hennes."

Givetvis ska du köpa minst tre ex.
Hårdrock!
/Surskägget

Pistonhead

2010-05-13T14:35:00.005+02:00

Som jag skrev om för ett tag sen lanserade Spendrups nyligen en rock 'n' rollbärs med tuff dödskalle på för att locka oss rockers att köpa ännu mer bärs än vi gör i vanliga fall. Klart som fan att det funkar med lite dödskalle för att locka mig att köpa.
Nu äntligen har Bolaget fått in Pistonhead och jag köpte ett gäng burkar igår och testade. Jag är väl inte helt 100% nöjd, det var nån eftersmak som kändes lätt parfymerad i brist på bättre term, men utöver det var den helt okej. Nu drack jag bara en så det är för tidigt för att hissa eller dissa. Ska göra en mer grundlig genomdrickning idag så återkommer vi. Tills vidare CC av CCCCC.
Hårdrock!
/Surskägget

PS. Caroline Ekman, jag är inte omöjlig. Ett flak bärs eller två till min dörr och ölen får en femma direkt.

Mer glädje

2010-04-05T20:09:00.002+02:00

När jag satt och tittade på Vanilla Iceklippet nedan slog det mig att det fanns en annan vit wannabegangster under samma tidsperiod. Snow och låten Informer. Vad jag inte visste var att alltid briljante Jim Carrey hade gjort en parodi på Snow. Schysst som jag är får ni Carrey först och Snow sen.

Hårdrock!
/Surskägget

För att man blir glad

2010-04-05T19:58:00.003+02:00

HAHAHAHAHAHA! Det går inte att inte bli glad när man hör och ser den här. Dansen! Frisyren! Kläderna! Ögonbrynet! HAHAHAHAHAHA! Fantastisk. Spana även in vita killen vid 2.02 som tror att han är tuffast på riktigt.

http://www.youtube.com/watch?v=MxN_pbMOFk0

Hårdrock!
/Surskägget

Novellen dårå

2010-03-31T09:15:00.003+02:00

Nä, det blev ingen novell igår. Det blev Invasion USA med Chuck Norris (I'm gonna give you so many rights you'll be begging for a left!) och sömn istället. Slocknade vid 22.00 men kompenserade genom att gå upp 05.00 för att åka tåg till Göteborg. Det roligaste med det är att jag vänder i dörren och åker hem igen med 13.42-tåget. Härligt! Hursomhelst...
Jag har inget namn på den här novellen än, även om arbetstiteln just nu är "Heden". So, without further ado, enjoy...

En varm och ljus augustinatt i Göteborg. På väg upp mot Heden och busshållplatsen från Östra Hamngatan. Varför hon har krokat sin arm i min vet jag inte. Jag känner hennes värme. Bar hud mot bar hud. Jag i en t-shirt och jeans. Hon i en ärmlös klänning som visar mer än den döljer.
Hon är klassiskt vacker. Fotomodellssnygg är ett ord som flyger gång på gång genom skallen på mig. Blond. Blåa, livliga ögon. Lång. Bara nån decimeter kortare än mig nu när hon är barfota och bär sina högklackade i sin lediga hand. Den som inte är omslingrad kring mitt armveck.
Två på natten i en stad jag knappt känner till med en underbart vacker kvinna jag känt i ett par ynka timmar. Livet har bjudit på sämre stunder. Trots det förstår jag inte. Hon är för vacker för mig. För smart för att skratta så ärligt åt mina dumma skämt. Gnistrande vita tänder i en perfekt rad. Det smakar Hollywoodfilm.
Hade hon inte varit kompis med Mattes flickvän hade vi inte gått här hon och jag. När Matte först presenterade oss flackade hon med blicken. Letade efter ett bättre byte. En snubbe i hennes liga. Inte för att jag är ful, konstig eller äcklig. Jag är bara – normal. En Angelina behöver en Brad. Inte en Vince Vaughn.
– Aj aj aj, vänta lite.
Hon stannar och sätter handen på min axel. Stödjer sig mot mig samtidigt som hon lyfter sin ena fot och borstar under fotsulan med andra handen.
– Skönt. Trodde det var en glasbit först.
Hon håller upp en liten vass sten. Skrattar när hon kastar bort den över axeln. Barfota i Göteborgs innerstad. Jag tittar ner för att leta efter annat som kan skada henne. Ser bara smågrus på asfalten. Hennes tånaglar är gnistrande röda. Jag tittar bort.
Hon ställer sig framför mig. Lägger sina armar på mina axlar. Går upp på tå så våra ögon hamnar i linje. Jag ser lusten i hennes blick. Eller så inbillar jag mig bara. Hoppas att hon återspeglar det jag känner när jag ser henne.
– Vi…kan inte gå hem till mig.
Jag ramlar. Faller handlöst, hopplöst, helt och fullt. Rakt ner i hennes själ. Kämpar för att kravla mig upp och tillbaka. Vill behålla åtminstone ett uns värdighet. Samtidigt vill jag kräla tillbaka in. Krypa ihop i en boll och låta henne bära mig dit vägen tar oss. Hade det varit nån annan hade jag rört mig närmare henne nu. Gått in för en kyss. Plötsligt är allt tidigare självförtroende bortblåst.
– Jag bor hemma hos mina föräldrar. Sticker till Lund nästa vecka. Ska börja plugga.
– Marknadsföring och kommunikation. Det du snackade om tidigare?
Hon nickar. Ler. Tvekar också. Tar mig slutligen i armkrok igen. Ju närmare vi kommer bussarna desto saktare rör vi oss. Nånting måste hända. Nån av oss måste ta initiativet. Hennes hand lossnar från mitt armveck och glider ner mot min hand. Allt jag behöver göra är att möta upp och ta hennes hand i min. Väva ihop fingrarna.
Jag harklar mig. Hon placerar handen stadigt i armkrok igen. Jag spottar. Munnen är torr som fnöske.
– Du har ingen halstablett va?
– Nä. Tuggummi?
– Visst.
Till vänster går en å. Vi är i en sorts park. Nära Heden nu. Gräset ser mjukt och inbjudande ut. Bakom de där buskarna och trädet kan vi förmodligen vara helt för oss själva.
– Här.
Hon fiskar fram ett paket Stimorol. Lakrits.
– Schysst. Tack.
Det luktar sommar. Doftar i luften. Runt oss nattens ljud av avlägsna bilar och skratt. Vår gata är ovanligt tom. Kanske är det en sorts sällan använd genväg? En gata att vara försiktig på. Där man måste smyga runt med sinnena på helspänn. Samtidigt är den väl upplyst. Asfalterad och ganska bred.
Det är inte gatan det är fel på. Det är tiden. Klockan ett och tre stänger krogar. Folk förflyttar sig. Det är alltid färre på gator och torg vid två. Då är man antingen redan hemma eller jagar desperat kvällens sista ragg. Ingen vill stå ensam på Seven-Eleven och köpa en Hot Bite och cola.
Jag är inte ensam. Jag behöver inte stå på Seven-Eleven och köpa korv jag egentligen inte vill ha. Allt jag behöver göra är att lägga ena handen på hennes ryggslut. Dra henne in mot mig. Svepa den andra handen genom hennes hår och runt hennes nacke. Känna hennes hud bli knottrig när hon förbereder sig för kyssen. Sen är det bara att placera den första lite trevande pussen på hennes mun. Sära på hennes läppar med min tunga.
Istället är vi framme vid busshållplatsen. Det lilla torget som fungerar som bussterminal är tomt. Ett eller två kvarter bort lever och andas Avenyn sitt nattliga liv. Här är det nästan tyst och stillsamt. Två människor helt ensamma i en stad med tiotusentals invånare. Så många nattvandrare runt knuten. Men inte en själ här som stör.
Hon använder pekfingret när hon letar efter avgångstiderna. Koncentrerar sig på siffrorna i det halvdassiga ljuset från skymning och gatlampa. Ögonen har tappat den mesta fylleglansen. Inte för att hon varit speciellt full under kvällen.
– Fan.
– Va?
– Jag har precis missat den. Fem minuter. Nästa går om en timme.
En hel timme till med henne. Det är perfekt. Vi kan sätta oss på en bänk i närheten. Krypa närmare varandra sakta, sakta. Tills hon sitter i mitt knä och vi hånglar. Då kanske hon glömmer sina föräldrar. Tar hem mig ändå som en upphittad strykarkatt.
– Vi kan ta en taxi.
Hon skakar nekande på huvudet åt mitt förslag.
– Har inte råd med sånt. Man blir inte rik av att plugga.
Leendet är ursäktande. Jag möter hennes blick och ler tillbaka för att visa att det är okej. Hon kommer inte att bli dömd för att hennes plånbok råkar vara tommare än min.
– Jag bjuder.
– Nej nej. En timme går snabbt.
Hon sätter sig på trottoaren med fötterna ut mot gatan. Skorna lägger hon slarvigt bredvid sig. Vickar lite på sina målade tår och stirrar drömskt in i sina egna tankar. Jag spanar av bussdepån igen. Det är helt tomt. Känslan är märklig. Borde vara folk här även denna udda tid på dygnet. Å andra sidan har folk säkert koll på busstabellen.
– Kom igen. Jag beställer en taxi.
– Nej. Du är jättesnäll men det känns fel.
Jag ställer mig framför henne. Hon lutar huvudet bakåt för att kunna se mig i ögonen. Hennes hår faller bakåt. Allt utom en liten lock som envist klänger sig kvar längst näsryggen. Nonchalant sveper hon bort håret. Förmodligen helt omedveten om hur vacker hon är just i det ögonblicket.
– Men kolla. En timme här. Det är ju helt onödigt. Kom igen. Det drabbar ingen fattig. Jag lovar.
Hon biter sig i underläppen. Börjar tveka nu. Vill gärna ta den där taxin. Hennes blick söker sig åt höger och vänster längst med gatan. Inga bilar. Inga bussar. Inga människor. Det kommer att bli en lång timme. Speciellt om man är trött och längtar till sängen.
– Säker på att det är okej?
– Absolut. Jag lovade ju Matte att du skulle komma hem ordentligt, eller hur?
Hon besvarar mitt leende.
– Du är visst en riktig gentleman. Trodde inte det fanns såna längre.
Jag håller redan på och fiskar upp mobilen ur fickan. Får fram numret till Taxi Göteborg och ringer.
– Det är kö.
– Kom.
Hon klappar med handen på marken bredvid sig. Hon vill vara nära mig. Lägga sin arm i min igen. Jag håller luren mot örat. Vill inget hellre än att sätta mig bredvid henne. Men vill inte verka för ivrig heller.
– Taxi Göteborg.
– Ja tjena.
Jag vänder mig bort från henne som om jag har ett privat samtal i luren. Dumt dumt dumt. Nu är ögonblicket förbi. Hon kommer inte fråga igen. Förmodligen resa på sig eller flytta bort en bit och jag sätter mig nu. Det som kunde ha blivit ett magiskt ögonblick i sommarnattens Göteborg är puts väck. Bara känslan finns kvar i min magtrakt.
Jag sneglar tillbaka mot henne medan jag pratar med telefonisten. Hennes kroppshållning är stelare. Vibbarna vassare. Leendet mindre. Det stör henne att jag inte satte mig. Tydligare kan det inte bli. Funderar på att sätta mig ändå. Försöka göra det bästa av situationen. Struntar i det samtidigt som jag lägger på. Blir bara konstigt nu.
– Den är här om fem.
Hon nickar. Tystnaden lägger sig över oss som en våt och lite kall trasa. Jag står här med en av de vackraste kvinnor jag sett och kan inte komma på ett enda vettigt ord att säga. Hade det inte varit för att hon tyckt att jag var charmig hade jag inte stått här med henne. Vet att jag måste säga nånting. Vadsomhelst. Just nu behöver det inte ens vara klyftigt.
Hon blir mer och mer uttråkad där hon sitter. Efter ett tag slutar hon låtsas om att hon ens registrerar min närvaro. Tar sakta på sig skorna utan att titta åt mitt håll. Jag vet att jag kommer ångra mig om jag bara låter henne åka iväg. Taxin kommer att vara här vilken sekund som helst. Hon kommer resa på sig, sätta sig i den och blåsa iväg hem till sina föräldrar.
Hjärnan som alldeles nyss spottade ur sig den ena fyndiga repliken efter den andra står helt still. Det är som att den nu alldeles uppenbart pinsamma tystnaden har kvävt det lilla hjärnan hade att ge ikväll.
Taxins strålkastarljus lyser upp henne. Det blonda håret skimrar. Hon sträcker upp en hand mot mig och jag hjälper henne upp på fötter. Hon är varm och mjuk. Fingrarna långa och slanka precis som jag tycker om dem.
Jag öppnar dörren och släpper in henne. Hon hoppar över till andra sidan så jag slipper gå runt. När taxin rullar ut i natten tittar hon nästan demonstrativt ut genom fönstret på sin sida. Tystnaden har varat så länge att det är uppenbart att vi är två främlingar. Det lilla som fanns att säga har sagts. Den fysiska attraktionen stängd och nedlagd på grund av omständigheter ingen av oss rår över.
Jag kan inte ta hem henne till Matte där jag sover under mitt besök i Göteborg. Hon kan inte ta hem mig till sina föräldrar. Vi vill ha varandra. Eller ville. Bättre att avsluta det man inte kan få i tid innan dumma beslut tar överhand. Men jag vill inte låta det ta slut.
– Tack för skjutsen.
Taxin har stannat vid vägkanten. En liten stig går ner genom en dunge. Bortom den ligger ett radhusområde. Det är lummigt och grönt överallt. Ett vackert område. Ett bra ställe att bo på.
– Det var kul att träffas. Ha det så bra.
– Du med. Hej.
Hon kliver ut. Chauffören tittar frågande på mig i backspegeln.
– Jag ska tillbaka in till Avenyn.
Han nickar. Jag tittar efter henne genom passagerarfönstret. Hon har hejdat sig precis vid stigen och tittar tillbaka mot taxin.
– Du. Kan du hänga kvar lite? Jag glömde en grej.
Jag väntar inte på svar. Har redan dörren öppen och är på väg ut.
– Vänta!
Hon tar ett par steg mot mig när hon ser mig kliva ur bilen. Jag småjoggar fram till henne. Hjärtat bultar hårt innanför min bröstkorg. Hårdare än jag trodde. Inte för att det spelar roll. Jag vet att jag kommer ångra mig för alltid om jag inte gör det här.
Innan hon hinner säga nåt. Innan jag hinner tappa det lilla mod jag har. Innan nån av oss egentligen har hunnit förstå vad som händer så kysser jag henne. Det tar en halvsekund så kysser hon tillbaka.
Kyssen räcker inte längre än ett par sekunder men jag kommer alltid att minnas den. Hon tar mina händer i sina. Ser mig djupt i ögonen. Trycker pannan mot min och blundar. Tar ett djupt andetag. Så kommer det.
– Jag är ledsen men. Jag vet inte. Jag önskar att…att vi bara kunde. Men det går inte. Jag ljög förut.
Jag kramar henne mot mig. Låter henne viska sin bekännelse till mig som om vi var ett älskande par.
– Jag bor inte hos mina föräldrar.
– Nähe?
– Jag har pojkvän. Vi bor ihop.
Jag kramar henne hårdare. Hade jag haft ett hotellrum. Eller bott i Göteborg. Då hade jag fått en natt med henne. En enda natt. Attraktionen mellan oss hade varit för stark. Ibland träffar man människor vid fel tillfälle i livet. Tre år tidigare kanske hon hade varit singel. Det blir inte alltid som man tänkt sig.
– Säg nåt.
Jag känner små darrningar i hennes kropp när hon gråter. Små snyftningar som lämnar korta svallvågor längst hennes rygg.
– Vad ska man säga? Älskar du honom?
Hon skjuter ifrån sig en bit från mig. Ser mig rakt i ögonen med ett par tårar rinnande nerför kinderna. Hon nickar.
– Ja.
– Älskar han dig?
– Mycket.
Jag sväljer ner en klump i halsen. Jag kan nästan se oss tillsammans. Ett annat liv i en annan tid. Jag vet att jag alltid kommer att undra över vad som kunde ha varit. Se framför mig hur bra vi skulle ha varit för varandra. Människor tenderar att glamorisera det vi aldrig upplevt. Måla upp orimliga bilder i fantasin om det perfekta förhållandet som aldrig blev av.
– Jag hoppas han förtjänar dig.
Innan hon hinner svara ger jag henne en sista snabb puss på munnen. Vänder mig om och joggar tillbaka till taxin. Ser mig inte tillbaka. Vill minnas henne precis som efter sista pussen. Rödgråten och underbar. I baksätet tar jag fram min mobil och sms:ar Matte vilken adress han bor på. Medan jag väntar på svar gräver jag djupt i den högra jeansfickan. Fingrarna hittar den släta, gyllene ringen längst ner bland nycklar och kvitton. Tar upp den och tittar på den en lång stund. Till sist trär jag tillbaka den på vänster ringfinger samtidigt som taxin tar mig in mot centrala Göteborg i den varma augustinatten.

Hårdrock!
/Surskägget

Novell teve film

2010-03-30T16:38:00.002+02:00

Jag skrev klart en novell igår och hinner jag smäller jag upp den här ikväll. Samtidigt är det bara 3 avsnitt kvar på True Blood Säsong 2 så det kanske blir att man fastnar framför teven ikväll...och som om det inte är nog fick jag hem Invasion USA, Wargames, Cherry 2000, Revenge of the Nerds, Something Wild och Navy Seals häromdagen. Ahahahahaha - härliga 80-talsrullar!!! Ge mig allt nu.
Hårdrock!
/Surskägget

Årets största ickenyhet

2010-03-30T16:29:00.003+02:00

Såg i kvällsblaskorna att Ricky Martin gått ut med att han är bög. Eh, jaha? Som om att alla inte redan vetat det ända sedan upside, inside out she's livin la vida loca. Var det ens nån som tvivlade? Och i så fall - SERIÖST! Hur kunde du? Inte för att herr Martin springer runt och Jonas Gardellfjollar sig, men det var ändå helt solklart. Det är anledning nummer ett till att detta är en ickenyhet. Anledning två: Vem fan bryr sig om snubben knullar snubbar? Antingen studsar man upp på dansgolvet när her lips are devil red and her skin's the color mocha, she will wear you out livin la vida loca eller så gör man det inte. Vem Ricky Martin stoppar sin penis i är liksom irrelevant (såvida det inte är barn för då ska jag personligen slänga första stenen...ja Gary Glitter jag pratar med dig!).
Hårdrock!
/Surskägget

Hahahahahahahaha nr2!

2010-03-15T09:55:00.001+01:00

Klicka på bilden för att få en större vy så du kan läsa vad som står. Hahahahahaha! Stor humor.

Hårdrock!

/Surskägget

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!

2010-03-12T11:29:00.001+01:00

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!

http://www.livenation.se/event/13055/tom-green-live-world-standup-comedy-tickets

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA! Det här kommer att bli fantastiskt alternativt total katastrof. Har biljetter på rad 1 i mitten så risken att bli utsatt för dårens humor rent fysiskt är överhängande. HAHAHAHAHAHAHAHA!
Hårdrock!
/Surskägget

Surskägget gör sig rolig på spammares bekostnad

2010-03-04T16:55:00.004+01:00

Titta vilket trevligt brev jag fick i min inkorg.

Hello!
First of all my name is Lyudmila and i am from Russia. (Verkligen, vilket sammanträffande för det är inte jag.) I y.o. 29 and i am sending you my pic. (Härliga förkortningar men klickar jag på bilden tar väl ett virus över mitt bankkonto så vi avvaktar med det tills vidare.) I was interested by your profile (Jaha?! Vilken profil då? Den på www.jagletarryskabrudar.ru eller?) and want to know you better. I am serious (preeeeeeecis...) and i am not interesting to scam someone (nä, det brukar heta så), i read more about it and i want to tell you this is not for me. (Hon har läst på flickebarnet om lurendrejare på nätet, då borde hon veta bättre än att skicka ut SPAM!!!) I need someone special in my life but at this moment i want to meet a new people because my life is boring here. (Älskar den här meningen. Läs den igen. Hon vill alltså ha en speciell person i sitt liv MEN just nu träffar hon helst lite nytt folk för hennes liv är tråkigt för tillfället. Priceless!)
I can tell you more about me and hope to know you better so if you interesting,please answer me on my personal email... (om jag är intressant så ska jag skriva, ska ha det i åtanke).

För övrigt fick jag samma mail av åtta olika personer inom 30 minuter. Aaaaaaah, den kärleken.
Hårdrock!
/Surskägget

That shit ain't funny dude!

2010-03-02T15:32:00.004+01:00

Det här kan på riktigt vara den mest plågsamt tråkiga, pinsamma och hisnande värdelösa "stå-uppkomiken" jag sett i mitt liv. Visst han står upp. Visst han pratar. Men humor är det inte. Såvida man inte lyckas garva åt att det är så miserabelt uselt, men inte ens det gick.
http://www.tv8play.se/play/226681/
Hårdrock!
/Surskägget
PS. Varning för 5 minuter du ALDRIG får tillbaka i ditt liv och en liten klump av obehag i kroppen.

Magneto rules!

2010-02-04T18:57:00.002+01:00

Jag är så sjukt nöjd. Älskar de här kylskåpsmagneterna från Hot Betty. Finns drygt ett tjog av dem (när hörde du nån använda tjog sist?) (fast egentligen är det väl mer ett dussin, däremot har de ett tjog vykort, hursomhelst...) och efter mycket om och men tänkte jag börja min samling med dessa två. Så nu vet ni vad ni kan köpa i present till mä när andan faller på.

Hårdrock!

/Surskägget

Öl för hårdrockare

2010-02-02T16:32:00.002+01:00

Just när man trodde att vi rockabilly/punkare/hårdrocksdrägg behövde vara utan en egen dödskalleöl så släpper Spendrups Pistonhead. Dock är den begränsad till 3 månader enbart. WTF!?!? Det är som att visa en tårta för en unge på födelsedagen och sen säga att den ska ätas upp en vecka senare (tårtan inte ungen). Nu är det bara hoppas att den smakar gammal intorkad rövsvett så slipper man gråta att den snart försvinner.
Hårdrock!
/Surskägget

J.D. Salinger R.I.P.

2010-02-01T13:24:00.002+01:00

Fick precis reda på att J.D. Salinger, mest känd för mästerverket Catcher In The Rye dog för ett par dagar sedan 91 år gammal. Han var otroligt skygg och höll sig undan rampljuset så mycket som möjligt. Istället lät han sina verk prata för honom. För alla som inte läst Catcher In The Rye så gör det. Lätt en av de bästa böckerna någonsin skrivna.
Surskägget lyfter på hatten och bugar ödmjukt åt herr Salingers skrivförmåga.
R.I.P.

ALLA anledningar till att inte sätta rubriker

2010-02-01T13:02:00.003+01:00

Jag vet att det är lite som att sparka in öppna dörrar, men ibland blir jag bara så full i skratt när jag ser rubriker och sedan själva artikeln. I detta fall är det inte ens en artikel utan lite foton från nattens Grammygala. Rubriken är "Kolla in alla bilderna från Grammy-galan här!". I min värld är ALLA bilder från Grammygalan flera tusen stycken. Istället bjussas det på tolv. Det fotades liksom inte mer tydligen hahahahahahaha! Sluta sätt den typen av rubriker. Jeebus vad är det här!? "Kolla in våra bilder från Grammygalan" eller "Några bilder från Grammygalan" eller liknande hade ju varit lämpligare.

Nog för att det var ett tag sen jag gjorde den...

2010-01-31T20:06:00.003+01:00

...men här är i alla fall en bild på hur ryggen ser ut just nu. Detta är femte sittningen och jag räknar med ungefär fem till innan allt är på plats.

För er som inte orkar leta upp tidigare bilder är det dödskallen som blivit färglagd och fin sen sittning fyra.
Hårdrock!
/Surskägget

Främlingar är bara vänner man inte träffat än

2010-01-29T09:14:00.004+01:00

Efter att ha suttit i flera års tid och lämnat smarta, fyndiga och intelligenta kommentarer till varandra på varandras bloggar kom så tiden igår för mig och Dum att träffas på riktigt. Det har surrats i bloggosfären länge om dessa två giganters (jag menar det ur en textmässig synpunkt inte att vi skulle vara tre meter långa muskelknippen) oundvikliga möte och igår under stor pompa och ståt var det slutligen dags (när jag säger pompa och ståt menar jag mer hamburgertallrik och ett par bira på Pub Anchor med lite hårdrock i högtalarna och långhårte hårdrockare som hotfullt stirrade på den där förtjusande välklädde unge - unge sa jag! - herren i kostym för han kom direkt från jobbet).
Ett par saker slog mig under kvällen:
1) Dum var lika rolig i verkliga livet (eller IVL som kidsen säger) (ja jag är nere med kidsen, men hata inte spelaren, hata spelet) som hon är på bloggen.

2) Eftersom att hon uppenbarligen har den goda smaken, intelligensen och humorn att sitta och skratta högt åt mina skämt fick hon direkt guldstjärna i min bok.

3) Våra respektive trodde vi var på dejt. Detta skrattade vi åt så hårt att våra läderbaskrar trillade av flera gånger (läderbaskrarna var så vi skulle känna igen varandra på vår hemliga första dejt).

4) Innan mötet var jag lite nervös att vi inte skulle ha nåt att prata om och sitta och stirra på klockan innan vi båda gäspade och lite för ivrigt sa: "Oj vad sent det var, redan halv åtta, verkligen dags att gå hem". Tack och lov förflöt det hela väldigt tvärtom och det var verkligen som att träffa en gammal kompis trots att vi aldrig setts tidigare. Fantastiskt vad lite bloggläsande kan göra.

5) Jag var lite rädd att jag skulle kalla henne Dum hela kvällen när hon egentligen heter Linnea tills jag kom på att det bara är i filmer man säger meningar som: "Dum, vad säger du, ska vi ta in en öl till?", "Nä du Dum, nu är det dags att gå på toaletten", "Dum, har du tänkt på hur dom alltid tar våra jobb!" och "Annars då, bilen går bra eller Dum?". Man säger liksom aldrig varandras förnamn i ett samtal. Bara i knackigt dåliga svenska filmer.

6) Allt gick bra tills jag berättade en anekdot om hur folk stirrade på min t-shirt på Island och för att förstärka anekdoten demonstrerade hur folk gjorde genom att stirra på Dums tröja tills det slog mig att jag då faktiskt satt och stirrade på hennes bröst. Jag tror jag kom undan med det genom att peka åt andra hållet och skrika: "Nä men är det inte Adam Alsing!" och sen slänga mig över baren. Huvudsaken är att vi håller det för oss själva för hennes kille tränar thaiboxning...

7) Mot slutet av kvällen ställde Dum en fråga om min syster och jag var ett stort frågetecken tills jag insåg att hon menade Ebis som vare sig är min biologiska syster, adopterade syster, styvsyster eller liknande. Hon bara är min lillasyster liksom. Om jag hade haft en.

8) Det var 45 minuters väntetid på pendeln så jag tog en taxi som SL ska få betala...HAHAHAHA! Så går det när ni har växelfel och vagnsfel.

9) Jag lovade mig själv att skriva mitt inlägg om mötet INNAN jag läste Dums sen sprang jag fnittrandes som en liten flicka till datorn så fort jag kom hem och läste det först ändå.

10) Jag har inga fler reflektioner förutom att det var förbannat trevligt och att det ser konstigt ut med bara nio punkter.

Hårdrock!
/Surskägget

Spotify+Dödsmetall=???

2010-01-27T20:32:00.003+01:00

Hahahahaha! Ibland är det verkligen kul att ha Spotifys reklamfinansierade version. Här sitter man i godan ro och avnjuter lite ondskefull dödsmetall där sångaren gurglar ur sig olika sätt att stycka bebisjesus på för att i nästa sekund lyssna på en käck, go och glad tjej berätta om spellistor på Spotify följt av Röda Korsets reklaminsats för Haiti för att sekunden senare vara tillbaka i ett brinnande inferno av dubbelkaggar och avgrundsvrål. Priceless!
Hårdrock!
/Surskägget

Paradise Schmaradise

2010-01-22T15:40:00.004+01:00

Okej att det fortfarande går diverse dokusåpor på teven. Folk verkar ju inte ha bättre saker för sig på vardagskvällarna än att sitta och glo på dumheter. Men döm min förvåning då två snubbar, lite sådär "coola", i tjugoårsåldern sätter sig bredvid mig på pendeln häromveckan och på djupaste allvar börjar diskutera, analyser och dissekera intriger, personer och händelser i Paradise Hotel.
Paradise "Hehe jag ska visa tutten och vara bitchig medans jag är dyngrak" alternativt "Hehe jag ska knulla så många brudar jag kan medans jag är dyngrak" Hotel!
Grabbarna gick igenom veckans händelser, vad de trodde nästkommande veckas händelser skulle vara och vilka personer de ansåg borde åka ut alternativt stanna kvar. Sedan ägnade de minst fem minuter över att vara förvånade över nåt typ av svek under PH's utröstningsceremoni.
Just när jag trodde att jag inte kunde förlora mer tro på mänskligheten...
Hårdrock!
/Surskägget

Island i punktform

2010-01-21T11:00:00.004+01:00

Nu har man då besökt det karga, gråa Island. Vilka betraktelser kan då bjussas på för alla er som aldrig varit?

1) Varmvattenkällor är bra. Mer sånt. Att ligga i 45-gradigt vatten när det är typ nollgradigt i luften är på nåt sätt väldigt charmigt. Doppa inte huvudet bara. Håret fryser fan till is. Om nu bara Island inte varit täckt av ett konstant grått moln hade man säkert kunnat flutit runt på rygg och tittat på stjärnorna också.

2) Islandshästar är överskattade. De är kompakta, ludna djur som är förvånansvärt hårda att sitta på trots att de är höfyllda. Inte fan bryr de sig ett piss om vad man säger åt dem att göra heller. Det är mer: "Hörru, du är turisten som aldrig suttit på en hästjävel och jag är hästen som gått den här lilla rundturen 4000 ggr. Innan frukosthöet. Så sitt ner, håll i dig och håll käften. När vi ska galoppera galopperar jag, när vi ska trava travar jag och jag behöver inte ha din hjälp eller åsikt." Visst lilla hästen, visst. Kom hit ska pappa göra HAMBURGARE AV DIG!

3) Att ha på sig en t-shirt med en teckning på en valstjärt (eller heter det valsvans?) som sticker upp ur vattnet med texten "Kill 'Em All" under är kanske det roligaste som hänt islänningarna sedan Snorre skrev dikter. Dessutom har man alltid fritt visum in till Japan om allt skiter sig.

4) Ordet service existerar inte i det isländska lexikonet. Jag tittade under "servicur" och det fanns inte. Det finns många exempel. Kollegan bad om en drink. Servtrisen tittar nedlåtande på honom och väser sedan: "Tror du jag kommer priorietera din drink framför att servera maten? Skulle inte tro det!" Sedan fick vi ingen mat närmaste halvtimmen ändå. Detta var i princip det vanliga uppträdandet om man beställde in nåt. En blick som sa: "Jag tror precis att du pratade med mig men du måste misstagit mig för nån som jobbar här" innan de helt sonika sket i beställningen förrän tredje gången man sa till då drinken/vinet/maten slängdes ner på bordet med en stor suck.

5) Valsafari är en bluff. Det borde man förstått att ett land som säljer "Kill 'Em All"-tröjor inte kommer att ha valar i sina vatten.

6) Färsk fisk är jättegott. För första gången i mitt liv har jag njutit av och uppskattat sushi. Kanske dags att ta den där resan till Japan trots allt.

7) Solen går upp 11.00. I kid you not. En gång till. 11 fucking noll noll. Sen går den ner vid tre igen. Eftersom att molnen ändå täcker solen är den enda egentliga skillnaden att det bli lite ljusare i grådasket. Det är fan evig skymning på den där ön. Och så luktar det svavel överallt. Lite som att vara i helvetet med andra ord.

8) Det är rea, "Utsala", i alla butiker. Nej, jag överdriver inte. ALLA butiker.

9) En pizza kostar 3000-4000. Isländska. Det är 30-40 svenska. Men ändå. Att pynta 3 papp för en pizza tog emot. Vilket påminner mig om den fina tiden när Italien hade lire. 50 000 lire för ett glas vin hahahahaha. Galningar.

10) I övrigt var det som vilken svensk bonnahåla som helst. Folk förfestade hemma så länge som möjligt för att vara så fulla som möjligt när de gick ut, söp ännu mer när de kom ut och vid 5-snåret skulle alla slåss litegrann.

Hårdrock!
/Surskägget

Island i bilder

2010-01-21T10:58:00.001+01:00

Nej just jävlar, fel dator.
Eeeeeeh annars då...bilen går bra?
Hårdrock!
/Surskägget

Island

2010-01-13T09:23:00.001+01:00

Idag är det äntligen dags. Om ca en timme går bussen från jobbet ut till Arlanda. Sen fyra dagars partaj (och jobb, joooo det är lite jobb också) med valskådning, varma källor och hästridning. Ska verkligen bli intressant och se om fredagar och lördagar är så sjukt bra partykvällar på Island som alla snackar om. Well I'm off!
Hårdrock!
/Surskägget

Charlie och skrattfabriken

2010-01-06T20:12:00.003+01:00

Näää men om man skulle ta och se om ett par avsnitt av It's Always Sunny in Philadelphia vilket lätt kan vara den roligaste teveserie genom tiderna tillsammans med Simpsons, Futurama, och Scrubs.
Kitten Mittens! HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!

Hårdrock!
/Surskägget

Så Dum slipper leta (nej ingen annan fattar men det ska ni inte!)

2010-01-06T14:56:00.002+01:00

Femtonåriga Surskägget (sans skägg) vilar ut sig efter en hård dag i skolan. Eller så är fotot taget för typ ett år sen...

Så arg blir man när man fått visa leg på Bolaget trots att man är 30+ bara för att man råkat raka av sig skägget för en maskerad.

Hårdrock!

/Surskägget

Tungur Knivur

2010-01-05T14:35:00.004+01:00

Fan vad gött som mina göteborgska kollegor säkert skulle säga. Vi ska till Island med jobbet. Ja, vi sköna säljare sålde så mycket att vi överskred årsbudgeten och då är det klart att det är dags att dra till Island (medan du läser det här klappar jag mig själv på axeln). Det blir valskådning, hästridning, utomhusbad i varmvattenkällobad trots minusgrader i luften, säkert en geyser eller två och förstås det smått legendariska nattliv som Reykjavik (orkar seriöst inte kolla på Google om det är rättstavat) är känt för. Mellan midnatt och 05.00 är det klackarna i taket enligt alla hemsidor, bloggar, rykten och andra säkra källor. Dessutom får jag äntligen chans att praktisera den enda isländska jag kan: "Tungur knivur". Jag ser framför mig att man yttrar orden antingen:
1) när man trängs vid pissoaren
2) om man ser en valpenis under valskådningen
3) om killen vid pissoaren blir förolämpad och drar kniv på en
4) varje gång man på restaurangen tappar sin matkniv med flit på golvet
Hårdrock!
/Surskägget

Mitt år i bilder

2009-12-27T14:55:00.006+01:00

Januari

FebruariMars

April

Maj

Juni

Juli

Augusti

September

Oktober

November

December

Hårdrock!
/Surskägget

Snaps sa jag!

2009-12-27T14:33:00.005+01:00

Jag gillar ju mina snapsar till julsillen (även till påsksillen, midsommarsillen, istället-för-kräftor-på-kräftskivan-sillen, förrättssillen, fredagssillen, onsdagssillen och när-fan-som-helst-bara-jag-får-en-snaps-sillen) och därför är det extra kul att kunna presentera en busenkel snaps man kan göra själv som:

1) är jättegod

2) ser snygg ut

Ta typ en halvliter vodka (jag använde Absolut mest för att jag tycker den smakar som rengöringsmedel om man dricker den ren och därför kände att den behöver lite smaksättning, men det går förstås bra med kvalitetsvodka som Stolichnaya eller liknande också) och lägg i en bunt färska körsbär (jag hade typ ett 20-tal). Häll i en matsked honung och låt stå en vecka. Tam-tam-taaaa! Klart.

Här på bilden är körsbären precis nerlagda, ett par dagar senare har vodkan fått en härligt fin röd färg och ytterligare ett par senare är den fint mörkröd. Muuuums!
Hårdrock!
/Surskägget

Toalettmiraklet i Flandern

2009-12-27T14:10:00.008+01:00

För över ett år sen berättade jag att vi skulle renovera vår toalett (prov på hur den såg ut ovan). Jag visade upp en del prover på kakel och klinker som vi hade tänkt oss och skröt om att det snart skulle vara klart. Nu, nästan ett och ett halvt år senare, är det klart (mest för att vi till slut bestämde oss för att inte göra själva utan leja en firma). Eftersom att en bild säger mer än 1000 ord och jag inte orkar skriva mer får ni hela resan här (för övrigt visar första bilden hur det sett ut hos oss under det senaste året):

Hårdrock!

/Surskägget

Årets Julklapp - Bästa rockreportageboken nånsin!

2009-12-04T11:55:00.002+01:00

Metal Up Your Ass! är den enda bok du behöver köpa i år om du är det minsta intresserad av hårdrock. Intervjuer och reportage med Metallica, Megadeth, Slipknot, Alice Cooper, Bruce Dickinson, Disturbed och många fler!
Hårdrock!
/Surskägget

Idag...

2009-12-01T21:58:00.001+01:00

...är det 10 år sedan jag gifte mig i Las Vegas. Känns som igår. Lite tjockare och mer tatuerad bara hahahaha ååååååååååååååååååh!
Hårdrock!
/Surskägget

Det är ganska kul med monstertruckar trots allt...

2009-11-22T18:37:00.004+01:00

Det sjuka är att på bilderna ser det ut som att det är små leksaksbilar man slängt i luften, när det i själva verket är gigantiska monstertruckar högre än de flesta lastbilar. Jag gillar också hur det även i Sverige blivit så att Grave Digger är en publikfavorit. Det är nåt visst med dödskalleflagga, rebellkänsla och spökgrönt i kombo med svart som är svårslaget. Om vi säger så här: Disneybilen som var med är pisstråkig. För övrigt klarade sig Grave Digger på bilden överst från att välta. På nåt sätt lyckades han rädda situationen. Så vann han alla delmoment också och blev champion för kvällen.

Hårdrock!

/Surskägget

Tam-tam-taaaaa!

2009-11-22T18:03:00.002+01:00

Yepp, Pappa Chribbe gick som Captain Chaos från en av världens kanske allra bästa filmer, Cannonball Run. Aaaaah, det gick att göra film på den tiden. Släng in alla de kändaste och bästaste skådisarna i samma rulle (får jag se en packad Dean Martin igen hahahahahaha!) och så smäll på ett gäng bilar som tävlar med varandra. Klockren femma. Och Captain Chaos är förstås bästa karaktären i filmen. Stor succé.

Stort, stort, stort tack till Rebecka som sydde kostymen åt mig. Hon är grym!
Hårdrock!
/Surskägget

Så fort...

2009-11-20T09:00:00.003+01:00

...jag får tummen ur ska jag slänga upp några bilder från Halloweenfesten och äntligen avslöja för alla er som inte var där (typ ni tre som läser detta utöver de fyra som var där åååååååååååh!) vem jag egentligen var! Stor succé naturligtvis (presentatören för natten nämnde mig i sitt tal) och kul överlag. Förra årets lokaler var dock lite roligare så det dämpade stämningen en aning, men fortfarande riktigt kul och jag rekommenderar att ni går även nästa år om de kör.
Hårdrock!
/Surskägget
PS. Vad är det med mig och Rödluvor? Förra året var det en tjej utklädd till Rödluvan som stötte på mig och i år likaså. Blir det en tredje gång nästa år ska jag fan börja klä ut mig till varg!

Vinn! Vinn! VINN!

2009-11-12T19:44:00.003+01:00

Jaaaaaa! Nu har ni chansen. Jag har kommit över ett par ex av min bok "Festival" som jag nu tävlar ut tre ex av. Självklart ser jag till att signera dem också, och tävlingen går därför ut på att komma på den roligaste tillägnan ni vill att jag skriver i boken åt er. De tre som kommer på roligast, tokigast, galnast, tuffast, sorgligast, häftigast och mest maxat får just sin tillägnan skriven i boken med min rätt så fula namnteckning som än så länge saknar allt värde (men vänta när jag sålt ziljoner triljoner böcker och för länge sedan slutat skriva autografer, då kommer ni kunna kamma in storkovan).
Maila era förslag till chribbe@coolmail.se.
Hårdrock!
/Surskägget
PS. Så här står det om Festival på nätet:
Har du sprungit mellan olika scener för att hinna se alla favoritbanden, hängt på campingen och snackat med tältgrannarna, upplevt kärleken och glädjen som uppstår när man blandar svensk sommar, bra musik och fantastiska människor? Eller har du länge tänkt att du borde åka på festival, men fortfarande inte kommit iväg?

Det här är guiden du inte kan vara utan i festivalvimlet! I boken möter du besökarna som berättar varför de återkommer år efter år, arrangörerna som berättar om hur man gör en festival, och vi pratar med banden, volontärerna, vakterna, bandbokarna. Dessutom finns här listor, tips, anekdoter och myter. Du får svar på oumbärliga frågor som: Vad ska man ta med sig? Finns bajsmannen på riktigt? Hur gör man för att få spelning på en festival? Och vad händer egentligen backstage?

Allt för att fånga den ultimata festivalupplevelsen!

Musik och mat

2009-11-12T19:40:00.004+01:00

Lyssnar på DevilDrivers senaste "Pray For Villains". Inte lika bra som föregångarna "The Last Kind Words" och "The Fury of Our Maker's Hand" (den allra första skivan suger purjo och jag vägrar ens nämna den vid namn). Men absolut värd att slänga ett öra på. Trummisen är sjukt bra och det är fullt ställ hela tiden. Att lilla Dez från Coal Chamber kunde göra så här bra hårdrock var fan förvånande.
Har precis käkat kycklingfilé med tzatziki och inte för att skryta (jo bara för att skryta) så är min tzatziki så sjuuuuukt jävla god. Det gäller att göra den på rätt yoghurt och så exakt rätt mängd vitlök. Mmmmmmm....
Skulle bara säga det.
Hårdrock!
/Surskägg

Kokboken ni väntat på

2009-11-08T20:21:00.002+01:00

Nu finns den att köpa hos Vulkan, Chribbes Käk. Den enda kokboken du behöver. Allt i den är gott, enkelt och smaskigt. Köp idag, minst tre exemplar var, det är ju årets julklapp!
Hårdrock!
/Surskägget

One Step Closer...

2009-10-25T14:09:00.002+01:00

Så var det igår dags för ännu en sittning hos grymme Ian på Stockholm Classic Tattoo igår. Och det rör på sig med raketfart. Hann färglägga andra tjejen igår och även skugga dödskallen. Att jag överlevde en sådan sittning utan att krevera, förblöda och svimma (ja det gör så ont på ryggen, jag tänker inte sitta här och leka macho och låtsas som om det är en promenad i parken) beror på mirakelmedlet Emla som jag blev tipsad om av Ian efter förra sittningen när han såg mina extrema våndor. För er som inte vet (och som tydligen är för lata för att TRYCKA PÅ LÄNKEN ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!!!) är Emla ett bedövningsmedel för huden inför nålstick = funkar finfint när man ska tatuera sig för man känner ingenting. Jag upprepar, kände ingenting. Jag är numera lyckligare än ett barn på Julafton eftersom all framtida smärta jag skulle ha upplevt nu inte är en faktor längre. Hej då smärta! Fuck off and good riddance! Allt vore frid och fröjd om det inte vore för det faktum att det verkar som att jag åkt på en lättare infektion den här gången. Det har varat litegrann på ett par ställen både på dödskallen och tjejen, men förhoppningsvis försvinner det inom ett par dagar utan att bli allvarligare än så.

Hårdrock!
/Surskägget

Halloween

2009-10-25T13:56:00.004+01:00

Det blir ju stor Halloweenfest (anordnad av The Core Agency som förr hette Nocturnal Models Agency) (enligt mig ett bättre namn förr) nästa lördag. Jag älskar ju som ni vet mina maskerader och ser fram emot att se vad polarna har hittat på för kostymer. Jag vet vad en del ska klä ut sig till redan nu (men avslöjar naturligtvis inget här) men det ska förstås bli skitkul att se hur kostym och make-up ser ut när det väl sitter på allting. Själv har jag kommit på den bästa idén nånsin sen jag var Jultomten förra året (underskatta aldrig sitta-i-knät-på-jultomten-faktorn bland tjejer när du är utklädd till jultomte!) och går i år som.................hahahahahaha som om jag skulle säga det redan nu. Icke!

Hårdrock!
/Surskägget

Söndagsnöje

2009-10-25T13:27:00.002+01:00

Hej hopp på er! Tänkte bara bjussa på ett skönt litet tips en regnig och blåsig söndag när man mest vill sitta inne och softa. Laga ett par soppor! Hur enkelt som helst, hur gott som helst och hur praktiskt som helst att frysa in och ha som luncher under veckan eller nästa lördag när man är bakis och behöver lite vätska i sig. Har lagat tre soppor idag, en åt vi nu och två är sparade inför framtida bakisbehov hehehehe.
Hade en matblogg en gång i tiden (se Chribbes Käk) men insåg snabbt att med den här bloggen och med Filmbloggen finns det helt enkelt inte tid med en matblogg också. Däremot kommer boken Chribbes Käk snart att finnas på vulkan.se för inköp. Bland annat med ett gäng sköna sopprecept. Pst. Det riktiga tricket med soppa heter persilja.
Hårdrock!
/Surskägget

Dagens Fråga

2009-10-22T14:14:00.001+02:00

Ska man gå ut och gratiskröka med jobbet idag och må pytonbakis imorgon eller åka hem tidigt som en snäll skolpojke och sova med händerna på täcket men vara pigg som en mört imorgon?
Hårdrock!
/Surskägget

Street Dogs igen

2009-10-22T14:07:00.002+02:00

Street Dogs var riktigt bra live, höll måttet och höll förväntningarna så det var ju skönt. Av nån anledning tänkte jag på Dog Eat Dog (kommer nån överhuvudtaget ihåg dem?) inte för att musiken på nåt sätt påminner om varandra, men däremot var det samma glädje och ös live (eller så var det bara att basisten påminde om nån i Dog Eat Dog, vete fan...).
Förband var Civet vilket jag inte visste om vilket resulterade i att jag bara hann se de sista tre låtarna, men fan de rockade riktigt bra. Älskar sångerskans röst, som rakblad på ett rivjärn med en flaska whisky till. Sjukt coolt.
Och snart - Rise Against! Hurra hurra hurra! Jag som diggat dem i fyra år eller nåt åt det hållet och ännu inte sett dem live. Det ser vi fram emot. Och på tal om konserter, snart är det dags för dinosaurierna att ta över Globen vilket är ett perfekt tillfälle att låtsas att man går dit enbart för grabbens skull och inte alls för att man på riktigt är sugen att se jättelika maskindinosaurier traska runt och äta upp folk (ok, de lär knappast äta upp folk, men man kan alltid drömma).
Hårdrock!
/Surskägget

Street Dogs

2009-10-16T08:50:00.002+02:00

Imorgon är det Street Dogs på Göta Källare.

Som du kan se vill du inte missa det. Jag kommer vara där som extra bonus. Leta efter killen med stans snyggaste hatt.
Hårdrock!
/Surskägget

Sjukt nöjd

2009-10-04T21:40:00.003+02:00

Hittade den här underbara planschen på Marilyn (ett av de allra sista foton som togs strax innan hon dog) för ett par veckor sedan och har varit på jakt efter en ram sedan dess. Hittade en schysst idag och nu ska mästerverket upp på väggen.
Så jävla cool bild, kommer sitta som en smäck i Liquid Lounge...

Hårdrock!
/Surskägget

Tatuering

2009-10-04T21:36:00.002+02:00

Som sagt, man satt under nålen i lördags igen. Sittning tre i ordningen och nu börjar det äntligen ta lite fart, nu kan man faktiskt få ett hum om hur det kan tänkas se ut när allt är klappat och klart. Märkligt dock att bara ha en av pinupporna i färg, men efter två timmars galen smärta gav jag upp och gick hem. Fick tips på ett muskelavslappnande medel som ska dämpa smärtan av tatueraren och ska helt klart köpa ett par såna tuber.

Hårdrock!
/Surskägget

Tatuering

2009-10-01T21:16:00.003+02:00

På lördag är det dags igen. Då ska det äntligen fyllas i lite färg. Dessutom har jag kommit på den strålande idén att pinupporna själva ska få tatueringar. Det kommer bli grymt. Då kan nämligen de få lite tatueringar som jag i smyg vill ha men som jag inte skulle skaffa själv, typ Marilyn Monroes och Elvis Presleys ansikten. Och skulle det nu vara för smått för min käre tatuerare att fixa till dessa på bra sätt så kan man köra vidare på lite sköna klassiker som körsbär, tärningar, stjärnor etc. Kanske en jävla örn eller nåt! Vem vet, kan bli helt krejsy. Stort plus som sagt för att det trots allt är tjejerna som är tatuerade då och inte jag.
Hårdrock!
/Surskägget

Angående novellen...

2009-10-01T21:13:00.004+02:00

För de av er som tyckte att de kände igen vissa bitar av novellen. Läs det här. Verkligheten överträffar alltid dikten.
Hårdrock!
/Surskägget

Novellen i sin helhet

2009-09-29T21:45:00.000+02:00

Flickan från Djursholm
Av någon anledning hade jag fått för mig att vi skulle ses klockan åtta på kvällen. Svampen. Stureplan. Åtta prick. När klockan var halv nio och Erik inte dykt upp gjorde jag vad alla goda vänner skulle ha gjort. Jag började leta.
Han var inte på Berns. Tack och lov träffade jag mina vänner Heineken, Staropramen och Carlsberg där. Vi hade så trevligt att klockan hann bli halv elva innan det var dags att leta på Caféet. Ingen hade sett skymten av Erik där heller. Däremot satt en ytlig fransk bekant till mig i ett bås och spanade in flickorna. Jag kom knappt ihåg hans namn tills någon ropade över musiklarmet.
-Pol Roger! Nu kör vi!
Jag satte mig ner med honom och pratade gamla minnen. Han kan vara lite halvsur från början, den gamle fransosen, men när klockan närmade sig två var vi goda vänner. Jag studsade som hastigast in på Solidaritet och träffade José Cuervo och hans kusin Sauza innan jag avslutade mitt sökande på White Room.
Ingen Erik så långt ögat kunde nå. Dock var de irländska bröderna Jameson, Tullamore och Kilbeggan där. Det är ett jäkla drag på de grabbarna, men de ska alltid hamna i luven på varandra och alla andra. Så när klockan närmade sig fem flög jag uppför trappan och ut på gatan tillsammans med mina vänner irländarna.
Det finns inget som stärker självförtroendet lika mycket som att bli utslängd i rännstenen med ansiktet före av en testosteronstinn vakt. När jag såg henne stå vackrast i Sverige, nonchalant lutad mot ett elskåp, borstade jag av mig och ställde mig bredvid henne direkt.
Hon grät visserligen inte längre men ögonen var fortfarande röda och svullna. Precis som hennes läppar. Det röda såg mer attraktivt ut på läpparna än på ögonen. Jag undrade hur det skulle kännas att spela med tungan över de läpparna. Suga in dem i min mun.
Jag harklade mig. Det brukar vara ett trevligare sätt att introducera sig på än ett enkelt ”hej”. När hon inte vände sig mot mig harklade jag mig igen. Lite högre och längre. Sedan var jag tvungen att spotta. När man harklar kan man verkligen få upp både det ena och andra från strupen.
Jag tittade upp från min spottloska rakt in i hennes ögon. Poeter har i århundraden babblat rappakalja om hur man kan falla ner i en annan persons ögon. Plötsligt förstod jag exakt vad de menade. Men jag föll inte handlöst i hennes ögon. Jag föll mer på mina egna knän. Och högg tag i hennes midja för att inte ramla med ansiktet i gatstenarna.
-Har du sett vad många rockers det är här i kväll? frågade hon samtidigt som hon hjälpte mig upp på fötter.
Jag tittade runt. Såg ett par kotlettfrillor, några stekare, ett par överförfriskade tonåringar och ett gäng silikonstinna Slitzbrudar. Inte en Metallicat-shirt på mils omkrets. Inte ens ett Tomas Ledinpannband.
-Verkligen, sa jag.
När hon tittade menande på mig lade jag för säkerhets skull till:
-För djävligt.
Hon synade mig uppifrån och ner.
-Tack och lov verkar du vara normal. Jag hatar rockers.
Jag nickade samtidigt som jag spanade runt med ögonen. Om halva Backyard Babies stod och lurade någonstans ville jag veta om det. En autograf hade inte suttit fel. Allt jag såg var mer rosa skjortor och tandblekningar.
-Jag är från Djursholm.
Hon sa det som att det betydde något.
-Jag är från min mammas fitta.
Jag sa det aldrig högt. Det är inte ofta mexikanerna och irländarna går ihop men just då var de rörande eniga i frågan. De tryckte upp orden ur magen på mig. Jag svalde ner hela meningen hårt och djupt ett par gånger. Festen i magsäcken tystnade litegrann.
-Karin.
Hennes hand var mjuk och len. Lätt sommarbrun som tjejer på reklampelare alltid tycks vara. Leendet var underbart. Som en radda kärlekshits på Lugna Favoriter.
-Uuuuh, sa jag vältaligt och väluppfostrat.
Det blev tyst. Ingen pinsam tryckande tystnad. En bekväm tystnad som det kan vara när man känt varandra ett helt liv. Däremot var det lite irriterande att hon glodde uppfordrande på mig. Ungefär som att hon förväntade sig att jag skulle säga något.
-Du har inte sett Erik?
Jag hade frågat alla andra så varför inte Karin också? Hon skakade på huvudet.
-Vi skulle ses klockan åtta. Han dök aldrig upp. Antar att det är åtta på morgonen han menade.
Jag fokuserade på min klocka. De två visarna dansade tango. Jag stirrade mer elakt och de slutade. Halv sex. Två och en halv timme kvar tills Erik skulle dyka upp. Ingen idé att åka hem.
-Min pojkvän är en skitstövel.
Jag nickade som om detta vore den mest naturliga sak i världen. När man var så vacker som hon dejtade man förmodligen bara muskelbyggare med taggtrådstatueringar runt enorma biceps. Inte för att muskelbyggare måste vara skitstövlar. Men det hjälper.
-Kom.
Hon tog mig i handen och ledde mig ner mot en taxi. Jag slogs återigen av hur mjuk och len hon kändes. När hon log mot mig över axeln var det nära att jag halkade till på gatstenarna. Mest för att jag alltid är cool.
Hon slet upp dörren till en Taxi Stockholm. En medelålders man tittade trött på oss i backspegeln när vi ramlade in i baksätet. Hon gav honom en adress.
-Det ligger på Djursholm.
Orden rullade ut som chokladbiskvier ur hennes mun. Söta och sliskiga men förförande goda. Chaffisen muttrade något samtidigt som han svängde ut i trafiken. När han inte fick ett svar från oss tittade han i backspegeln igen. Våra tungor var låsta i en kamp om utrymmet i den andres mun. Hon vann. Jag klagade inte.
Jag kunde ha svurit på att chaffisen suckade. Jag sneglade på honom medan min tunga fribrottades med Karins. Han stirrade ut genom rutan på den framrusande vägen. Verkade inte bry sig om oss alls. Verkade nästan ha glömt att vi satt i hans bil för plötsligt slängde Karin mig åt sidan och gastade:
-Vi skulle svängt av där.
Hon gestikulerade vilt. Pekade snett bakåt. Chaffisen bromsade kraftigt in på den tomma vägen.
-Är du säker?
Han var en född skeptiker den där. Tittade på Karin i backspegeln och såg ytterst tveksam ut.
-Jaaa. Jag har åkt här tusen gånger.
Det slog mig att vi stod blickstilla på en väg i mörkret där bilar annars kör snabbt, snabbt, snabbt. Jag tittade ut genom bakrutan och såg ingenting. Mörker överallt. Det verkade inte störa chaffisen nämnvärt. Han höll en lång utläggning om varför nästa avfart var bättre när jag såg ett par billyktor börja närma sig.
-Skitsamma, sa jag barskt. Fram eller bak men rör på biljäveln.
Han mumlade något om min mamma och en smutsig get men trampade i alla fall på gaspedalen. Konstigt nog rörde sig bilen baklänges. Jag tittade ut genom rutan igen. Billyktorna var i princip i bagageluckan på taxin innan de svängde undan i sista sekund samtidigt som en lång och ilsken tutning rev sönder natten när en häftig sportbil vrålade förbi i alldeles för hög fart.
Taxichaffisen vevade hastigt ner rutan och stack ut huvudet. En lång harang av utländska svordomar osade ur munnen på honom. Han passade till och med på att hytta med näven i nattluften. Jag började nästan gilla den här snubben. Men dricks fick han inte. Ingen har nästan ihjäl mig i en krock och får bonusutbetalningar.
Karins hus var enormt. Egentligen var det hennes föräldrars, men det är petitesser i sammanhanget.
-Vänta här så öppnar jag inifrån, viskade hon i mitt öra. Jag vill bara kolla att mamma och pappa inte är hemma först.
Hon smet runt huset. Det gick en minut. Det förflöt en till. Jag började somna där jag stod när dörren sakta öppnades. Hon stack knappt ut näsan och vinkade åt mig att skynda mig. Jag lufsade in smidigare än en blåsorkester. Och på dubbelt så kort tid.
-Sch, bannade hon mig med ett finger över sina bedårande läppar.
Vi smög oss genom ett nedsläckt hus där bara enstaka små nattlampor spred ett varmt men inte effektivt sken. Inte helt otippat ledde hon mig mot trappan. Sovrummen låg på övervåningen. Det som däremot var väldigt otippat var att hon ledde upp mig två våningar istället för en. Kåken var verkligen gigantisk.
Hon öppnade en dörr och kikade in. Stängde och gick vidare. Öppnade nästa. Nickade för sig själv och drog med mig in. En stor dubbelsäng dominerade rummet. Hon satte sig på sängkanten och blinkade menande åt mig.
Jag sparkade av mig skorna. Slet av mig skjortan och byxorna på samma gång. Kavajen verkade jag ha dumpat redan ute i hallen. När jag böjde mig ner för att få av mig strumporna sa hon kärleksfullt:
-Hej älskling. Varför dröjde du?
-Det är strumpjävlarna, sa jag.
-Ville inte att taxichaffisen skulle se mig.
Karin hade från ena sekunden till den andra utvecklat en stadig basröst. Och dessutom lyckats ta sig runt mig utan att jag märkt något. Jag tittade förvirrat upp från min ena strumpa som var halvvägs av. Karin satt fortfarande på sängen.
-Åh fan.
Jag vände mig om. Jag hatar att ha rätt. Den jäveln hade taggtrådstatuering och alldeles för stora armar. Han log elakt. Jag slösade inte bort tid på leenden. Det blev en kort men intensiv kamp. I efterhand kan man säga att min taktik att slå sönder hans knogar med mitt ansikte inte var den bästa. Men det är förstås lätt att vara efterklok.
När jag väl lyckades slå upp mina trasiga ögon igen hade jag en pistolmynning rakt i ansiktet. Det finns bättre sätt att vakna på. I en vacker kvinnas famn till exempel. Men den vackra kvinnan fanns ingenstans att se. Bara fyra poliser. Och en pistol.
Klockan var fem över åtta när de fick in mig i bilen. Tydligen var jag anklagad för att ha gjort inbrott. Stället var länsat och mina medbrottslingar försvunna. Det enda jag oroade mig över var Erik. Stackaren stod ju och väntade på mig vid Svampen.
Senare fick jag höra att han väntat till halv nio innan han hoppat in i en taxi och åkt ut till Arlanda. Första bästa plan tog honom till Thailand där han snart hamnade i ett buddistiskt sexkollektivt bestående av rika, men själsligt trasiga, jänkarbrudar. Jag har tre månader kvar på mitt straff. Sedan går väl nya flyg.

Snart...

2009-09-24T16:56:00.001+02:00

....lägger jag upp novellen här. Have patience young padawans...
Hårdrock!
/Surskägget

The Number of the Beast

2009-09-24T16:45:00.002+02:00

Eftersom att detta enligt Bloggers räknemaskin är inlägg nummer 666 kommer här självklart lite info om Odjurets Tal (snott från Wikipedia rakt upp och ner och hör sen!):

"666 är vilddjurets tal vilket omnämns i Nya Testamentet, Uppenbarelseboken kapitel 13 vers 18. I nya översättningen av Bibeln, Bibel 2000, används istället benämningen odjuret.
Här behövs vishet. Den som har förstånd skall tolka odjurets tal, ty det är en människas tal, och talet är 666.
Bland uppenbarelserna nämns ett odjur som stiger upp ur havet och ett som stiger upp ur jorden. Människorna beundrar och tillber det första, trots att det hädar Gud och förföljer de kristna. Det andra odjuret predikar om det första odjuret. Det dödar också alla som inte tillber det första odjuret, och ser till att alla får ett märke på högra handen eller pannan, och ingen utan märket kan köpa eller sälja. Odjurets tal anges till 666, men det finns en avvikande handskrift med talet 616. Med odjuret menas enligt en tolkning inte djävulen själv (i Uppenbarelseboken kallad draken) utan den makt som tjänar honom på jorden; vissa tolkar detta som Romarriket.
Vissa inom Bibel-vetenskapen anser att odjuret syftar på kejsar Nero som förföljde de kristna svårt. Hans namn ger siffervärdet 666 på hebreiska och 616 på latin. Det andra odjuret är då kejsar Domitianus som återupptog förföljelserna under sin regering. 666 kan dock tolkas till flera helt olika namn, med mer eller mindre fantasi, så man kan inte vara helt säker på att det är kejsar Nero som åsyftas."

Hårdrock!
/Surskägget

Mer om novellboken

2009-09-24T16:39:00.003+02:00

Fick hem boken med alla novellerna från ICA-Kurirens tävling. Tycker gott och väl att de kunde kört en topp-20 istället för topp-10 för boken blev så väldigt kort. Å andra sidan kostar den väl inte mycket att köpa så win-win antar jag. Det syns inte så bra på bilden men omslaget känns nästan lite 3D-aktigt ungefär som att det är en utklippt ram i det röda och att själva titeln är första sidan inne i boken. Så är det inte men jäkligt cool effekt.

De fick ett foto på mig också som de genast förstörde med svartvitt trams. Färgerna är ascoola och det som gör hela bilden. Oh well...
Hårdrock!
/Surskägget

...och nu till kulturnyheterna.

2009-09-19T15:33:00.003+02:00

Ica-Kuriren i samarbete med Damm Förlag och Vulkan.se utlyste en novelltävling innan sommaren (de fick in 1200 bidrag, det finns många skribenter out there). Det var längesen jag skrev en novell och tänkte, varför inte? Först tänkte jag skriva nåt åt det hållet som en Ica-Kurirsjury förmodligen skulle kunna tänkas uppskatta, men insåg att det kommer jag inte fixa ändå så det är lika bra att bara köra på i 180 blås som vanligt och sen rycka på axlarna och lägga ut novellen här på bloggen när man fått ett vänligt med tydligt Piss The Fuck Off!!! från juryn.
Döm om min förvåning var hyfsat stor när det dök upp ett mail som sa att jag kvalat in bland de tio bästa och därmed ska vara med i den novellsamling Damm Förlag via Vulkan.se kommer att ge ut i samband med denna tävling. Man skriver bland annat såhär på Ica-Kuriren: "De 20 novellerna som återstod i slutomgången höll alla mycket hög klass. De tio bästa var alla fantastiska." Och: "Juryns kommentar: Snabbt, rappt om killen ute i svängen som blir grundlurad."
Jag vill börja med att tacka juryn, min familj och Gud. Självklart också USA och alla mina fans. Mest av allt vill jag tacka den riktiga tjejen från Djursholm som inspirerade till storyn. Och ett speciellt tack till den galne taxichaufför i Prag som stannade på motorvägen och stängde av motorn mitt i natten. Det finns inget som det riktiga livet för att bjussa på material till ens skrivande.
Hårdrock!
/Surskägget
PS. Jag kommer att slänga upp novellen här på sikt, men tänkte låta boken komma ut först för att vara lite schysst mot förlaget.
PS2. Grattis till Joel Klehn som vann hela klabbet!

Final Destination

2009-09-07T14:43:00.002+02:00

Är inte det här precis som Final Destination: http://www.hollywoodmemoir.com/dj-am? Snubben överlever en flygkrasch bara för att dö ett år senare. (För er som inte vet, Final Destinationfilmerna är en skräckisar om ungdomar som först överlever en katastrof som t ex en flygkrasch bara för att sedan bli "jagade av döden" som kräver in sina själar i slutänden.)
Hårdrock!
/Surskägget

Videokonferens

2009-09-02T19:30:00.002+02:00

Idag har jag suttit och kört 54 mil sammanlagt för två (2) möten på vardera en timme styck. 54 jävla mil. Alltså seriöst, kan inte vara alla i hela världen skaffa videokonferens nu? Snälla. Surfa in på www.videokonferensbolaget.se och kolla in världens just nu bästa grej (ja bättre än öl) och ring sen och beställ. Fråga efter mig så fixar jag ett bra pris...
Hårdrock!
/Surskägget

Nej det är fan inte okej av livet att bjussa på detta, del 1

2009-09-01T19:02:00.002+02:00

Kliva in på toaletten på jobbet och hinna stänga och låsa dörren bara för att inse att nån typ 43 sekunder tidigare skitit stenhårt därinne och lämnat efter sig dofter från ett slakthus. Tack. Verkligen. Tack.
Hårdrock!
/Surskägget

Kafka

2009-09-01T18:50:00.003+02:00

Senaste två veckorna har jag läst Kafka på väg till och från jobbet. Slottet tror jag den svenska titeln är (heter The Castle på engelska så bör ju vara det). Jag läste den inte för att lura små kvasi-intellektuella brudar att jag är kvasi-intellektuell för att få ligga (hade ju krävt typ en basker, sjal och stickad kofta också vilket jag i princip aldrig har på mig, framförallt inte samtidigt) utan för att man "ska" ha läst Kafka nångång i sitt liv.
Nu i efterhand kan jag meddela att man inte "ska" läsa Kafka. Nånsin. Tro mig. Du är way better off att stirra in i en vägg två timmar än att läsa Kafka. Det är inte kul. Nånstans. Okej, visst, jag kände till att han skriver deprimerande berättelser om hur människor faller offer för stat, myndighet och varandra i det kalla fabriks- och egoklimatet vi lever i. Så när jag säger "kul" menar jag inte som i hahahahaha titta-nu-ramlade-clownen-på-bananskalet-kul utan mer läsvärt, intressant, underhållande. Och det var det inte. Ett dugg.
Däremot fick jag en närmare 240 sidor lång harang som fick mig att i största möjliga mån gäspa käken ur led. Note to author. Sida upp och sida ner med monolog är inte trovärdigt för ingen - inte ens karaktärer i en pjäs av Shakespeare - pratar så mycket så länge om så lite. Jeebus. Skärpning!
Hårdrock!
/Surskägget

Dums ko a k a The Shrine of the Holy Cow

2009-08-23T20:22:00.004+02:00

Vad hände med Dums kotavla kanske en del av er undrar. Jorå, den fick en skitsnygg ram och hamnade på hedersplats strax under en av mina vintage Star Warsaffischer. Titta själva hur bra det blev.
Jag hoppas ju nu att jag smörade tillräckligt för Dum (jag kan även tänka mig rena mutor som pengar, kläder, världsfred eller mat) så jag kan få norpa till mig en till av hennes tavlor. It really ties the room together.
Hårdrock!
/Surskägget

Tatueringen på ryggen a k a Ryggtatueringen

2009-08-23T20:09:00.003+02:00

En del av er kommer säkert ihåg att jag för ett par månader sen smällde upp detta foto och sa att det var sista gången jag var tom på ryggen (en del andra av er kommer knappt ihåg mig och min blogg för att det var typ 300 år sen på riktigt jag skrev nåt här). Jag har ju påbörjat ryggtatueringen nu och tänkte att ni skulle få hänga med i utvecklingen.
Bild 1. Ingen tatuering. Ryggen är tom och fin (förutom zee löv händles åååååh zee löv händles!).
Bild 2. Efter två olidliga timmar har pinupporna kommit på plats liksom svalorna och texten (All those moments will be lost in time like tears in the rain). Texten var från början tänkt att vara nederst på ryggen i två banderoller som svalorna skulle hålla i näbbarna. Men det blev helt enkelt bättre så här.
Bild 3. Nu har den snygga mexikanska dödskallen (Sugar skull) kommit på plats liksom de tre hjärtan som ramar in bilden underst på ryggen. Man ska ju inte tatuera in sin frus/flickväns namn har jag hört. Fuck it. Har hon stått ut i 16 år får hon fan lov att stå ut minst 16 till. Som ni ser har även svalorna fått sin färg.

Vad är då kvar? Färgläggning förstås. Allt ska gnistra i härliga färger. Sen ska en bunt smådetaljer som guldmynt, sedlar, spelkort, rosor etc smällas in på lämpliga platser. Har tre sittningar inbokade just nu, men tror det kan bli åtminstone fem till. Å andra sidan jobbar Ian (tatueraren alltså) sjukt snabbt, så det kanske kan gå på tre. Se mer av hans verk på här.
Hårdrock!
/Surskägget

Lite blotter

2009-07-16T17:45:00.002+02:00

För en timme sen: disk och Street Dog. Nu: matlagning (mmm tacos) och Bouncing Souls.
Hårdrock!
/Surskägget

Crooked Timber

2009-07-02T19:03:00.003+02:00

Undrar om inte Crooked Timber med gamla punkhjältarna Therapy? mycket väl kan vara årets coolaste låt? Den är så sjukt härligt störd med ett malande riff genom hela låten och olika små gitarrlick som sticker upp här och där. Jävligt ball.

Hårdrock!
/Surskägg

Svengelska

2009-07-02T15:35:00.002+02:00

Hehehehe...älskar när svenska ord blir fel på engelska (klassikern är ju VD som betyder Venereal Disease eller könssjukdom och inte Vice Direktör som ju de flesta vet med sig idag) men idag snubblade jag över ett engelsk ord som försvenskats. Den vanligaste klassikern i den kategorin brukar vara att man "konfirmerar" (confirm) istället för att bekräfta ett möte, men mitt nya favoritord är numera "devoterad" (devoted) som på svenska naturligtvis heter "dedikerad" eller "hängiven". Hehehehe, det är kul med språk...
Hårdrock!
/Surskägget

Om...

2009-07-02T10:26:00.003+02:00

...det är så att jag är lite ovanligt busig och barnslig idag beror det på att jag såg om Kevin Smiths mästerverk Jay & Silent Bob Strike Back igår. Boo Boo Kitty Fuck? HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!!
Hårdrock!
/Surskägget

Barnslig?

2009-07-02T10:07:00.003+02:00

Det slog mig precis när jag svarade på ett inlägg hos Dum att jag kanske inte växt mentalt förbi den där 4-årsspärren där man Beavis & Butt-Headfnissar när nån säger "bajs" eller "snopp". Det värsta är att jag på riktigt inte vet om det är bra eller dåligt. Jag tror det är bra, men när man närmar sig den stabila åldern av trettiohosthosthostfem arton så börjar man ju undra om man nånsin ska "växa upp" eller om de där krumelurpillren man käkade som liten faktiskt funkade. Å andra sidan är det inget jag lider av, däremot stöter man på förstoppade människor ibland som har lite svårt att förstå att den där galna, högljudda, fullständigt egotrippade snubben är ansvarsfull familjefar. Jag är som Bruce Wayne och Batman helt enkelt (mest Batman) (fast snyggare) (och med mer självdistans).
Hårdrock!
/Surskägget
PS. Dums inlägg handlade om att hon undrade om hon svor för mycket i bloggen. Mitt svar var ett svavelosande svammel fyllt till bredd och höjd med svordomar. Jag skrattade sedan högt i mitt eget huvud när jag läste det. Beavis & Butt-Head style...

Mer blotter

2009-06-27T16:13:00.002+02:00

Förbereder inför kvällens grill med att göra min suveräna potatissallad. Egenmarinerat kött och härligt rödvin väntar.
Hårdrock!
/Big C

Blottrar?

2009-06-27T16:12:00.001+02:00

Om man twittrar på sin blogg, blottrar man då?
Hårdrock!
/Surskägget

West Coast Riot 2009

2009-06-26T17:55:00.002+02:00

Dags för den gamle recensenten att krypa ut ur sitt lilla gömställe. Hann bara med tre konserter på West Coast Riot (missade Suicidal Tendencies och Sick of it All bara för att jag var tvungen att jobba) men tänkte bjuda med mig med ett par korta ord (varför recenserar man konserter egentligen, ingen kan återuppleva skiten ändå till skillnad från t ex filmer, skivor eller böcker).

Raised Fist - CCC
Norrlands stoltheter brakar lös ett hardcoreös utan dess like. Jag är personligen inget större hardcorefan (har lite svårt för den där skrikiga sången) men vissa band rockar bara så fett och Raised Fist är ett sånt. Skriksången ligger inom min ram för vad som låter bra och det gör mycket. Har ett par plattor med grabbarna men måste till min skam erkänna att jag lyssnat alldeles för lite för att känna igen låtar med undantag för kioskvältarhiten Killing It. Men det spelar ingen roll. Konserten segar aldrig en sekund och man längtar rentav efter lite mer.

Face To Face - CC
Hyfsat okänt punkband från Kalifornien i samma anda som typ Pennywise som också spelade på festivalen. Tyvärr för Face To Face som borde ha typ samma fans som Pennywise krockade just deras spelningar och den stora massan stod och glodde på Pennywise istället. Det är synd. Grabbarna kliver upp och kämpar på, men med typ 70 pers i publiken är det svårt att få till en riktigt bra röjarstämning. Jänkarna tuffar på, men det blir aldrig ett riktigt lyft. Tack och lov hinner jag se hela Face To Facekonserten och ändå skynda bort till Pennywise för att uppleva briljant Bro Hymn Tribute live. Mäktigt.

Social Distortion - CCC
Så var de tillbaka efter 12 år. Första gången för mig och har förstås sett fram emot detta länge. Låtvalet är jämnt utspritt över hela karriären, men jag som alltid gillat White Heat, White Light, Whit Trash mest är lite putt över att de inte körde såna enligt mig givna klassiker som Dear Lover, Where The Angels Sing eller I Was Wrong. Första 15-20 minutrarna är grymt bra, sen segar gänget ner tempot rejält i en bunt låtar och konserten tappar tempo. Mike Ness är ändå kring 50-strecket och orkar väl inte röja på längre. Och det är faktiskt detta som är konsertens enda problem. För låturvalet är bra, framförandet tajt och sången sitter som en smäck. Men att bunta ihop ett gäng låtar med segt tempo är inte smart. Blanda upp mer med lite fartfylldare låtar och fyran är given. Avslutningen med Story Of My Life är redan en klassiker.
Hårdrock!
/Surskägget

Konsten att twittra från ett tåg på en blogg för att det är samma sak egentligen

2009-06-26T17:54:00.003+02:00

Sitter på tåget mellan Gbg å Sthlm 2 timmar till, dags för Jack & Cola.
Hårdrock!
/Surskägget

Vad har hänt då?

2009-06-26T17:52:00.002+02:00

Hej kära blogg!

Jag är ledsen att jag inte skrivit i dig på så länge. Men jag har haft så fullt upp att jag inte hunnit med att dela med mig till dig. Hoppas du inte är ledsen. Jag ska försöka GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAARRRRRRRRRRRGHHHHHHHHHHH!!!!!!!!

Vem fan bryr sig, det är bara en bloggjävel.
Hårdrock!
/Surskägget

För att det är roligare att svara på andras frågor...

2009-05-22T13:37:00.007+02:00

Först tänkte jag utlysa en frågestund för det verkar så poppis nuförtiden att ha på en blogg och eftersom att jag är mest poppis av alla är det inte mer än rätt att ha en sån. Meeeeeen sen slog det mig att det bara tar en massa tid för er att knåpa ihop frågor, och sen tar det tid för mig att klipp och klistra frågorna från kommentatorsfältet in i ett inlägg. Dessutom vill jag svara på frågor nu och inte imorgon eller vilken deadline man nu sätter. Enklare då att sno frågor en annan bloggare fått och svara på dem istället.

1) haha yes! min fråga: ditt bästa shampo?? behöver tips! haha
Jag blir förvirrad direkt. Mitt bästa schampoo (lägg märke till hur snyggt jag rättade stavningen på schampoo utan att påpeka det)? Det låter som att man förutsätter att jag är schampootillverkare och har flera olika dofter att erbjuda. Chribbe Timotej, Chribbe Lusta, Chribbe Flatlus etc... Nu har jag ingen schampoofirma så jag får säga "pass" på frågan.

2) Jag har en fråga. Min vän P gillar dig (hint: mycket) och vill bjuda på middag snarast. Nu tar jag mitt ansvar och frågar; när kan du?
Vad trevligt. Bjuder han/hon på allt inklusive taxin hem? Då kan vi köra ikväll. Lätt. Maila mig.

3) Lysande idé, då ska du få en utmaning. Vad är meningen med livet? Haha ;)
Forskare har ju funderat över detta i årtusenden. Svaret är dock väldigt enkelt. Se till att köpa ett ex av min bok Festival och slå upp sidan 77. Där har jag skrivit exakt vad meningen med livet är i mening 7 på sidan.

4) Eftersom jag vet att du e lika nostalgisk som jag kan du få berätta ditt bästa barndomsminne, rolig fråga va? Puss!
Nostalgisk? Njae. Man kan bli lite tårögd när man tänker på alla fina fester man haft med alla fina vänner. Men det har inget att göra med barndomsminnen. Men när jag var 6 år gammal såg jag Indiana Jones och den Försvunna Skatten på bio i San Fransisco. Det var jättefint och den bästa film jag sett i mitt liv då nånsin.

5) Frågestund, bästa idén! vad gör du (vill du göra) om 10 år?
Självklart är det en grym idé, det var ju jag som kom på en. Om 10 år är jag multimiljonsäljande författare men lika ödmjuk och vacker som jag är idag.

6) Om du var tvungen att bo i en stad resten av livet (förutom Stockholm) vilken väljer du? + Bästa resmålet?
Hmmm. Uppsala så har jag hyfsat nära till alla polare i Stockholm och jobbet. Bästa resmålet är självfallet Playboy Mansion en festkväll.

7) Perfekt! Vad ska jag ha på mig ikväll oraklet?
Kläder! Eller inte. Upp till dig.

8) Vad tänker du bli när du blir stor egentligen? Du har en tendens att undvika frågan.
Jag är bara 18 och kommer aldrig blir större. Så jag undviker inte frågan egentligen. Det är bara att jag mentalt stannat av.

9) Porr - bra eller dåligt?
Bra porr är bra och dålig porr är dålig. Som det mesta med andra ord.

10) Här har du en fråga unga dam - TÄNKER DU RINGA MIG SNART ELLER???
Dam kan du vara själv! Nä.

11) Haha, frågestund alltså. Roligt! Ger dig den mest hopplösa fråga jag kan komma på: lyssna på bara en enda låt resten av livet - vilken väljer du?
The screen door slams, Mary's dress waves...like a vision she dances across the porch as the radio plays...Roy Orbinson singing for the lonely, hey that's me and I want you only...don't turn me home again I just can't face myself alone again...Bruce Springsteen, Thunder Road.

12) Vad ska jag köpa till A i födelsedagspresent? Räknar med proffshjälp. PUSS
Dubbelhäftande tejp är alltid bra och uppskattat. Alternativt en sexdocka från Real Doll. Puss puss!

13) Dina tre favoritplagg? Inte typ 'klänning, väska, skor' utan specifikt vilken typ av klänning osv... :)
Min Tiki-Elvist-shirt. Mina fejk-Converse. Min svarta skinnjacka modell rock n roll.

14) Beskriv dig själv med fem ord! Haha
Smart, snygg, ståtlig, skrytsam, självsäker.

15) VARFÖR ÄR DU SÅ SNYGG?
Det handlar om ruggigt bra gener baby.

16) Hej darling! Nu ska du få frågor så du stupar haha:
- Vilka är dina bästa/sämsta egenskaper? vet redan själv men vill höra det från dig! Hehe...
Bästa egenskaper: Alltid positiv, driven, självsäker. Och snygg. Det är visst en egenskap. Håll käften!
Sämsta egenskaper: Alldeles för ödmjuk.
- Om du måste väljamellan att leva på endast 2000 kr i månaden resten av livet och dö vid 85 års ålder eller att dö när du är 40 men med 200 000 i månaden, vad väler du?
Live fast be a nice looking corpse. Vill inte dö ung men för 2 papp i månaden kan jag inte leva alls och hemlös tills man är 85 låter sådär som en kul grej att testa på.
- Aldrig mer få ha heels, eller få ha heels men att du får plattfot resten av livet (jag var tvungen!!)
Oj vad svårt. Aldrig mer högklackat. Hur ska det gå?...
- Om du tvingades bli ihop med antingen Jens eller Nathan vem väljer du? (HAHA, bästa frågan måste jag säga)
Då jag inte är homosexuell måste jag tacka nej till både Jens och Nathan men det var ju trevligt att de visade intresse.

17) Favoritparfym? Favoritmärke? Favoritstad? Favoritsminkprodukt? Favoritbutik?
Säkert nån från Boss. Playboy. Prag. Mascara. Dischshop.se.

18) Ge mig ditt bästa relationstips! Valfritt :)
Vägra ge upp bara för att man hamnar i en svacka. Bit ihop och nöt igenom det. Prata mycket. Kommunikation är A och O. Våga anpassa dig och vara flexibel. Vik dig däremot inte platt heller i en diskussion. Behåll dina vänner och ha kvällar när du bara hänger med dem. Och nej, gräset är aldrig grönare på andra sidan. Undvik otrohet så länge du kan. (Jag är av den fasta åsikten att det finns en X- och Y-axel vad gäller förhållanden och otrohet där X-axeln är tid man är ihop och Y-axeln är risken för otrohet. Ju längre man är ihop desto större är risken för otrohet. Och din partner är lika benägen som du, bara så du vet. Hur länge skiljer sig från par till par, en del halkar dit efter ett halvår, andra efter ett halvt sekel, men förr eller senare...)

19) När kommer du hem igen vi saknar dig ju!! Det var min fråga alltså, haha
Så fort jag är klar på jobbet. Fast inte hem till dig.

20) tycker du fortf det är ok att sno andras killar? just wondering....
Har aldrig snott en annans kille i mitt liv och kommer inte börja nu.

21) Snodde listan rakt av från random annan bloggfrågestund, så jävla roliga att jag inte kunde låta bli. Vill du ha frågor ska du få det. Vill du ha typiska bloggfrågestundsfrågor ska du få det också. Varsågod:

Vilket djur skulle du vilja vara resten av livet? Papegoja. Lever hundra år och kan flyga. Bra skit.
Höger-vänsterhänt? Höger.
Jeans eller mjukisbyxor? Jeans.
Hur många jobb har du haft? Vet inte. Över dussinet antar jag.
H&M eller LINDEX? H&M kanske...
Skulle du tänka dig att hålla i bajs och kleta runt det på dej själv för 2 miljoner kr? Mitt bajs eller en HIV-smittad babians bajs? Mitt? 2 mille? Why not? Det går alltid att duscha av sig.
Chanel eller D&G? Kan verkligen inte bry mig mindre.
Katt eller hund? Hund.
Hur många barn vill du ha? Har 2 och det räcker.
När blev du av med din oskuld? 1993.
Vilka bloggar har du träffat i IRL? Svårt att träffa en blogg. Bloggare däremot...ett par stycken i bekantskapskretsen.
Vad tkr du om Kenza Stina-lee blondinbella kissie? Vem, vem, inget, vem.
Vill du gifta dig i framtiden? Är redan gift men kan tänka mig att gifta om mig med henne som en kul grej.
Vad hade du för betyg i skolan? Snittade 4,4 av 5 (ja jag är sååå gammal håll käften!)
Ångrar du något du gjort i ditt liv? Nej. Ångrar bara saker jag inte gjort, och väldigt få såna saker. Ånger är waste of time. Du kan ångra saker du gjort tills du går sönder och må dåligt men du kommer ändå inte ändra på det faktum att du har gjort grejen så vad är meningen med att må dåligt över det? Vi lever en gång. Njut av livet och gå vidare.
Vad är din högsta önska just nu? A billion trillion dollars!
Har du funderat på namn till dina barn? De har redan världens absolut coolaste namn och nej, jag outar dem inte här på bloggen.
Men vad har du för ringsignal på mobilen? Slayer "Raining Blood". Coolt så inihelvete!
Vilken färg har dina naglar oftast? Den naturliga färgen eftersom att jag inte använder preparat på naglarna.
Läser du någon blogg som inte är "stor"? Bara såna som inte är stora.
Skulle du hellre tvinga någon annan lägga ner sin blogg än lägga ner din egna? Utan att blinka och utan att sova sämre. Du bör lägga ner din nu på en gång. NU SA JAG!
Vad har du för bakgrundsbild på datorn? Använder jobbdatorn och springer på möten hela tiden så jag har den tråkiga blå färgen bara.
Känner folk igen dig på stan? Kommer de fram och pratar? Polare kommer fram hela tiden. Tror de känner igen mig allt som oftast.
Har många gånger har du varit utomlands? För många för att ens orka räkna...
Kan du gråta till film/musik? Javisst.
Om du hade fått välja att antingen bli av med en hand eller låta en främling dö: vad hade du valt? Hmmm, min kära hand jag älskar eller en random stranger som förmodligen är idiot eller elak eller både och i vår redan överbefolkade värld...bye bye mr stranger man.
Vad skulle du gjort om du blev gravid vid 14-årsålder? Blivit känd som läkarvärldens största underverk.
När och hur hade du och dina föräldrar "the talk"? Hade inget sånt faktiskt.
Hur länge har du bloggat? Ett par år.
Om du fick vara en kille för en dag vad är det första du skulle göra då? Vakna som jag gör varje dag som kille...
Om du var tvungen att välja.. tandborste eller hårspray? Tandborste alltid.
Ruskigt utsvängda jeans eller ruskigt hög midja? Utsvängda jeans. Det är lite Led Zep över det.
Kyssa Göran Person 1 gång och alla fick veta det, eller 100 gånger och ingen fick veta det? Bättre en gång än hundra...
Lägga ner bloggen eller behöva skriva inlägg minst varannan kvart i hela livet? Två inlägg i halvtimmen dygnet runt. Shit, skulle inte bli mycket sammanhängande sömn = koko i bollen. Nä, lägg ner skiten i så fall.
Hur länge har du känt din älsta vän som du fortfarande brukar vara med? Snart 30 år.
Kan man vara vänner för livet eller måste man byta i längden? Vänner för livet.
Använder du långkalsonger när det är vinter? Såklart om det är tillräckligt kallt.
Vad heter du i andranamn ? Tomas.
Din favorit sexställning? Allt är bra.

22) Natti, kommer du hem ikväll? Du måste!
Natti natti på dig själv. Kommer inte hem till dig. Det enda man MÅSTE göra i livet är att dö. Allt annat är valfritt.

Hårdrock!
/Surskägget

Och en helt annan opera

2009-05-22T10:28:00.003+02:00

I onsdagskväll var jag på Café Opera som en liten försmak av den finkultur jag skulle ta del av bara ett dygn senare på Kungliga Operan. Finkulturen kom dock av sig rejält när vi kom in (efter att ha betalat 200 spänn per skalle i inträde) (200!!! Fucking!!!! Spänn!!!!) och The Poodles av alla band på alla syltor i världen spelade live.
Efter en smärre inre kräkning satt vi hursomhelst vid ett bord med ett par feta magnumflaskor av märket Taittinger och lyssnade på lite sköna 80-talshits DJ:n hade den goda smaken att spela när nu The Poodles klivit av. (Låt mig nu snabbt i en liten parentes här förklara att jag var ute med jobbet och därför befann mig i denna situation överhuvudtaget, jag har inte för vana eller ovana att hänga på Cafét, sippa bubbel och vara klädd i kostym när jag är mig själv för en stund, men jag tar givetvis sedan dit jag kommer och är ju dessutom sedan ett par veckor tillbaka utrustad med bästa backslickfrilla á la Gordon Gekko för att ytterligare förgylla hela kittet.) När vi nu står där vid ett av mittborden man enbart får om man beställer champagne för i runda slängar 30 loppor eller hur obscent mycket det hela nu än kan ha kostat (8-10 flaskor sammanlagt, minnet är vagt men grumligt) kommer en modellsmal 19-ish flicka fram till mig, ser mig förtroligt i ögonen och skriker (man måste skrika på Cafét för att överrösta musiken) mig örat:
-Det är så äckligt många rockers här i kväll. Tack och lov verkar du vara en normal kille.
Ett par saker flyger naturligtvis genom skallen en kväll som denna.
1) Hon är söt.
2) Hon luktar gott.
3) Var i helvete är alla rockers hon pratar om?
4) Verkar jag i min kostym och Gordon Gekkofrilla normal?
5) Vart är världen på väg?
6) Hon luktar onekligen gott.
7) Normal? Hur då? Seriöst, Gordon Gekkofrilla dammit!
8) Rockers? Var då? Här är ju bara det gamla vanliga Stureplanshänget, alla rockers sitter ju på Anchor, Kellys, Gås, Medusa, Harry B James eller liknande hak.
9) Om hon tycker att klientelet här är rockers hur skulle hon då reagera om jag tog henne till Anchor, Kellys, Gås, Medusa, Harry B James eller liknande hak? Hjärtstillestånd förmodligen.
10) Lilla gumman skulle bara veta att hon av alla människor på Cafét ikväll valde den som är den största rockern att anförtro sig till att hon inte gillar rockers.
11) HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAAAA!!
12) Ska jag avslöja att jag egentligen är en rocker eller spela med och låtsas att jag är den Gordon Gekkokopia jag ser ut att vara och därmed ge mig själv en chans att vidare driva med hela den imagen som ett internt skämt bara jag kommer förstå?
13) Vad skulle Andy Kaufman gjort?
14) Och dessutom så luktar hon gott.
-Ska det vara ett glas champagne?
-Ja tack gärna.
Aaaaaaaaaaaah the times. The. Times. Sex snabba glas champagne senare var hon så full att hon knappt var kontaktbar, sluddrade märkbart och försökte få sin kompis att ta hem henne (hennes kompis satt vid det laget inbegripen i en djup och meningsfull konversation, som på subliminal nivå förmodligen handlade om att knulla, med en av mina jobbarpolare och ville inte alls gå hem) tills de slutligen snubblade iväg. Så går det när man försöker kröka med en rocker stumpan. Bättre lycka nästa gång.
Hårdrock!
/Gordon Gekko
PS. Hon var från Djursholm och även om man inte ska hålla det emot henne var det inte helt lätt att sluta tänka på Magnus Ugglas låt Hotta Brudar:

När mammas lilla tjej skall parta
Måste hon samma morgon starta
För att hinna med en shoppingrond
Och utöka sitt klädbestånd
Sen NK tackat för besöket
Möts alla väninnor ner på Köket
Sedan tar man limousine och far
Berusade till Sophies Bar

Här kommer hotta brudar från Djursholm
Ho ho ho hotta brudar från Djursholm
Och dom är glassiga och dom är flotta
Men ändå hotta brudar från Djursholm

På Sophies hoppas dom på petting
Med kyparn som är fotbollsföredetting
Ståendes helt djärvt på varsin stol
Rockar dom i veckad kjol
I nästa stund blir någon spattig
Och hävdar med ett flin att hon är fattig
Varpå hon ropar in en stor Moet
Då skriker alla i falsett

Här kommer hotta brudar från Djursholm
Ho ho ho hotta brudar från Djursholm
Och dom ser ner på varje medelmåtta
För det är hotta brudar från Djursholm

Och snart en tron finns på Djursans slott
För traktens kronprins och prinsessan Bernadotte

Här kommer hotta brudar från Djursholm
Ho ho ho hotta brudar från Djursholm
Och då ska Victoria med ut och shotta
Bland alla hotta brudar från Djursholm
Här kommer hotta brudar från Djursholm
Ho ho ho hotta brudar från Djursholm
Och då ska inte någon kunna spotta
På dessa hotta brudar från Djursholm

Opera

2009-05-22T09:54:00.004+02:00

Jag har aldrig varit ett större fan av opera. Min morfar försökte få mig att uppskatta denna ädla musikform en gång i tiden, men jag rörde mig mer åt hårdrock än opera så det hela sket sig rejält. Hursomhelst är det alltid intressant att försöka vidga sina vyer och eftersom att frugan jobbar på Operan har man ju en del sköna förmåner att ta tillvara på (biljetter för 50 spänn t ex) och därför blev det berömda La Traviata (eftersom att t o m jag som är så operainsatt som det bara går känner till den måste den vara mer än berömd rentav). Kort uttryckt handlar det om en hora vars torsk faller för henne. De blir tillsammans och hon överger sitt gamla liv till torskens pappa dyker upp och kräver att hon lämnar sonen för att inte familjens goda namn ska dras i smutsen. Hon återvänder till sitt gamla liv bara för att snabbt återförenas med sin make innan hon dör fattig och utblottad. Tyvärr har man här valt att förlägga historien till nutid med wall streethajar, lyxlägenheter och flödande champagne. Tyvärr lever inte dekor och kläder upp till den påstådda lyxen och det blir platt fall. Utöver det kan jag vidare konstatera att Opera helt klart inte är min grej. Ibland när den kvinnliga sopranen ylar som värst låter det faktiskt som att hon har magknip och det är ju inte riktigt meningen. Nä, balett kan jag tänka mig att se igen, men det kommer nog dröja åtminstone tills en opera av Mozart rullar innan jag sätter mig där igen.
Hårdrock!
/Surskägget

Buhu...

2009-05-14T14:12:00.002+02:00

...och knappt har man sagt hej då till sin ogaddade rygg innan man får veta att allt skjuts upp till den 4:e juli istället. Min tatuerare tog beslut efter mycket om och men att han inte var rätt man för jobbet (han kör mest japanskt, och jag ville ha old school) eftersom det jag vill ha helt enkelt blev för stort och komplext för honom som inte specialiserar sig på old school. Så han rekommenderade en kollega istället. Först blev jag lite arg förstås för man ville ju bara sätta igång, men samtidigt är det bättre att han är ärlig och backar nu än att göra ett halvdant jobb. Och hans kollega är ju sjukt duktig han med så jag gråter inget blod (utöver att jag måste vänta ytterligare en och en halv månad men men). Jag ska låta honom göra ännu en japansk drake istället när min rygg är klar...
Hårdrock!
/Surskägget

Hej då!

2009-05-14T09:52:00.004+02:00

Snart kan ni säga hej då till det där för alltid. Nej, inte bilringarna dammit! Den tomma ryggen. Om dryga två timmar sätter jag mig i tatueringsstolen (eller rättare sagt lägger mig på tatueringsbritsen) och får ryggen gaddad. Jag vet att jag tjatat om det länge nu och äntligen kom det bokade datumet. Om nu bara nån annan kunde få uppleva smärtan istället för mig...
Hårdrock!
/Surskägget

Dagens Mr T-citat (för att själen behöver näring med)

2009-05-08T16:53:00.002+02:00

"I think about my father being called 'boy,' my uncle being called 'boy,' my brother, coming back from Vietnam and being called 'boy.' So I questioned myself: 'What does a black man have to do before he's given the respect as a man?' So when I was 18 years old, when I was old enough to fight and die for my country, old enough to drink, old enough to vote, I said I was old enough to be called a man. I self-ordained myself Mr. T so the first word out of everybody's mouth is 'Mr.' That's a sign of respect that my father didn't get, that my brother didn't get, that my mother didn't get." - Mr.T
Hårdrock!
/Surskägget

Eller som Mr T skulle säga om Twitter...

2009-05-07T10:34:00.001+02:00

"Where's the meat? This sandwich is full of weeds! I ain't eatin' nothing I don't understand!" - Mr T
Hårdrock!
/Surskägget

PS till förra inlägget

2009-05-07T10:31:00.002+02:00

Jaaaaaa, jag vet att det bara får vara 140 TECKEN och inte ORD på Twitter, men stäm mig det kommer ändå inte hjälpa.
Hårdrock!
/Surskägget

Vem behöver Twitter?

2009-05-07T10:28:00.002+02:00

Sitter på fik i Malmö. Dricker thé. Käkar biskvi. Skriver blogg på mindre än 140 ord. Bajsar på Twitter. Klockan är 10:27 och allt är väl.
Hårdrock!
/Surskägget

Dagens Mr T-citat (för att det är fint att bygga upp själen)

2009-05-05T17:10:00.001+02:00

"As a kid, I got three meals a day. Oatmeal, miss-a-meal and no meal." - Mr T.
Hårdrock!
/Surskägget